Nu sitter jag här i köket och väntar att morgontidningen ska ramla ned i brevlåda, men den verkar vara sen idag.
Varför kommer den inte som den brukar, och andra liknande frågor kommer?
Ska allting gå på automatik eller finns det utrymme för en massa alternativ?
Varför går det inte som jag vill?
Nu när jag sitter och väntar, kan då inte tidningen komma, förstår de inte att jag sitter och bara väntar och väntar?
Varför ska det ske just bara mig?
Typiskt att det ska hända mig!
Allting drabbar mig, varför ska det ALLTID vara så?
Har jag gjort någon eller något illa?
Lagen om tji, tji fick du säger den åt mig!
Varför, varför, varför alltid bara, bara mig, jämt och ständigt så kommer något skit till mig!
Inte är det någon annan som får så mycket elände som jag!
Drar jag till mig dåliga saker och skeenden och alltings jävligheter?
Ja det tycks så, och kommer väl att så vara för alltid om jag känner mig rätt?
Där var vi på en av de ömma punkterna, jag vet ju inte vem jag är, trots min ålder och min så kallade duktighet enligt andra!
Hur ska jag veta vem jag är, jag har ingen självkänsla, hur ska jag hitta den?
Jag ska alltså intressera mig mer för mig själv, och ta reda på vem jag är vad jag vill, och vart jag är på väg!
Jag ska även fundera på hur jag tänker och vad jag tänker och konsekvent prova och ifrågasätta om det jag tänker är rimligt!
Konsekvenserna av att inte vara konsekvent är ju alla dessa konsekvenser som hopar sig likt ett radband!
Så om jag nu börjar fundera så kommer jag inte så mycket längre än förut, så min första åtgärd blir att skaffa mig en bra sponsor/medmänniska eller mentor eller varför inte prata med en präst eller diakon, ja, det finns flera val!
Men oavsett vilket jag väljer så vet jag nu att jag inte klarar det ensam, jag ska ha hjälp av någon som vet eller har varit med om samma eller liknande saker och gått igenom det och kommit ut på andra sidan som en HEL människa!
Om jag nu gör det som steg ett och accepterar det så finns goda grundförutsättningar för mitt eget tillfrisknande.
Men jag ska realistiskt ta med i beaktning att det kommer att ta tid, men det är väl investerad tid.
Tiden kommer att utvisa att det kommer att ge god vinst, först för min egen del, sen även för min omgivning, och oavsett vad jag tidigare tänkt så håller min omgivning av mig!
Jag är nog inte så ensam som jag vill tro, för om jag tittar mig runtomkring så kommer jag fram till att det finns många som vill dig väl och finns därute!
För att det ska lyckas så ska jag inse att jag inte är en så fantastiskt perfekt som jag har trott, eller var det mitt Hybris/högmod som gjorde att jag inte kunde sätta mig på samma nivå som andra?
För att ett samarbete ska fungera så ska det alltid ske på lika nivå och lika villkor, det finns inga kompromisser! Inte i något annat fall heller för den delen!
Vi antar att vi nu har hittat en samtalspartner och att vi känner ett stort förtroende för den, hur går vi då tillväga med sanningen om oss själva?
Kommer vi då att ge ut nästan allt eller bara vissa fragment eller bara vissa utvalda delar? Mitt svar om du utelämnar bara en procent så kommer det att fattas bara en procent. En procent till att du kommer att lyckas, och har du fler saker så adderas det bara på samtidigt som din ångest byggs på med kvadraten (Utelämnat x Utelämnat = Din Ångest) av ditt utelämnade svar!
Så om du nu ska göra en inventering av dig själv så gör den noggrant och från första början riktigt ordentligt och grundligt, sen kan man bygga på efterhand som minnet kommer i fas med ens egna berättelser.
Det var en hel del detta så jag kommer till sist idag att bara säga så här;
-” Du är och kommer alltid att vara ansvarig för dina tankar, handlingar och ord och det du känner och upplever!
Du kan aldrig lasta eller beskylla någon för dina tillkortakommanden!
Så om du har tid och lust så kommer morgondagens tema att vara detsamma som idag, att vänta eller att Agera mera, och göra det här och nu!
Vid tangenterna satt även idag
Coachmaster
Kent.
Ha det fint och var vän med dig själv, sedan med andra!
fredag 18 december 2009
onsdag 16 december 2009
Ibland kan det vara svårt att
Ibland kan det vara svårt att veta vad jag ska göra idag.
Så hur ska jag nu veta vad som är viktigt för mig?
Ska jag alltid använda en almanacka och föra in mina kommande göromål eller ska jag använda datorn till detta, kanske kan jag använda båda?
Just nu har jag inte ens det minsta lilla hum om vad dagen ska innehålla, vet faktiskt inte ens vad jag vill!
Men som alltid så löser sig problemet fortare än kvickt, jag tog mig en titt ut i hallen, vad står där? Jo en av dagens uppgifter, tvätten, härligt dagens program är ordnat fixat och helt klart!
Först tvätten en stund, sen städning en stund och så kommer det att hålla på ungefär fram till lunch, jo jag får nog ihop den här dagen också!
Är det ett allvarligt problem att inte ha något att göra, ja, jag anser det, med viss modifikation.
Att inte ha tillträde till arbetsmarknaden är svårt, helst för de som har jobbat hela sitt liv och skött sig i minsta detalj. Visst har de tillträde, det har kommit jobbcoacher på arbetsförmedlingen för att stärka den enskilde individen, visst det är bra, men om nu alla blir stärkta! Kommer då inte deras styrka gentemot varandra att bli densamma som innan? Jag bara undrar, vilken fantastisk ide det hade varit om det verkligen hade genererat an massa ny jobb så att de som verkligen vill jobba och arbeta kunde få göra det och få känna att de fått självkänsla, men så blev det visst inte?
Varför ska människor hela tiden utsätta andra för att de inte får vara med, vad har de som har blivit utan jobb gjort för fel? Att de har blivit av med arbetet är en sak, men de flesta som jag känner tappar också självkänsla och själförtroende och självbild.
Hur bygger man/vi upp den igen? Går det bara som att öppna en dörr och sen stiger man in i ett nytt rum och då är allt fixat klappat och klart? Nej, verkligen inte, att riva går på relativt kort tid, men att bygga upp tar mycket tid och massor av inre resurser i anspråk.
Klarar man det själv? Alla kan om de får rätt vägledning och stöd och hjälp, där borde arbetsförmedlingen lägga mera krut anser jag, varför hyr de inte in föreläsare och har s.k. vitaminkickar så att de arbetssökande kan få lite tips, inspiration!
Men vad vet jag, som inte ens vet vad jag ska göra idag!
Nej jag överlåter det nog till dem som vet hur det ska vara!
Men jag vet med mig att varje människa behöver en sysselsättning om det så vore bara en stund, men det håller de flesta i schack och medför att de får bibehålla sin självkänsla!
Självkänsla är något som de flesta har men om de nu har tappat den, hur återfinner man den och bygger upp den?
Det kan se lite olika ut men den ska anpassas för varje individ utifrån den egna viljan och ambitionen och kraften.
Med andra ord den ska matchas, vilken innebär att du får det du behöver och får det tillgodosett på ett för dig anpassat sätt.
Du ska för det första tala om vad du vill och vad du kan och vad du har för mål med ditt liv. Utifrån detta så bygger man på med olika saker som, självbild, självkänsla och framför allt
Motivation som stärker dit jag (ego) och gör att du kan ta tag i saken med rätt inställning och en för dig bra gnista.
Att sen skriva ett bra CV och ett bra personligt brev och ansökan kommer inte på första plats, nej du ska börja med dig själv i alla lägen.
Därefter ska du ringa in dina kvalifikationer och din kunskap och sätta ned den på papper och verkligen tala om vilken bra medarbetare du är och att du kan tillföra just DET på din eventuellt nya arbetsplats!
Samtidigt ska du förvissa dig om att din nya arbetsplats verkligen behöver just dig och att de missar en resurs om de inte tar dig.
Så då är det väl bara att sätta igång och ordna ett arbete som passar dig?
Nej, det är inte så enkelt heller, det behövs också något som kallas timing, och vad är då det?
I ditt fall så är det att du verkligen anstränger dig att göra din ansökan till det där lite extra som arbetsgivaren vill ha och som skiljer ut dig från den övriga gråa massan, då har du fått en bra start! Samtidigt ska du ha in din ansökan i god tid och inte komma i sista minuten, det gör att du inte har den timing som de så gärna vill se hos just DIG! Men låt oss hoppas att du har din ansökan i god tid och att du har fått till det där Extra som behövs, då kommer du snart att bli kallad till en intervju.
Hur förbereder du dig då? Det finns en massa tips om vad man kan göra, att man tittar på nätet efter de vanligaste ställda frågorna som arbetsgivare använder. Men vad hjälper det när din självkänsla och självbild är under isen efter att du ständigt har fått ett avslag på alla dina ansökningar.
Hur reparerar du dig inför detta och hur kommer en arbetsgivare att se på dig om du inte kan profilera dig?
De kommer inte att ta dig, de letar efter en person som verkligen vet vad han/hon vill och kan påvisa det med hela sin personlighet.
Så jag vill verkligen ta tillfället i akt och verkligen låta dig tänka igenom din situation och få dig att tänka på dig som en vinnare!
Du ska bara vara dig själv och inte komma med det som är dina styrkor och du behöver också veta dina negativa sidor, varför ska du veta dem då undrar du, jo för om du vet dina sämre sidor så kan du åtgärda dem och då blir dina mindre bra sidor din styrka i fortsättningen.
Om du bara fokuserar på dina bra sidor då har du dessa att tillgå, men om du nu förvandlar dina negativa sidor till något positivt då har du ännu mera positiva sidor att komma med eller hur?! När man bygger upp sina negativa sidor och får kontroll över dem och vänder dem till något positiv så ökar självbilden och med den så ökar din självkänsla och då kommer ditt utgångsläge att vara bra mycket starkare!
Så mitt råd till dig är ”Fokusera på dina dåliga sidor och lyft fram dem i ljuset och transformera dem till ytterligare bra sidor”!
Dåliga sidor som är och kommer att bli din styrka och dina tidigare starka sidor tillsammans gör att du är vad du vill bli en ”VINNARE”.
Vid tangenterna satt även idag
Coachmaster
Kent.
Morgondagen kommer för varje sekund närmare,
vi tar en dag i taget och gör vårt
bästa även idag!
Så hur ska jag nu veta vad som är viktigt för mig?
Ska jag alltid använda en almanacka och föra in mina kommande göromål eller ska jag använda datorn till detta, kanske kan jag använda båda?
Just nu har jag inte ens det minsta lilla hum om vad dagen ska innehålla, vet faktiskt inte ens vad jag vill!
Men som alltid så löser sig problemet fortare än kvickt, jag tog mig en titt ut i hallen, vad står där? Jo en av dagens uppgifter, tvätten, härligt dagens program är ordnat fixat och helt klart!
Först tvätten en stund, sen städning en stund och så kommer det att hålla på ungefär fram till lunch, jo jag får nog ihop den här dagen också!
Är det ett allvarligt problem att inte ha något att göra, ja, jag anser det, med viss modifikation.
Att inte ha tillträde till arbetsmarknaden är svårt, helst för de som har jobbat hela sitt liv och skött sig i minsta detalj. Visst har de tillträde, det har kommit jobbcoacher på arbetsförmedlingen för att stärka den enskilde individen, visst det är bra, men om nu alla blir stärkta! Kommer då inte deras styrka gentemot varandra att bli densamma som innan? Jag bara undrar, vilken fantastisk ide det hade varit om det verkligen hade genererat an massa ny jobb så att de som verkligen vill jobba och arbeta kunde få göra det och få känna att de fått självkänsla, men så blev det visst inte?
Varför ska människor hela tiden utsätta andra för att de inte får vara med, vad har de som har blivit utan jobb gjort för fel? Att de har blivit av med arbetet är en sak, men de flesta som jag känner tappar också självkänsla och själförtroende och självbild.
Hur bygger man/vi upp den igen? Går det bara som att öppna en dörr och sen stiger man in i ett nytt rum och då är allt fixat klappat och klart? Nej, verkligen inte, att riva går på relativt kort tid, men att bygga upp tar mycket tid och massor av inre resurser i anspråk.
Klarar man det själv? Alla kan om de får rätt vägledning och stöd och hjälp, där borde arbetsförmedlingen lägga mera krut anser jag, varför hyr de inte in föreläsare och har s.k. vitaminkickar så att de arbetssökande kan få lite tips, inspiration!
Men vad vet jag, som inte ens vet vad jag ska göra idag!
Nej jag överlåter det nog till dem som vet hur det ska vara!
Men jag vet med mig att varje människa behöver en sysselsättning om det så vore bara en stund, men det håller de flesta i schack och medför att de får bibehålla sin självkänsla!
Självkänsla är något som de flesta har men om de nu har tappat den, hur återfinner man den och bygger upp den?
Det kan se lite olika ut men den ska anpassas för varje individ utifrån den egna viljan och ambitionen och kraften.
Med andra ord den ska matchas, vilken innebär att du får det du behöver och får det tillgodosett på ett för dig anpassat sätt.
Du ska för det första tala om vad du vill och vad du kan och vad du har för mål med ditt liv. Utifrån detta så bygger man på med olika saker som, självbild, självkänsla och framför allt
Motivation som stärker dit jag (ego) och gör att du kan ta tag i saken med rätt inställning och en för dig bra gnista.
Att sen skriva ett bra CV och ett bra personligt brev och ansökan kommer inte på första plats, nej du ska börja med dig själv i alla lägen.
Därefter ska du ringa in dina kvalifikationer och din kunskap och sätta ned den på papper och verkligen tala om vilken bra medarbetare du är och att du kan tillföra just DET på din eventuellt nya arbetsplats!
Samtidigt ska du förvissa dig om att din nya arbetsplats verkligen behöver just dig och att de missar en resurs om de inte tar dig.
Så då är det väl bara att sätta igång och ordna ett arbete som passar dig?
Nej, det är inte så enkelt heller, det behövs också något som kallas timing, och vad är då det?
I ditt fall så är det att du verkligen anstränger dig att göra din ansökan till det där lite extra som arbetsgivaren vill ha och som skiljer ut dig från den övriga gråa massan, då har du fått en bra start! Samtidigt ska du ha in din ansökan i god tid och inte komma i sista minuten, det gör att du inte har den timing som de så gärna vill se hos just DIG! Men låt oss hoppas att du har din ansökan i god tid och att du har fått till det där Extra som behövs, då kommer du snart att bli kallad till en intervju.
Hur förbereder du dig då? Det finns en massa tips om vad man kan göra, att man tittar på nätet efter de vanligaste ställda frågorna som arbetsgivare använder. Men vad hjälper det när din självkänsla och självbild är under isen efter att du ständigt har fått ett avslag på alla dina ansökningar.
Hur reparerar du dig inför detta och hur kommer en arbetsgivare att se på dig om du inte kan profilera dig?
De kommer inte att ta dig, de letar efter en person som verkligen vet vad han/hon vill och kan påvisa det med hela sin personlighet.
Så jag vill verkligen ta tillfället i akt och verkligen låta dig tänka igenom din situation och få dig att tänka på dig som en vinnare!
Du ska bara vara dig själv och inte komma med det som är dina styrkor och du behöver också veta dina negativa sidor, varför ska du veta dem då undrar du, jo för om du vet dina sämre sidor så kan du åtgärda dem och då blir dina mindre bra sidor din styrka i fortsättningen.
Om du bara fokuserar på dina bra sidor då har du dessa att tillgå, men om du nu förvandlar dina negativa sidor till något positivt då har du ännu mera positiva sidor att komma med eller hur?! När man bygger upp sina negativa sidor och får kontroll över dem och vänder dem till något positiv så ökar självbilden och med den så ökar din självkänsla och då kommer ditt utgångsläge att vara bra mycket starkare!
Så mitt råd till dig är ”Fokusera på dina dåliga sidor och lyft fram dem i ljuset och transformera dem till ytterligare bra sidor”!
Dåliga sidor som är och kommer att bli din styrka och dina tidigare starka sidor tillsammans gör att du är vad du vill bli en ”VINNARE”.
Vid tangenterna satt även idag
Coachmaster
Kent.
Morgondagen kommer för varje sekund närmare,
vi tar en dag i taget och gör vårt
bästa även idag!
tisdag 15 december 2009
När som snön faller...
När som snön faller…
Idag så snöar det, det är vackert och varje snöflinga i sig är unik.
Är det något som påminner dig om dig själv?
Bra, även du är unik i varje detalj som människa och individ och ingen kan ersätta dig och ingen kommer att ersätta dig, du är och kommer alltid att vara unik i ditt slag!
Du är en som en snöflinga, unik och enastående i ditt liv!
När snöflingan sakta singlar genom luften, när den så sakta närmar sig marken så har snöflingans liv startat och den är en evighetsprocess som startade för länge sedan!
Hur menar jag då? Jo, snöflingan har sitt ursprung i vatten och vatten har och kommer alltid att finnas på jorden så länge det finns liv här, alltså vatten är dess fingeravtryck.
Du har ditt avtryck som är din personlighet och ditt unika fingeravtryck och det är alltid bara ditt!
Varje individ har satt sin personliga prägel på sitt liv, även du har satt din prägel på ditt liv, oavsett hur ditt liv ser ut.
Snöflingan som sådan har inget agg gentemot någon annan snöflinga och kommer aldrig att strida för sin rätt, den accepterar sin roll som för mig och kanske för dig. Gör din dag lite ljusare och mindre grå och får dig att glömma livets vedermödor en stund när du betraktar den som så stilla och vackert singlar ned mot marken och passar så totalt in i ett för oss omöjligt pussel, den bara finns där och till sist så upplöser den sig och återgår till sitt naturliga element och ursprung, vatten.
Hur länge den kommer att ligga där bland alla andra snöflingor vet ingen, men vi vet att den en dag kommer att försvinna och att den en dag kommer tillbaka i någon skepnad, men inte i vilken.
Känns det konstigt att fundera så här? Kanske det gör för vissa av oss, men är det fel att filosofera så här? Har du en annan uppfattning så är det din unika uppfattning du har och den behöver aldrig komma i kollision med vad någon annan tycker/tänker eller känner.
Du har din fria vilja att tänka och känna vad du vill och eftersom du är unik så är dina tankar unika och bara dina.
Har du lust och vilja och kraft så kan du dela med dig av dem eller så får du bära dem själv, men kom ihåg att ensam är inte stark och att dela med sig gör att fler kan glädjas åt dina tankar och funderingar. Hur du sen klär dina ord och smyckar dina meningar är av underordnad betydelse, huvudsaken att du gör det för din skull och att du inte gör någon illa med berått mod och vilja.
Godhet föder godhet och skratt smittar av sig, liksom även våld föder våld. Så le mot din nästa och dansa genom livet som en singlande snöflinga och ta din plats. Gör det som du ska göra och dela med dig av dina erfarenheter, så kommer livet att se bra annorlunda ut för dig/mig och alla i vår omgivning.
Så fortsätt att le och smält som en snöflinga av någon som ler tillbaka mot dig, du kanske finner en vän för livet? Vem vet?
Coachmaster
Kent
Satt även idag vid tangenterna
och jag återkommer snart igen.
Vad som kommer nästa gång är
I skrivande stund ej funnet,
Men den som söker han finner!
Idag så snöar det, det är vackert och varje snöflinga i sig är unik.
Är det något som påminner dig om dig själv?
Bra, även du är unik i varje detalj som människa och individ och ingen kan ersätta dig och ingen kommer att ersätta dig, du är och kommer alltid att vara unik i ditt slag!
Du är en som en snöflinga, unik och enastående i ditt liv!
När snöflingan sakta singlar genom luften, när den så sakta närmar sig marken så har snöflingans liv startat och den är en evighetsprocess som startade för länge sedan!
Hur menar jag då? Jo, snöflingan har sitt ursprung i vatten och vatten har och kommer alltid att finnas på jorden så länge det finns liv här, alltså vatten är dess fingeravtryck.
Du har ditt avtryck som är din personlighet och ditt unika fingeravtryck och det är alltid bara ditt!
Varje individ har satt sin personliga prägel på sitt liv, även du har satt din prägel på ditt liv, oavsett hur ditt liv ser ut.
Snöflingan som sådan har inget agg gentemot någon annan snöflinga och kommer aldrig att strida för sin rätt, den accepterar sin roll som för mig och kanske för dig. Gör din dag lite ljusare och mindre grå och får dig att glömma livets vedermödor en stund när du betraktar den som så stilla och vackert singlar ned mot marken och passar så totalt in i ett för oss omöjligt pussel, den bara finns där och till sist så upplöser den sig och återgår till sitt naturliga element och ursprung, vatten.
Hur länge den kommer att ligga där bland alla andra snöflingor vet ingen, men vi vet att den en dag kommer att försvinna och att den en dag kommer tillbaka i någon skepnad, men inte i vilken.
Känns det konstigt att fundera så här? Kanske det gör för vissa av oss, men är det fel att filosofera så här? Har du en annan uppfattning så är det din unika uppfattning du har och den behöver aldrig komma i kollision med vad någon annan tycker/tänker eller känner.
Du har din fria vilja att tänka och känna vad du vill och eftersom du är unik så är dina tankar unika och bara dina.
Har du lust och vilja och kraft så kan du dela med dig av dem eller så får du bära dem själv, men kom ihåg att ensam är inte stark och att dela med sig gör att fler kan glädjas åt dina tankar och funderingar. Hur du sen klär dina ord och smyckar dina meningar är av underordnad betydelse, huvudsaken att du gör det för din skull och att du inte gör någon illa med berått mod och vilja.
Godhet föder godhet och skratt smittar av sig, liksom även våld föder våld. Så le mot din nästa och dansa genom livet som en singlande snöflinga och ta din plats. Gör det som du ska göra och dela med dig av dina erfarenheter, så kommer livet att se bra annorlunda ut för dig/mig och alla i vår omgivning.
Så fortsätt att le och smält som en snöflinga av någon som ler tillbaka mot dig, du kanske finner en vän för livet? Vem vet?
Coachmaster
Kent
Satt även idag vid tangenterna
och jag återkommer snart igen.
Vad som kommer nästa gång är
I skrivande stund ej funnet,
Men den som söker han finner!
måndag 14 december 2009
Godmorgon på er och hoppas...
God morgon på er och hoppas att ni mår bra!
Att ge någon en hälsning i dessa tider är som att få en present varje dag och kanske då av en okänd person, kan det bli bättre?
Att någon för dig okänd ger dig av sitt innersta och önskar dig en fin och trevlig dag, känns för mig helt underbart, hur känner du?
Sen finns det de människor som jag och kanske du också upplever som sura och alltigenom trista och inbundna, de som bara ser så sammanbitna och instängda ut.
Varför finns det så olika människor och varför reagerar jag på dem med en inre affekt?
Har de kanske inte rätt att vara SÅ SOM DE VILL? Har de rätt att sprida sitt missnöje runt omkring sig och infektera min dag till att bli lidande av deras dåliga mående?
Hur kommer det sig att jag fokuserar på dem och inte på alla dem som faktiskt är glada och gemytliga och ler emot mig?
Frågorna kan hopa sig i mängder om jag nu vill det, men om jag istället skulle låta bli att fokusera på dessa som inte har den rätta inställningen enligt mig, hur skulle det då bli?
Varför kan jag inte släppa dessa sura människors beteenden och låta det bero, jo för jag behöver se att jag duger och att människor behandlar mig med respekt!
OM jag nu är så beroende av alla människors uppträdande och deras attityder och inställningar, hur kommer det sig då att jag vill se detta runt omkring mig?
Att jag har så stort inflytande och att jag själv lider av att inte alla behandlar mig på det sätt som de bör behandla en storhet som mig eller är det så att jag har en släng av hybris!
Hybris, vad är det för konstigt och märkvärdigt ord som han nu svänger sig med? Varför ska han göra sig så märkvärdig med sådana ord?
Hybris är ett annat ord för högmod, och högmodet detta fall utkristalliserar sig som att alla ska behandla mig med respekt och se vilken förträfflig människa jag är och att de då ska behandla mig därefter, för att jag inte ska må dåligt av deras beteenden!
Är det så? OM nu fallet är så borde jag kanske föregå med gott exempel och bara vara trevlig och glatt leende mot alla jag möter, känd eller okänd, men det kan jag inte, för att någon har behandlat mig illa och då kan jag Bara föra det vidare!
Men om det nu är så, om jag vänder på det hela och bara fokuserar på dem som ler och ser glad ut och låter dessa glada trivsamma människor vara mina förebilder.
Då kommer det att generera glada leenden och trivsamma människor och då för jag det vidare till ALLA andra som jag möter och de i sin tur vidare, då betyder det att alla kommer att vara glada, eller finns det fler varianter? Vad tror du och vad vet du om detta fenomen?
Oj, vad det blev frågeställningar och förhoppningsvis ett och annat svar som besvarades!
Men som sagt, om vi ler och ser glad ut så kommer det att sprida sig som ringar på vattnet, och kan vi då samtidigt lova varandra att inte ta allt som vi ser och uppfattar hos andra som ett rent personligt påhopp, då finns det hopp om en fridsam tid!
Jag ska fråga en sista sak idag. Vi leker med tanken att du har endast tio kronor, du tappar en, vilken fokusering tar du?” Grämer du dig för den tappade kronan eller grämer du dig för att du endast har nio kronor kvar? Är du glad för de nio som du har kvar eller är du glad för den som du har tappat och förstår att någon kommer att hitta den. Den personen kommer då att bli glad eftersom den personen i sin tur också har tappat en krona och nu har fått den åter? Oavsett vilken person du än är så kommer du alltid att få leenden och du kommer alltid att se och uppleva människor som gör dig illa berörd! Vad ligger då på ditt ansvar gentemot dig själv, och har du alltid rätt attityd gentemot andra människor eller har du en objektiv/subjektiv syn på dig själv? Har du någon gång fått Feedback angående ditt eget jag och dina beteenden?
Vågar du fråga någon hur de uppfattar dig och varför de gör det? Kommer du att kunna ta den eventuella kritik då får? Kommer du att säga och reagera med sura miner och otrevligt sätt? Eller kommer du då att tänka på varför vissa människor har ett visst beteende och de då uppvisar ett för dig icke godkänt leende och humör?
Många frågor och en del svar men som oftast så hänger allt i luften, och du som läser detta undra varför är det så? Jo av den enkla anledningen, att du själv ska fundera och känna på vissa saker som rör och berör dig som människa!
Coachmaster
Kent satt även idag vid tangenterna.
Morgondagen kommer närmare och närmare,
Det betyder att din väntan på nästa tema blir kortare och kortare!
Temat för morgondagen är??
Att ge någon en hälsning i dessa tider är som att få en present varje dag och kanske då av en okänd person, kan det bli bättre?
Att någon för dig okänd ger dig av sitt innersta och önskar dig en fin och trevlig dag, känns för mig helt underbart, hur känner du?
Sen finns det de människor som jag och kanske du också upplever som sura och alltigenom trista och inbundna, de som bara ser så sammanbitna och instängda ut.
Varför finns det så olika människor och varför reagerar jag på dem med en inre affekt?
Har de kanske inte rätt att vara SÅ SOM DE VILL? Har de rätt att sprida sitt missnöje runt omkring sig och infektera min dag till att bli lidande av deras dåliga mående?
Hur kommer det sig att jag fokuserar på dem och inte på alla dem som faktiskt är glada och gemytliga och ler emot mig?
Frågorna kan hopa sig i mängder om jag nu vill det, men om jag istället skulle låta bli att fokusera på dessa som inte har den rätta inställningen enligt mig, hur skulle det då bli?
Varför kan jag inte släppa dessa sura människors beteenden och låta det bero, jo för jag behöver se att jag duger och att människor behandlar mig med respekt!
OM jag nu är så beroende av alla människors uppträdande och deras attityder och inställningar, hur kommer det sig då att jag vill se detta runt omkring mig?
Att jag har så stort inflytande och att jag själv lider av att inte alla behandlar mig på det sätt som de bör behandla en storhet som mig eller är det så att jag har en släng av hybris!
Hybris, vad är det för konstigt och märkvärdigt ord som han nu svänger sig med? Varför ska han göra sig så märkvärdig med sådana ord?
Hybris är ett annat ord för högmod, och högmodet detta fall utkristalliserar sig som att alla ska behandla mig med respekt och se vilken förträfflig människa jag är och att de då ska behandla mig därefter, för att jag inte ska må dåligt av deras beteenden!
Är det så? OM nu fallet är så borde jag kanske föregå med gott exempel och bara vara trevlig och glatt leende mot alla jag möter, känd eller okänd, men det kan jag inte, för att någon har behandlat mig illa och då kan jag Bara föra det vidare!
Men om det nu är så, om jag vänder på det hela och bara fokuserar på dem som ler och ser glad ut och låter dessa glada trivsamma människor vara mina förebilder.
Då kommer det att generera glada leenden och trivsamma människor och då för jag det vidare till ALLA andra som jag möter och de i sin tur vidare, då betyder det att alla kommer att vara glada, eller finns det fler varianter? Vad tror du och vad vet du om detta fenomen?
Oj, vad det blev frågeställningar och förhoppningsvis ett och annat svar som besvarades!
Men som sagt, om vi ler och ser glad ut så kommer det att sprida sig som ringar på vattnet, och kan vi då samtidigt lova varandra att inte ta allt som vi ser och uppfattar hos andra som ett rent personligt påhopp, då finns det hopp om en fridsam tid!
Jag ska fråga en sista sak idag. Vi leker med tanken att du har endast tio kronor, du tappar en, vilken fokusering tar du?” Grämer du dig för den tappade kronan eller grämer du dig för att du endast har nio kronor kvar? Är du glad för de nio som du har kvar eller är du glad för den som du har tappat och förstår att någon kommer att hitta den. Den personen kommer då att bli glad eftersom den personen i sin tur också har tappat en krona och nu har fått den åter? Oavsett vilken person du än är så kommer du alltid att få leenden och du kommer alltid att se och uppleva människor som gör dig illa berörd! Vad ligger då på ditt ansvar gentemot dig själv, och har du alltid rätt attityd gentemot andra människor eller har du en objektiv/subjektiv syn på dig själv? Har du någon gång fått Feedback angående ditt eget jag och dina beteenden?
Vågar du fråga någon hur de uppfattar dig och varför de gör det? Kommer du att kunna ta den eventuella kritik då får? Kommer du att säga och reagera med sura miner och otrevligt sätt? Eller kommer du då att tänka på varför vissa människor har ett visst beteende och de då uppvisar ett för dig icke godkänt leende och humör?
Många frågor och en del svar men som oftast så hänger allt i luften, och du som läser detta undra varför är det så? Jo av den enkla anledningen, att du själv ska fundera och känna på vissa saker som rör och berör dig som människa!
Coachmaster
Kent satt även idag vid tangenterna.
Morgondagen kommer närmare och närmare,
Det betyder att din väntan på nästa tema blir kortare och kortare!
Temat för morgondagen är??
lördag 12 december 2009
Orka /prestera?
Igår så orkade jag inte!
Att alltid prestera är det viktigt och kan det bidra till att du känner dig olustig och ångestfylld? Prestation betyder att åstadkomma något, men att säga ifrån betyder att jag inte kan göra allt som jag (ev.) lovat.
Så för din egen skull och ditt välbefinnande så gör alltid det som känns bäst för dig.
Igår så hade jag för avsikt att skriva om ett visst tema, men jag kände att jag var så trött och så ofokuserad att jag bara inte orkade, det är helt ok att känna så! Jag behöver inte ha eller få ångest eller ont i magen för det!
Att inte orka är att sätta upp en gräns för sig själv, hit men inte längre är ett tydligt bevis på självkänsla och medvetenhet.
Gränser är ju inte lätt att bevaka, det fodras att jag hela tiden är på topp och som jag sa, att jag har en medvetenhet som är vaken och alert! Gränsen är inte alltid som en solid stenmur, den rör sig hela tiden genom att jag alltid är i en ständig rörelse, jag är progressiv och på gång i nuet eller varför inte, framåt om du hellre vill ha det ordet?!
Vad jag än är så vill jag inte vara passiv och bara se på eller vara i ett medhörningstillstånd, jag vill agera och vara med utan att jag ska behöva styra, jag vill helt enkelt bara vara med!
Om jag vill vara med så är det upp till mig att vara med och då tar jag och kliver in och deltar, jag kan inte delta och stå en bit bort, jag ska i det läget vara synlig och vara inom höravstånd inför den eller de jag villa agera tillsammans med!
Först då finns jag för den andra eller de andra, och som jag än en gång säger, valet är hela tiden ditt och ingen annans!
Du kanske minns och undrar om du inte har hört mig säga detta förut, och du har helt rätt, men då i en annan tappning och ordalydelse.
Men du kanske säger, jag känner att jag inte får vara med i detta som jag vill vara med i, hur gör jag då? För det första har du talat om i tydliga ordalag om att du vill vara med?
Har du tydliggjort vad du vill bidra med?
Har de andra tydligt talat om att de inte vill ha dig med?
Är din känsla objektiv, av att du inte får vara med?
Är du inte bara lite rädd att inte duga och inte kunna prestera tillräckligt bra?
Har du eller någon satt upp ett eller fler kriterier för hur du ska bidra och har du har dem helt klart för dig om de nu finns?
Vi antar att du nu är med och att du har bidragit med ditt material, oavsett vad det nu är så är det ditt material och det ska du vara nöjd med! Jag kan lova dig att de andra som du agerar tillsammans med är som du,
”Helt nöjda med ditt resultat”.
Lika nöjda med deras eget resultat också, då finns det en massa människor som är helt nöjda och belåtna!
Det finns hopp för alla oavsett om man vill tro det rent initialt eller inte!
Men som jag sa
”Du får inget gratis och du ska agera tillsammans med andra”!
Du har uppnått en gemenskap med andra, eller som jag nu kommer att uttrycka mig, Du har presterat!
Med detta resultat så anser jag att vi kan känna oss helt nöjda för idag.
Vid tangenterna idag satt som vanligt
Coachmaster
Kent.
Om morgondagen vet jag inget, men jag har en förhoppning om den och vad det då handlar om, vet jag inte nu!
Att alltid prestera är det viktigt och kan det bidra till att du känner dig olustig och ångestfylld? Prestation betyder att åstadkomma något, men att säga ifrån betyder att jag inte kan göra allt som jag (ev.) lovat.
Så för din egen skull och ditt välbefinnande så gör alltid det som känns bäst för dig.
Igår så hade jag för avsikt att skriva om ett visst tema, men jag kände att jag var så trött och så ofokuserad att jag bara inte orkade, det är helt ok att känna så! Jag behöver inte ha eller få ångest eller ont i magen för det!
Att inte orka är att sätta upp en gräns för sig själv, hit men inte längre är ett tydligt bevis på självkänsla och medvetenhet.
Gränser är ju inte lätt att bevaka, det fodras att jag hela tiden är på topp och som jag sa, att jag har en medvetenhet som är vaken och alert! Gränsen är inte alltid som en solid stenmur, den rör sig hela tiden genom att jag alltid är i en ständig rörelse, jag är progressiv och på gång i nuet eller varför inte, framåt om du hellre vill ha det ordet?!
Vad jag än är så vill jag inte vara passiv och bara se på eller vara i ett medhörningstillstånd, jag vill agera och vara med utan att jag ska behöva styra, jag vill helt enkelt bara vara med!
Om jag vill vara med så är det upp till mig att vara med och då tar jag och kliver in och deltar, jag kan inte delta och stå en bit bort, jag ska i det läget vara synlig och vara inom höravstånd inför den eller de jag villa agera tillsammans med!
Först då finns jag för den andra eller de andra, och som jag än en gång säger, valet är hela tiden ditt och ingen annans!
Du kanske minns och undrar om du inte har hört mig säga detta förut, och du har helt rätt, men då i en annan tappning och ordalydelse.
Men du kanske säger, jag känner att jag inte får vara med i detta som jag vill vara med i, hur gör jag då? För det första har du talat om i tydliga ordalag om att du vill vara med?
Har du tydliggjort vad du vill bidra med?
Har de andra tydligt talat om att de inte vill ha dig med?
Är din känsla objektiv, av att du inte får vara med?
Är du inte bara lite rädd att inte duga och inte kunna prestera tillräckligt bra?
Har du eller någon satt upp ett eller fler kriterier för hur du ska bidra och har du har dem helt klart för dig om de nu finns?
Vi antar att du nu är med och att du har bidragit med ditt material, oavsett vad det nu är så är det ditt material och det ska du vara nöjd med! Jag kan lova dig att de andra som du agerar tillsammans med är som du,
”Helt nöjda med ditt resultat”.
Lika nöjda med deras eget resultat också, då finns det en massa människor som är helt nöjda och belåtna!
Det finns hopp för alla oavsett om man vill tro det rent initialt eller inte!
Men som jag sa
”Du får inget gratis och du ska agera tillsammans med andra”!
Du har uppnått en gemenskap med andra, eller som jag nu kommer att uttrycka mig, Du har presterat!
Med detta resultat så anser jag att vi kan känna oss helt nöjda för idag.
Vid tangenterna idag satt som vanligt
Coachmaster
Kent.
Om morgondagen vet jag inget, men jag har en förhoppning om den och vad det då handlar om, vet jag inte nu!
Orka /prestera?
Igår så orkade jag inte!
Att alltid prestera är det viktigt och kan det bidra till att du känner dig olustig och ångestfylld? Prestation betyder att åstadkomma något, men att säga ifrån betyder att jag inte kan göra allt som jag (ev.) lovat.
Så för din egen skull och ditt välbefinnande så gör alltid det som känns bäst för dig.
Igår så hade jag för avsikt att skriva om ett visst tema, men jag kände att jag var så trött och så ofokuserad att jag bara inte orkade, det är helt ok att känna så! Jag behöver inte ha eller få ångest eller ont i magen för det!
Att inte orka är att sätta upp en gräns för sig själv, hit men inte längre är ett tydligt bevis på självkänsla och medvetenhet.
Gränser är ju inte lätt att bevaka, det fodras att jag hela tiden är på topp och som jag sa, att jag har en medvetenhet som är vaken och alert! Gränsen är inte alltid som en solid stenmur, den rör sig hela tiden genom att jag alltid är i en ständig rörelse, jag är progressiv och på gång i nuet eller varför inte, framåt om du hellre vill ha det ordet?!
Vad jag än är så vill jag inte vara passiv och bara se på eller vara i ett medhörningstillstånd, jag vill agera och vara med utan att jag ska behöva styra, jag vill helt enkelt bara vara med!
Om jag vill vara med så är det upp till mig att vara med och då tar jag och kliver in och deltar, jag kan inte delta och stå en bit bort, jag ska i det läget vara synlig och vara inom höravstånd inför den eller de jag villa agera tillsammans med!
Först då finns jag för den andra eller de andra, och som jag än en gång säger, valet är hela tiden ditt och ingen annans!
Du kanske minns och undrar om du inte har hört mig säga detta förut, och du har helt rätt, men då i en annan tappning och ordalydelse.
Men du kanske säger, jag känner att jag inte får vara med i detta som jag vill vara med i, hur gör jag då? För det första har du talat om i tydliga ordalag om att du vill vara med?
Har du tydliggjort vad du vill bidra med?
Har de andra tydligt talat om att de inte vill ha dig med?
Är din känsla objektiv, av att du inte får vara med?
Är du inte bara lite rädd att inte duga och inte kunna prestera tillräckligt bra?
Har du eller någon satt upp ett eller fler kriterier för hur du ska bidra och har du har dem helt klart för dig om de nu finns?
Vi antar att du nu är med och att du har bidragit med ditt material, oavsett vad det nu är så är det ditt material och det ska du vara nöjd med! Jag kan lova dig att de andra som du agerar tillsammans med är som du,
”Helt nöjda med ditt resultat”.
Lika nöjda med deras eget resultat också, då finns det en massa människor som är helt nöjda och belåtna!
Det finns hopp för alla oavsett om man vill tro det rent initialt eller inte!
Men som jag sa
”Du får inget gratis och du ska agera tillsammans med andra”!
Du har uppnått en gemenskap med andra, eller som jag nu kommer att uttrycka mig, Du har presterat!
Med detta resultat så anser jag att vi kan känna oss helt nöjda för idag.
Vid tangenterna idag satt som vanligt
Coachmaster
Kent.
Om morgondagen vet jag inget, men jag har en förhoppning om den och vad det då handlar om, vet jag inte nu!
Att alltid prestera är det viktigt och kan det bidra till att du känner dig olustig och ångestfylld? Prestation betyder att åstadkomma något, men att säga ifrån betyder att jag inte kan göra allt som jag (ev.) lovat.
Så för din egen skull och ditt välbefinnande så gör alltid det som känns bäst för dig.
Igår så hade jag för avsikt att skriva om ett visst tema, men jag kände att jag var så trött och så ofokuserad att jag bara inte orkade, det är helt ok att känna så! Jag behöver inte ha eller få ångest eller ont i magen för det!
Att inte orka är att sätta upp en gräns för sig själv, hit men inte längre är ett tydligt bevis på självkänsla och medvetenhet.
Gränser är ju inte lätt att bevaka, det fodras att jag hela tiden är på topp och som jag sa, att jag har en medvetenhet som är vaken och alert! Gränsen är inte alltid som en solid stenmur, den rör sig hela tiden genom att jag alltid är i en ständig rörelse, jag är progressiv och på gång i nuet eller varför inte, framåt om du hellre vill ha det ordet?!
Vad jag än är så vill jag inte vara passiv och bara se på eller vara i ett medhörningstillstånd, jag vill agera och vara med utan att jag ska behöva styra, jag vill helt enkelt bara vara med!
Om jag vill vara med så är det upp till mig att vara med och då tar jag och kliver in och deltar, jag kan inte delta och stå en bit bort, jag ska i det läget vara synlig och vara inom höravstånd inför den eller de jag villa agera tillsammans med!
Först då finns jag för den andra eller de andra, och som jag än en gång säger, valet är hela tiden ditt och ingen annans!
Du kanske minns och undrar om du inte har hört mig säga detta förut, och du har helt rätt, men då i en annan tappning och ordalydelse.
Men du kanske säger, jag känner att jag inte får vara med i detta som jag vill vara med i, hur gör jag då? För det första har du talat om i tydliga ordalag om att du vill vara med?
Har du tydliggjort vad du vill bidra med?
Har de andra tydligt talat om att de inte vill ha dig med?
Är din känsla objektiv, av att du inte får vara med?
Är du inte bara lite rädd att inte duga och inte kunna prestera tillräckligt bra?
Har du eller någon satt upp ett eller fler kriterier för hur du ska bidra och har du har dem helt klart för dig om de nu finns?
Vi antar att du nu är med och att du har bidragit med ditt material, oavsett vad det nu är så är det ditt material och det ska du vara nöjd med! Jag kan lova dig att de andra som du agerar tillsammans med är som du,
”Helt nöjda med ditt resultat”.
Lika nöjda med deras eget resultat också, då finns det en massa människor som är helt nöjda och belåtna!
Det finns hopp för alla oavsett om man vill tro det rent initialt eller inte!
Men som jag sa
”Du får inget gratis och du ska agera tillsammans med andra”!
Du har uppnått en gemenskap med andra, eller som jag nu kommer att uttrycka mig, Du har presterat!
Med detta resultat så anser jag att vi kan känna oss helt nöjda för idag.
Vid tangenterna idag satt som vanligt
Coachmaster
Kent.
Om morgondagen vet jag inget, men jag har en förhoppning om den och vad det då handlar om, vet jag inte nu!
torsdag 10 december 2009
Växa...
Växa är att öka och samtidigt komma till insikt!
Eller kan det vara att öka i vikt och bli längre?
Kan det vara dessa två konstaterande tillsammans som är att växa?
Är det det ena men absolut inte det andra? Är det inget av de två olika? Vad är då att växa? Är det sånt som jag kan bli medveten om eller kan bara en extern se det i förhållande till mig, osv. ?
För att få ned det på en vanlig nivå så är det bäst att vi bestämmer oss för vad som är att växa och vad jag anser och vad andra och vad du bestämmer är våra enskilda val!
Bara det att du bestämmer dig är att våga ta ett beslut och det i sig är en del av att växa! Så nu förstår du att det ligger på dig vad du har för värdegrund för att växa och förstå.
Om du nu i framtiden vill och kan och vågar ta alla beslut själv, blir du vuxen eller blir du bara en som alltid tar alla beslut? För vi ska komma ihåg hur jag än gör så finns det Alltid andra som vill vara med och bestämma, en form av medbestämmande. Kan det vara att växa när vi gör det tillsammans? Kan det vara så att då kommer det in en ny komponent, Lyhördhet? Ja visst är det så, och vad det innebär tar vi vid ett annat tillfälle.
Så åter till vår tillväxt, hur kan vi växa för framtiden, vad ska vi tänka på i detta hänseende? Framtiden skapar vi genom att vi hela tiden går i nuet och alla nu som kommer och passerar blir till framtiden som vi hela tiden är i fas med om vi är i nuet. Krångla till det är jag bra på, hoppas du förstod, om inte läs igen, för jag har bestämt mig att jag inte tänker ändra mig! Jag kan vara fastlåst i mina antaganden och det är också det att ha växt, men är det en bra egenskap att inte vilja ändra sig? Knappast om nu argumentet eller min vilja inte förstår eller vill förstå detta då är jag inte ett dugg smidig i min relation med andra, hur ska jag då göra?
Nu kommer vi till Lyhördheten som vi snuddade vid för en stund sedan, och det betyder i detta sammanhang att jag lyssnar och tar in vad andra har för argumentation. Att jag då kan förstå vad de menar och vill. Samt att jag är anpassningsbar till detta! Det var inte så svårt att inse att så ska det vara, att vi är fler som får vara med och att det då kommer till ett gemensamt ansvar och ett gemensamt beslut för allas vårt bästa.
Vi har nu skapat ett kollektivt växande och tar vi då ned allt detta till individnivå då är det att växa som enskild person.
NU vet vi lite mer om hur det kan vara att växa. Vi har endast skrapat på ytan lite grann i detta enligt mig en av de härligaste bitarna som människa. Växa och växa till den som jag är och kan bli om jag bara får rätt sorts uppbackning och stöd.
Som allt stöd så kommer det bäst till sin rätt om det är personligt anpassad till just Dig, det är då du kan ta till dig all näring i detta och verkligen växa och bli DIG själv.
Vem är då jag och vad vill jag då bli?
Svaret på den frågan kommer imorgon att få en del svar, kanske inte alla, men några små bitar och infallsvinklar ska vi tillsammans titta på och bilda oss en uppfattning om.
Coachmaster
Kent
styrde även idag
tangenterna.
Eller kan det vara att öka i vikt och bli längre?
Kan det vara dessa två konstaterande tillsammans som är att växa?
Är det det ena men absolut inte det andra? Är det inget av de två olika? Vad är då att växa? Är det sånt som jag kan bli medveten om eller kan bara en extern se det i förhållande till mig, osv. ?
För att få ned det på en vanlig nivå så är det bäst att vi bestämmer oss för vad som är att växa och vad jag anser och vad andra och vad du bestämmer är våra enskilda val!
Bara det att du bestämmer dig är att våga ta ett beslut och det i sig är en del av att växa! Så nu förstår du att det ligger på dig vad du har för värdegrund för att växa och förstå.
Om du nu i framtiden vill och kan och vågar ta alla beslut själv, blir du vuxen eller blir du bara en som alltid tar alla beslut? För vi ska komma ihåg hur jag än gör så finns det Alltid andra som vill vara med och bestämma, en form av medbestämmande. Kan det vara att växa när vi gör det tillsammans? Kan det vara så att då kommer det in en ny komponent, Lyhördhet? Ja visst är det så, och vad det innebär tar vi vid ett annat tillfälle.
Så åter till vår tillväxt, hur kan vi växa för framtiden, vad ska vi tänka på i detta hänseende? Framtiden skapar vi genom att vi hela tiden går i nuet och alla nu som kommer och passerar blir till framtiden som vi hela tiden är i fas med om vi är i nuet. Krångla till det är jag bra på, hoppas du förstod, om inte läs igen, för jag har bestämt mig att jag inte tänker ändra mig! Jag kan vara fastlåst i mina antaganden och det är också det att ha växt, men är det en bra egenskap att inte vilja ändra sig? Knappast om nu argumentet eller min vilja inte förstår eller vill förstå detta då är jag inte ett dugg smidig i min relation med andra, hur ska jag då göra?
Nu kommer vi till Lyhördheten som vi snuddade vid för en stund sedan, och det betyder i detta sammanhang att jag lyssnar och tar in vad andra har för argumentation. Att jag då kan förstå vad de menar och vill. Samt att jag är anpassningsbar till detta! Det var inte så svårt att inse att så ska det vara, att vi är fler som får vara med och att det då kommer till ett gemensamt ansvar och ett gemensamt beslut för allas vårt bästa.
Vi har nu skapat ett kollektivt växande och tar vi då ned allt detta till individnivå då är det att växa som enskild person.
NU vet vi lite mer om hur det kan vara att växa. Vi har endast skrapat på ytan lite grann i detta enligt mig en av de härligaste bitarna som människa. Växa och växa till den som jag är och kan bli om jag bara får rätt sorts uppbackning och stöd.
Som allt stöd så kommer det bäst till sin rätt om det är personligt anpassad till just Dig, det är då du kan ta till dig all näring i detta och verkligen växa och bli DIG själv.
Vem är då jag och vad vill jag då bli?
Svaret på den frågan kommer imorgon att få en del svar, kanske inte alla, men några små bitar och infallsvinklar ska vi tillsammans titta på och bilda oss en uppfattning om.
Coachmaster
Kent
styrde även idag
tangenterna.
onsdag 9 december 2009
Resurs är att ha tillgång till energi.
Resurs är att ha tillgång till energi.
Som i sin tur kan leda till en process och vidare till en produkt.
Är jag en produkt av en process som från början var energi?
Att vi är en produkt av något komplext och i stort obegripligt kan säkert de flesta skriva under på!
Men är vi i ständig process? Ja vi är ständigt under process och under utveckling, det sker saker inombords hela tiden, allt från andning till att ögonen blinkar och det bästa är att vi inte behöver tänka på det. Det sker i en automatiskt tidsintervall hela tiden.
I vårt huvud och vår själ kanske vi måste ta del av vår tankeförmåga för att utveckla vissa bitar, men om vi inte hade försökt vad skulle då ha hänt? Jag lämnar svaret öppet på den frågan av den anledningen att jag inte har något bra svar, men du som läser kanske har ett svar, i så fall, hör av dig till mig.
Men det som jag tänkte lägga min energi på var exakt ordet Energi som för mig personligen betyder, hur mycket orkar jag!
Min energi liksom din energi har alltid och kommer alltid att ha en utgångspunkt, det är hur mycket jag har sovit. För under sömnen så återhämtar vi oss massor, om vi däremot inte sover tillräckligt då kommer vi att få problem. Vad problemen i sig är och kan bli tänker jag inte gå in på här.
Men vi har fått dag för att vi ska kunna vara vakna och ljust för att vi ska se.
Natt för att vi ska kunna vila och sova eftersom det då är mörkt, då kommer vi på att det finns lampor och ljus att tända, men i vår begynnelse så var det mörkt. Som du nog minns så handlar dagens ämne om process (er). Så det behöver jag inte utveckla mer, du förstår ändå vad jag menar!
Åter tillbaka till energin som vi alla har i olika former och olika behov av, men vi behöver den i vår dos! Hur din, min dos ser ut är som vi sa beroende av sömnen och inte minst vad ska jag ha för energislukande verksamhet, vissa av oss sitter och tar det lugnt medan vissa av oss är ute och springer, cyklar, eller jobbar hårt med kroppen. En massa andra personliga saker som vi kan syssla med, sitta och skriva eller sy eller meditera osv. Oavsett vad du gör så kommer det alltid att gå åt energi.
Det behöver varje dag fyllas på med energi i olika former, allt från mat frukt, till solsken till rent mental energi som goda tankar och trevliga samtal samt ett rent samvete, ett samvete som är orent tar mycket energi, kan du fundera ur varför?
Är jag en resurs eller är jag en resursslösare i mitt liv? För att få vetskap om detta så måste jag ta reda på vilken kategori jag tillhör och att göra det är ju en process i sig och den tar tid.
Allt detta som jag har skrivit om idag och i tidigare bloggar har bara ett syfte!
Växa och bli medveten om mig själv, samt söka kunskap om mig själv, det är endast då jag kan interagera med andra människor.
Vad som behövs är även en villighet att vilja för sin egen skull, det är viktigt ”För Din egen skull ska Du växa”!
Då har vi morgonens ämne klart för oss redan nu, växa!
Vid tangenterna satt idag
Coachmaster
Kent.
Som i sin tur kan leda till en process och vidare till en produkt.
Är jag en produkt av en process som från början var energi?
Att vi är en produkt av något komplext och i stort obegripligt kan säkert de flesta skriva under på!
Men är vi i ständig process? Ja vi är ständigt under process och under utveckling, det sker saker inombords hela tiden, allt från andning till att ögonen blinkar och det bästa är att vi inte behöver tänka på det. Det sker i en automatiskt tidsintervall hela tiden.
I vårt huvud och vår själ kanske vi måste ta del av vår tankeförmåga för att utveckla vissa bitar, men om vi inte hade försökt vad skulle då ha hänt? Jag lämnar svaret öppet på den frågan av den anledningen att jag inte har något bra svar, men du som läser kanske har ett svar, i så fall, hör av dig till mig.
Men det som jag tänkte lägga min energi på var exakt ordet Energi som för mig personligen betyder, hur mycket orkar jag!
Min energi liksom din energi har alltid och kommer alltid att ha en utgångspunkt, det är hur mycket jag har sovit. För under sömnen så återhämtar vi oss massor, om vi däremot inte sover tillräckligt då kommer vi att få problem. Vad problemen i sig är och kan bli tänker jag inte gå in på här.
Men vi har fått dag för att vi ska kunna vara vakna och ljust för att vi ska se.
Natt för att vi ska kunna vila och sova eftersom det då är mörkt, då kommer vi på att det finns lampor och ljus att tända, men i vår begynnelse så var det mörkt. Som du nog minns så handlar dagens ämne om process (er). Så det behöver jag inte utveckla mer, du förstår ändå vad jag menar!
Åter tillbaka till energin som vi alla har i olika former och olika behov av, men vi behöver den i vår dos! Hur din, min dos ser ut är som vi sa beroende av sömnen och inte minst vad ska jag ha för energislukande verksamhet, vissa av oss sitter och tar det lugnt medan vissa av oss är ute och springer, cyklar, eller jobbar hårt med kroppen. En massa andra personliga saker som vi kan syssla med, sitta och skriva eller sy eller meditera osv. Oavsett vad du gör så kommer det alltid att gå åt energi.
Det behöver varje dag fyllas på med energi i olika former, allt från mat frukt, till solsken till rent mental energi som goda tankar och trevliga samtal samt ett rent samvete, ett samvete som är orent tar mycket energi, kan du fundera ur varför?
Är jag en resurs eller är jag en resursslösare i mitt liv? För att få vetskap om detta så måste jag ta reda på vilken kategori jag tillhör och att göra det är ju en process i sig och den tar tid.
Allt detta som jag har skrivit om idag och i tidigare bloggar har bara ett syfte!
Växa och bli medveten om mig själv, samt söka kunskap om mig själv, det är endast då jag kan interagera med andra människor.
Vad som behövs är även en villighet att vilja för sin egen skull, det är viktigt ”För Din egen skull ska Du växa”!
Då har vi morgonens ämne klart för oss redan nu, växa!
Vid tangenterna satt idag
Coachmaster
Kent.
tisdag 8 december 2009
Resmål i livet
Resmål i livet
Resa är bland det härligaste som finns och bland det mest pirrigaste som jag kan utsätt mig för.
Hur tycker du att det är att sätta dig i ett flygplan och känna hur planet precis lättar från marken, visst är det härligt pirrigt? Att ha bokat en resa till ett annat land, ett helt annat klimat och massor av sol, det känns verkligen helt sagolikt underbart, jag blir lite sugen på att resa nu, det är ju nu jag skulle resa eller ska jag säga vi borde resa nu? Jag vill i varje fall resa nu, men tyvärr så har allt sin begränsning och det har även mitt liv, så jag eller som jag sa , vi får vara hemma nu. Vad som senare sker och händer har jag ingen aning om, men visst har jag en planering och en vilja att snart ut och resa och få känna allt som jag vill ha ut av en semesterresa till sol och värme.
För egen del så vill jag ha allt utom nattliga krogar och sena danskvällar/nätter.
Varför ska jag ha detta lugn i detta sagolika land, jo för det är det jag behöver, jag vill inte ha allt som vissa vill ha, nattliv och sena stökiga resor till olika dansställen och vissa stränder osv.
Nej jag är av den kategorin att jag har fått nog av allt detta, som ung så leker man av sig vissa saker och som lite äldre så finns det helt andra värden och en helt annan värdegrund som allt mitt vilar på. Den känns inte alls pressande eller att jag skulle vara annorlunda än andra, och skulle så vara fallet så accepterar jag det utan att känna mig utanför.
Jag vet vad jag vill och försöker inte att pracka på andra den biten, jag precis som du har mitt fria val och det tänker jag utnyttja till fullo.
När jag sen sitter eller ligger på min rent sagolika strand eller på mitt hotell, kan jag företa andra resor, en stilla meditation och få ned andningen och tempot ytterligare, det är också något som jag kan kalla resa.
Meditation kan ju med fördel användas i livets olika skeenden och kan verkligen komma till användning på en mängd olika platser, så varför inte prova att meditera där du befinner dig, lyckas du så har du vunnit mycket, lyckas du inte har du fått vetskap om att det inte lyckades här, men prova gärna igen och igen. Det är genom att vara enträgen och villig som man till sist lyckas här i livet med det du har föresatt dig att att göra. Så mitt lilla råd till dig är ” Prova och prova igen” till sist så kan du och då lyckas du!
Tillbaka till upptakten för att resa, hos mig finns två olika fasinationer för att resa, det ena skrev jag om i början, men det finns även en ytterligare aspekt hos mig och det är Nostalgin, att återigen få uppleva det som jag en gång har fått uppleva! Att få surfa på en våg av minnen som jag innerst inne vill få fram och få känna det där som då kändes och hade då en helt avgörande roll för mig.
Men jag vet med mig att jag inte kan återskapa annat än minnet av det som en gång var, oavsett hur mycket jag än vill och försöker, så jag får leva med mina minnen och känna mig helt uppgiven inför att det som en gång var. Det har varit och kommer aldrig tillbaka är den bittra sanningen, eller är den inte riktigt sann?
Jag kan nöja sig med att resa i minnet, om jag reser i mitt minne då kan allt bli precis som det var då, exakt så blir det!? Men är det då riktigt sant, nej eftersom jag förhoppningsvis har vuxit och lärt mig saker om livets olika skeenden.
Har även utvecklat mig till den jag är idag och jag kanske inte märker det, men du och jag har utvecklats enormt de åren som har gått sen vi var ute på våra tidigare resor.
Man kan verkligen säga att tiden har rusat iväg, för inte var det jag som rusade, nej, jag tog och tar det väldigt försiktigt och lugnt och tänker inte stressa upp mig.
Inte ens för att julen snart är här och kommer med sitt budskap om en fröjdefull jul. I mitt liv vill jag inte vänta till det är jul för att uppleva en ”Fröjdefull” jul, nej, jag vill ha en fröjdefull resa här och nu, oavsett om den sker i den reella världen eller som en inre resa, jag vill bara resa och få känna något som förgyller min tillvara!
Orkar inte gå i dessa gamla spår och bara se allt som det var förut, det känns som om allt bara går sin gilla gång och jag bara går här och förspiller min tid till ingen nytta! Känns det igen? Att få vräka ur sig en fras och tro att allt blir bättre då. Nej du, ta och gör något konkret, ta en resa oavsett om det är i ditt inre eller i det yttre, så ut och res. Så för miljön och för allas vårt bästa. ”Res i ditt inre”. Så spar vi på jorden och dess resurser.
Resurser är vad vi har massor av, imorgon tar vi oss an en eller fler resurser.
Coachmaster
Kent
Regerade även idag vid tangenterna och jag återkommer imorgon.
Resa är bland det härligaste som finns och bland det mest pirrigaste som jag kan utsätt mig för.
Hur tycker du att det är att sätta dig i ett flygplan och känna hur planet precis lättar från marken, visst är det härligt pirrigt? Att ha bokat en resa till ett annat land, ett helt annat klimat och massor av sol, det känns verkligen helt sagolikt underbart, jag blir lite sugen på att resa nu, det är ju nu jag skulle resa eller ska jag säga vi borde resa nu? Jag vill i varje fall resa nu, men tyvärr så har allt sin begränsning och det har även mitt liv, så jag eller som jag sa , vi får vara hemma nu. Vad som senare sker och händer har jag ingen aning om, men visst har jag en planering och en vilja att snart ut och resa och få känna allt som jag vill ha ut av en semesterresa till sol och värme.
För egen del så vill jag ha allt utom nattliga krogar och sena danskvällar/nätter.
Varför ska jag ha detta lugn i detta sagolika land, jo för det är det jag behöver, jag vill inte ha allt som vissa vill ha, nattliv och sena stökiga resor till olika dansställen och vissa stränder osv.
Nej jag är av den kategorin att jag har fått nog av allt detta, som ung så leker man av sig vissa saker och som lite äldre så finns det helt andra värden och en helt annan värdegrund som allt mitt vilar på. Den känns inte alls pressande eller att jag skulle vara annorlunda än andra, och skulle så vara fallet så accepterar jag det utan att känna mig utanför.
Jag vet vad jag vill och försöker inte att pracka på andra den biten, jag precis som du har mitt fria val och det tänker jag utnyttja till fullo.
När jag sen sitter eller ligger på min rent sagolika strand eller på mitt hotell, kan jag företa andra resor, en stilla meditation och få ned andningen och tempot ytterligare, det är också något som jag kan kalla resa.
Meditation kan ju med fördel användas i livets olika skeenden och kan verkligen komma till användning på en mängd olika platser, så varför inte prova att meditera där du befinner dig, lyckas du så har du vunnit mycket, lyckas du inte har du fått vetskap om att det inte lyckades här, men prova gärna igen och igen. Det är genom att vara enträgen och villig som man till sist lyckas här i livet med det du har föresatt dig att att göra. Så mitt lilla råd till dig är ” Prova och prova igen” till sist så kan du och då lyckas du!
Tillbaka till upptakten för att resa, hos mig finns två olika fasinationer för att resa, det ena skrev jag om i början, men det finns även en ytterligare aspekt hos mig och det är Nostalgin, att återigen få uppleva det som jag en gång har fått uppleva! Att få surfa på en våg av minnen som jag innerst inne vill få fram och få känna det där som då kändes och hade då en helt avgörande roll för mig.
Men jag vet med mig att jag inte kan återskapa annat än minnet av det som en gång var, oavsett hur mycket jag än vill och försöker, så jag får leva med mina minnen och känna mig helt uppgiven inför att det som en gång var. Det har varit och kommer aldrig tillbaka är den bittra sanningen, eller är den inte riktigt sann?
Jag kan nöja sig med att resa i minnet, om jag reser i mitt minne då kan allt bli precis som det var då, exakt så blir det!? Men är det då riktigt sant, nej eftersom jag förhoppningsvis har vuxit och lärt mig saker om livets olika skeenden.
Har även utvecklat mig till den jag är idag och jag kanske inte märker det, men du och jag har utvecklats enormt de åren som har gått sen vi var ute på våra tidigare resor.
Man kan verkligen säga att tiden har rusat iväg, för inte var det jag som rusade, nej, jag tog och tar det väldigt försiktigt och lugnt och tänker inte stressa upp mig.
Inte ens för att julen snart är här och kommer med sitt budskap om en fröjdefull jul. I mitt liv vill jag inte vänta till det är jul för att uppleva en ”Fröjdefull” jul, nej, jag vill ha en fröjdefull resa här och nu, oavsett om den sker i den reella världen eller som en inre resa, jag vill bara resa och få känna något som förgyller min tillvara!
Orkar inte gå i dessa gamla spår och bara se allt som det var förut, det känns som om allt bara går sin gilla gång och jag bara går här och förspiller min tid till ingen nytta! Känns det igen? Att få vräka ur sig en fras och tro att allt blir bättre då. Nej du, ta och gör något konkret, ta en resa oavsett om det är i ditt inre eller i det yttre, så ut och res. Så för miljön och för allas vårt bästa. ”Res i ditt inre”. Så spar vi på jorden och dess resurser.
Resurser är vad vi har massor av, imorgon tar vi oss an en eller fler resurser.
Coachmaster
Kent
Regerade även idag vid tangenterna och jag återkommer imorgon.
måndag 7 december 2009
Om eller den totalt spontana eller orädda människan.
OM!
Eller den totalt spontana och orädda människan.
Om inte om fanns då fanns inget om men om om skulle försvinna då skulle om behövas för då skulle det om det behövdes vara ett om här eller där, omskrivning för ingenting!
Om inte det vore för det förb…de gräset som jag är allergisk mot eller mot blommorna, det finns alltid i vissa människors liv saker och företeelser som de kan ligga som grogrund för deras inställning gentemot vissa ting.
Ofta så är inställningen då av mindre trevlig art. Gnällspikar eller vad vi nu kallar dem är ju inte så snällt, men finns det då ett fog för att vi som dömer dessa som ”Gnällspikar” har rätt att döma? Jag kan på rak arm säga ”Det är inte rätt att döma någon någonsin!” När vi (be)dömer så (be)dömer vi oss själva, för hur ska jag veta att det jag bedömer någon för, om jag inte själv har vetskap om detta, det betyder att jag vet hur det är, och inte vill ta på mig detta själv och för det andra så är jag oärlig som beskyller någon för detta!
Men om jag istället skulle vara spontan och låta livet rulla på utan att jag bedömer eller gör om livet till vad jag vill få ut av det i egoistisk anda då kommer livet att få helt andra dimensioner av ALLT!
För om jag inte på förhand har bestämt mig för hur allt ska vara då kommer livet hela tiden att ge mig överraskningar som jag i min spontana iver bara kan ta emot, då blir jag bara glad och tacksam hela tiden och min tacksamhet gentemot livet blir bara större och större! Att känna tacksamhet är detsamma som att vara tacksam mot en gåva som vi fick, som vi ska förvalta.
Livet är det som du och jag fick, just Du och jag fick den möjligheten, ska då inte vi vara tacksamma över och till livet som vi fick förtroende att ta del av? Jo för min egen del så är jag tacksam väldigt ofta , men jag måste erkänna att jag vissa dagar är rent av så innerligt trött på detta liv att jag har lust att säga upp mig, men som tur är, det går fort över och jag är snart på banan igen och känner då ännu större tacksamhet och iver att få ta del av livet som pågår hela tiden.
Då undrar man, pågår livet hela tiden, även om jag eller du inte är uppmärksamma på det som händer och sker, ändå pågår livet, livet ut och fortsätter även efter det om jag har förstått det rätt, någon som har en annan uppfattning och tro? Om, så är fallet så kan du säga till nu, Om du vill och om du kan och om osv., jag kan fortsätta i all oändlighet OM jag vill, men jag vill inte.
Istället skulle jag här vilja ha den där direkta och spontana känslan av att kunna göra något annat just nu och få det gjort på en gång utan att jag ska känna frustration över att jag inte kan få till det som jag vill(och det får jag nästan aldrig) men jag får det om jag bestämmer vilken kompassriktning jag ska ha och om jag sen är villig att följa den, och verkligen gör det till min övertygelse.
Det är en av hörnstenarna i livets skola, ”Att tro på sig själv” det är bland de viktigaste sakerna som du och vi alla kan tänka på och verkligen göra till vårt signum, ”ATT TRO PÅ SIG SJÄLV”! Gör du det i allt eller bara ibland eller bara om någon stödjer dig? Oavsett vilket du än gör så kan du från och med nu Tro på dig själv och gör det i livets alla angelägenheter, för om du börjat tvivla då har du snart tappat kompassriktningen och kommit helt vilse, kanske även tappat kompassen, då är du verkligen ute på tunn is!
Vi leker med tanken att du som förra meningen avslutades är på tunn is, vad gör du då när det har gått upp för dig att du befinner dig på ett ställe där det kan hända att du trillat i och vad följden av detta blir behöver vi inte ens tänka på!
Jo, vad behöver jag för att klara detta, livlinor vore bra, även ett lugn och en medvetenhet och ett handlingsprogram vore bra att ha, vad som sen vore bäst och i vilken ordning de ska eller bör komma har ingen relevant betydelse, betydelse har bara din villighet att göra det på ett bra och noggrant sätt.
För det handlar ju om ditt liv, och är det något som är värdefullt så är det du och ditt liv, låt livet alltid komma på första plats, sen kan man prata om att vara orädd och modig, eller istället för orädd så kanske vi är dumdristiga, jag tänker inte här och nu bedöma vad som är vad eller om du eller jag har rätt eller fel utan jag har bara rent spontant bestämt mig för att nu ska jag sluta att skriva.
Morgondagen den kommer och förhoppningsvis så kommer du och jag att vara med på den resan, så imorgon blir det resmål i livet som tema.
Coachmaster
Kent,
Eller den totalt spontana och orädda människan.
Om inte om fanns då fanns inget om men om om skulle försvinna då skulle om behövas för då skulle det om det behövdes vara ett om här eller där, omskrivning för ingenting!
Om inte det vore för det förb…de gräset som jag är allergisk mot eller mot blommorna, det finns alltid i vissa människors liv saker och företeelser som de kan ligga som grogrund för deras inställning gentemot vissa ting.
Ofta så är inställningen då av mindre trevlig art. Gnällspikar eller vad vi nu kallar dem är ju inte så snällt, men finns det då ett fog för att vi som dömer dessa som ”Gnällspikar” har rätt att döma? Jag kan på rak arm säga ”Det är inte rätt att döma någon någonsin!” När vi (be)dömer så (be)dömer vi oss själva, för hur ska jag veta att det jag bedömer någon för, om jag inte själv har vetskap om detta, det betyder att jag vet hur det är, och inte vill ta på mig detta själv och för det andra så är jag oärlig som beskyller någon för detta!
Men om jag istället skulle vara spontan och låta livet rulla på utan att jag bedömer eller gör om livet till vad jag vill få ut av det i egoistisk anda då kommer livet att få helt andra dimensioner av ALLT!
För om jag inte på förhand har bestämt mig för hur allt ska vara då kommer livet hela tiden att ge mig överraskningar som jag i min spontana iver bara kan ta emot, då blir jag bara glad och tacksam hela tiden och min tacksamhet gentemot livet blir bara större och större! Att känna tacksamhet är detsamma som att vara tacksam mot en gåva som vi fick, som vi ska förvalta.
Livet är det som du och jag fick, just Du och jag fick den möjligheten, ska då inte vi vara tacksamma över och till livet som vi fick förtroende att ta del av? Jo för min egen del så är jag tacksam väldigt ofta , men jag måste erkänna att jag vissa dagar är rent av så innerligt trött på detta liv att jag har lust att säga upp mig, men som tur är, det går fort över och jag är snart på banan igen och känner då ännu större tacksamhet och iver att få ta del av livet som pågår hela tiden.
Då undrar man, pågår livet hela tiden, även om jag eller du inte är uppmärksamma på det som händer och sker, ändå pågår livet, livet ut och fortsätter även efter det om jag har förstått det rätt, någon som har en annan uppfattning och tro? Om, så är fallet så kan du säga till nu, Om du vill och om du kan och om osv., jag kan fortsätta i all oändlighet OM jag vill, men jag vill inte.
Istället skulle jag här vilja ha den där direkta och spontana känslan av att kunna göra något annat just nu och få det gjort på en gång utan att jag ska känna frustration över att jag inte kan få till det som jag vill(och det får jag nästan aldrig) men jag får det om jag bestämmer vilken kompassriktning jag ska ha och om jag sen är villig att följa den, och verkligen gör det till min övertygelse.
Det är en av hörnstenarna i livets skola, ”Att tro på sig själv” det är bland de viktigaste sakerna som du och vi alla kan tänka på och verkligen göra till vårt signum, ”ATT TRO PÅ SIG SJÄLV”! Gör du det i allt eller bara ibland eller bara om någon stödjer dig? Oavsett vilket du än gör så kan du från och med nu Tro på dig själv och gör det i livets alla angelägenheter, för om du börjat tvivla då har du snart tappat kompassriktningen och kommit helt vilse, kanske även tappat kompassen, då är du verkligen ute på tunn is!
Vi leker med tanken att du som förra meningen avslutades är på tunn is, vad gör du då när det har gått upp för dig att du befinner dig på ett ställe där det kan hända att du trillat i och vad följden av detta blir behöver vi inte ens tänka på!
Jo, vad behöver jag för att klara detta, livlinor vore bra, även ett lugn och en medvetenhet och ett handlingsprogram vore bra att ha, vad som sen vore bäst och i vilken ordning de ska eller bör komma har ingen relevant betydelse, betydelse har bara din villighet att göra det på ett bra och noggrant sätt.
För det handlar ju om ditt liv, och är det något som är värdefullt så är det du och ditt liv, låt livet alltid komma på första plats, sen kan man prata om att vara orädd och modig, eller istället för orädd så kanske vi är dumdristiga, jag tänker inte här och nu bedöma vad som är vad eller om du eller jag har rätt eller fel utan jag har bara rent spontant bestämt mig för att nu ska jag sluta att skriva.
Morgondagen den kommer och förhoppningsvis så kommer du och jag att vara med på den resan, så imorgon blir det resmål i livet som tema.
Coachmaster
Kent,
söndag 6 december 2009
Att förbereda sig och vara beredd på...
Att förbereda sig och vara beredd på…
Att vara förbered och att ligga i en form av beredskap skapar osäkerhet och gör oss
otrygga och spända. Att vara spänd gör att efter en viss tid så har kraften gått ur dig,
du känner fortfarande att du är spänd som förr men din kraft har mattats avsevärt.
Du tror att du ännu har samma kraft som tidigare, men det känslan är inte riktigt sann.
Sanningen är att du bara är ännu mera spänd, och det du upplever är bara din spänning som du likställer med anspänningen av att vara beredd. Tidens tand gör att vi per automatik går ned i varv och att vår beredskap inför vissa skeenden avtar och kanske totalt försvinner.
Men så dyker julen upp som en tomte ur en gammal säck, och du och jag och många med oss börjar förbereda sig inför julen. I min barndom då minns jag hur min mamma eller om det var min mormor som långt före jul började ”Luta av lutfisken” att som barn förstå detta med en lutad fisk var som att ”luta” sin cykel mot husväggen, samma begrepp men i två begreppsvärldar, så knepigt det var då. Då börjades det verkligen i tid, , städas skulle det göras och då menades det verkligen att städa, allt skulle städas från torka taket och skura golven, till att tvätta fönster och sätta upp gardiner, kort sagt fixa till allt som kunde fixas till.
Maten var även den ett par kapitel för sig, det köptes en kvarts gris som skulle färdigstyckas och varje bit skulle frysas in eller tillagas för att bli till den speciella julmaten.
Det mesta gjordes då för hand och vara en hel process att utföra, och vad blev då resultatet för dessa som gjorde allt detta varje jul, jo när julen kom var de så trötta och slut så de orkade knappt något alls, men var det någon som sa att de inte orkade, knappast någon. Men även i den tidens människor så fanns det en inneboende stolthet.
Att vara stolt över att man gjort något är ju bra. Att även vara så stolt över sitt eget jag så man absolut inte kan säga, ”Hjälp mig jag är så överbelastad och behöver hjälp med detta”, är det någon som har hört dessa ord? Nej! Kunde tro det!
Att som dagens överskrift skvallrar om så ska det handla om att förbereda sig och vara beredd på, ja, vad ska jag vara beredd på, undra du nog? Låt mig säga så här, vi lever här och nu, vi har en stor helg framför oss och vi förbereder oss mycket beroende på vår intention med att fira jul. Är vi överens om det så här långt? Bra då kör vi vidare, om vi istället kan låta den här helgen liksom de flesta helger gå förbi utan att vi trissar upp förväntningarna. Att vi njuter av att äta lite annorlunda, lite mera än vi brukar och verkligen ta hand om varandra. Istället för att köpa oss lycka i vår iver att verkligen ge bort en eller flera julklappar, att ge av din tid som du har förvaltat rätt. Genom att du har förberett dig inför julen, i år förberedde du dig genom att ända in i det sista ta det lugnt och stilla och verkligen ägna dig åt att göra ingenting!
Göra ingenting är verkligen svårt, att totalt vara ifrån allt, som har med det som är extra till julen att göra. Klarar du det, så har du kommit långt i mina ögon och har stigit i graderna, och har du verkligen gjort det, ta då och skriv till mig så jag får veta hur du gjorde? Tack, jag ska ta till mig dina goda råd och tips.
Tips och råd inför julen är en bra julklapp tycker jag, vad andra tycker och anser har jag ingen aning om, någon som vet eller har en uppfattning? Skriv då till mig! Jag skickar visst ut en del frågor idag, jag gör det in ett visst syfte, att få så att jag senare kan ge bort det, nej jag skojar med bara med dig! Jag vill bara bjuda in dig till min värld och ge dig chansen att få prova detta med att ge till någon som är helt okänd, det brukar vara så att vi ger julklappar till folk vi känner eller har en viss form av anknytning till, så skänk nu till de okända också, det räcker långt med en tanke, om alla vi skulle tänka på de som kanske inte kan fira jul beroende på omständigheter som vi inte tar upp idag. Om vi nu alla tänker att vi skulle bjuda in varje människa som vi inte känner och inte har någon anknytning till skulle världen se helt annorlunda ut! Hur då kanske du tänker, betänk detta med att glädja en helt okänd människa, bara tanken skulle få det att vända sig i magen på många av oss, eftersom vi inte är förberedda inför detta som en helt främmande människa i vårt hem. Hur skulle det se ut och vad skulle våra anhöriga säga och vad skulle våra grannar säga, som du nog förstår så är det ingen lätt uppgift detta med att bara bjuda på sig själv och en del av sitt liv.
Men om vi leker med tanken att vi bjuder hem någon helt okänd och personen ifråga tackar ja! Vad skulle vi då göra med alla våra frågor som då dyker upp, jo mitt råd till dig är! Var dig själv och var naturlig och låt allt bli en spontan resa för dig och den okände!”
Som överskriften idag var så handlade det om att vara beredd, var inte beredd, var dig själv och var spontant oförberedd så är du totalt beredd på det oförberedda.
I morgon är en helt ny dag med nya förutsättningar och förhoppningar och då handlar det om
OM !
Eller den totalt spontana och orädda människan.
Tangentstyrare idag var
Coachmaster
Kent
Att vara förbered och att ligga i en form av beredskap skapar osäkerhet och gör oss
otrygga och spända. Att vara spänd gör att efter en viss tid så har kraften gått ur dig,
du känner fortfarande att du är spänd som förr men din kraft har mattats avsevärt.
Du tror att du ännu har samma kraft som tidigare, men det känslan är inte riktigt sann.
Sanningen är att du bara är ännu mera spänd, och det du upplever är bara din spänning som du likställer med anspänningen av att vara beredd. Tidens tand gör att vi per automatik går ned i varv och att vår beredskap inför vissa skeenden avtar och kanske totalt försvinner.
Men så dyker julen upp som en tomte ur en gammal säck, och du och jag och många med oss börjar förbereda sig inför julen. I min barndom då minns jag hur min mamma eller om det var min mormor som långt före jul började ”Luta av lutfisken” att som barn förstå detta med en lutad fisk var som att ”luta” sin cykel mot husväggen, samma begrepp men i två begreppsvärldar, så knepigt det var då. Då börjades det verkligen i tid, , städas skulle det göras och då menades det verkligen att städa, allt skulle städas från torka taket och skura golven, till att tvätta fönster och sätta upp gardiner, kort sagt fixa till allt som kunde fixas till.
Maten var även den ett par kapitel för sig, det köptes en kvarts gris som skulle färdigstyckas och varje bit skulle frysas in eller tillagas för att bli till den speciella julmaten.
Det mesta gjordes då för hand och vara en hel process att utföra, och vad blev då resultatet för dessa som gjorde allt detta varje jul, jo när julen kom var de så trötta och slut så de orkade knappt något alls, men var det någon som sa att de inte orkade, knappast någon. Men även i den tidens människor så fanns det en inneboende stolthet.
Att vara stolt över att man gjort något är ju bra. Att även vara så stolt över sitt eget jag så man absolut inte kan säga, ”Hjälp mig jag är så överbelastad och behöver hjälp med detta”, är det någon som har hört dessa ord? Nej! Kunde tro det!
Att som dagens överskrift skvallrar om så ska det handla om att förbereda sig och vara beredd på, ja, vad ska jag vara beredd på, undra du nog? Låt mig säga så här, vi lever här och nu, vi har en stor helg framför oss och vi förbereder oss mycket beroende på vår intention med att fira jul. Är vi överens om det så här långt? Bra då kör vi vidare, om vi istället kan låta den här helgen liksom de flesta helger gå förbi utan att vi trissar upp förväntningarna. Att vi njuter av att äta lite annorlunda, lite mera än vi brukar och verkligen ta hand om varandra. Istället för att köpa oss lycka i vår iver att verkligen ge bort en eller flera julklappar, att ge av din tid som du har förvaltat rätt. Genom att du har förberett dig inför julen, i år förberedde du dig genom att ända in i det sista ta det lugnt och stilla och verkligen ägna dig åt att göra ingenting!
Göra ingenting är verkligen svårt, att totalt vara ifrån allt, som har med det som är extra till julen att göra. Klarar du det, så har du kommit långt i mina ögon och har stigit i graderna, och har du verkligen gjort det, ta då och skriv till mig så jag får veta hur du gjorde? Tack, jag ska ta till mig dina goda råd och tips.
Tips och råd inför julen är en bra julklapp tycker jag, vad andra tycker och anser har jag ingen aning om, någon som vet eller har en uppfattning? Skriv då till mig! Jag skickar visst ut en del frågor idag, jag gör det in ett visst syfte, att få så att jag senare kan ge bort det, nej jag skojar med bara med dig! Jag vill bara bjuda in dig till min värld och ge dig chansen att få prova detta med att ge till någon som är helt okänd, det brukar vara så att vi ger julklappar till folk vi känner eller har en viss form av anknytning till, så skänk nu till de okända också, det räcker långt med en tanke, om alla vi skulle tänka på de som kanske inte kan fira jul beroende på omständigheter som vi inte tar upp idag. Om vi nu alla tänker att vi skulle bjuda in varje människa som vi inte känner och inte har någon anknytning till skulle världen se helt annorlunda ut! Hur då kanske du tänker, betänk detta med att glädja en helt okänd människa, bara tanken skulle få det att vända sig i magen på många av oss, eftersom vi inte är förberedda inför detta som en helt främmande människa i vårt hem. Hur skulle det se ut och vad skulle våra anhöriga säga och vad skulle våra grannar säga, som du nog förstår så är det ingen lätt uppgift detta med att bara bjuda på sig själv och en del av sitt liv.
Men om vi leker med tanken att vi bjuder hem någon helt okänd och personen ifråga tackar ja! Vad skulle vi då göra med alla våra frågor som då dyker upp, jo mitt råd till dig är! Var dig själv och var naturlig och låt allt bli en spontan resa för dig och den okände!”
Som överskriften idag var så handlade det om att vara beredd, var inte beredd, var dig själv och var spontant oförberedd så är du totalt beredd på det oförberedda.
I morgon är en helt ny dag med nya förutsättningar och förhoppningar och då handlar det om
OM !
Eller den totalt spontana och orädda människan.
Tangentstyrare idag var
Coachmaster
Kent
lördag 5 december 2009
Om solen lyser idag...
Om solen lyser idag...
Att solen lyser är viktigt för mig, jag blir på bra humör och jag gillar när det är ljust ute.
Mörker är så kompakt och så ogenomträngande så jag blir så deppig och ledsen, fram med med ljus.
I dessa tider av förberedelser inför julen så tänds det mycket ljus,härligt vackert är det!
Men som i de flesta fall så finns det baksidor eller mörka sidor på allt, om jag har fel så hör av er!
Men jag ska inte gräva ned mig i mörker, nej som jag nyss sa så gillar jag ljuset, då vore det
bra om jag höll mig till det och inget annat.
Men som många med mig som har jag svårt att bara vara i ett skeende och bara göra en sak.
Även om jag vet att så ska jag göra, men likväl gör jag det inte! Varför gör jag så? Jag har ett
svar, men jag tänker inte trumpeta ut det så här direkt, jag håller på det en stund (se tidigare blogg om hur lång tiden för en stund/strax kan vara) när eller om jag kommer att tala om det?
Om jag har något som jag är osäker på oavsett om det är något personligt eller inte, har du
som jag svårt ge ut det till andra eller kan du direkt ge dina vänner/anhöriga allt som du i stort sätt kan få ur dig?
Vissa saker är betydligt lättare att tala om, de som har ett personligt engagemang och som samtidigt berör
på djupet kan jag ha det svårare att ge till andra! I alla fall direkt efter jag fick insyn eller vetskap om
det, då vill jag hellre vänta och låta viss del eller allt mogna en stund först. Sådan är jag, någon som
känner igen sig? Du behöver inte känna igen dig i något eller behöver inte ens låtsas att du gör det,
du gör vad du önskar för din skull och inte för min skull, du är dig själv närmast och kommer alltid att
vara det, låt det vara så. Men du kan ha fler som är nära, att ha vänner som kan och vet det mesta
öppnar möjligheten att du får visa dem vem du verkligen är och då kan du bjuda på dig själv,
och samtidigt blir du spontant öppen. Även en form av grundrädsla försvinner och du känner
dig mera säker och tillfreds med dig själv, och då får du förmodligen även uppskattade leenden
från dina vänner,
Finns det något som värmer mer än ett leende som du får, nej det är så direkt och du kan inte
misstolka det, du förstår i exakt den stunden vad det är fråga om! Leende guldbruna ögon finns
det visst en dansbands låt som heter och var populär för några år sen, eller den kanske är inne även nu,
vissa låtar är ju odödliga och kan bara inte bli gamla och helt lagda åt sidan.
Jag tänker då på Love Hurts med Nazareth och samtidigt på A whiter shade of pale med Procul Harum,
jag höll nu på att tala om hur glad jag blev av att tänka på musik, så jag skrev nästan en svordom med ett
glatt budskap, och varför skriver jag inte den då? Jo jag vill som de flesta visa en viss fasad och stil,
mognad och liknande, varför kan jag fråga mig själv, svaret är som alltid, jag är inte 100% ärlig mot
mig själv, och då följaktligen inte det mot min omgivning, för om jag vore både spontan och öppenhjärtig
och ärlig så skulle jag ha sagt/skrivit ordet "helvete så härlig musik! Så nu blev det en omskrivning med
en massa ord bara för att hålla en viss distans och fasad. Men som Jerikos murar så rämnar allt en dag,
jag inte bygger in mig med säkerhetssystem och gör viss form av backup på allt jag har och allt jag
kommer att gör i framtiden, vi har idag en så stor rädsla för detta med Internet och att allt vi ska och
gör här ska skyddas med olika typer av säkerhet, brandväggar, antivirus, och så vidare till en extrem
kunskap som de flesta datoranvändare ska ha för att skydda sig själv, varför är det så? Har vissa
element i samhället inget annat för sig än att sabotera för varandra eller lider vissa av att de bara ska
förstöra och gör allt för att de rent maniskt ska och går in för det!
Jag vill inte ens försöka förstå varför en del så innerligt helhjärtat vill förstöra och göra andra människor illa,
de måste visst njuta av detta som de ställer till? Men om jag nu hela tiden ska vara rädd för att de ska förstöra så
kan jag inte fullt ut åtnjuta detta med att kunna skicka ut sina egna åsikter på nätet, förr så skulle jag ha brevpapper och
kuvert och frimärke för att nå min mottagare, idag så finns ni därute. Men förmodligen så är stor del av er hemma,
och jag kommer hem till er med mina funderingar och mina tankar om livet och vissa företeelser runt detta . Jag tänker
på förr, det var inte så länge sen Internet och detta med datorn kom, de flesta kanske tror eller har ingen uppfattning
om att allt detta är relativt nytt och har inte ens funnits en generation ännu (generation är ca 30 år). Jag vet inte exakt
men jag tror att det var runt 50 talet som transistorn kom, och en av de första datorerna byggdes, om jag minns rätt
var den stor som ett hus och hade med dagens mått ingen kapacitet alls. Men innan själva Internet kom så var vi säkert
inne på 80-talet, men jag låter det vara osagt, men för den som vill så ta gärna reda på det via tex. Google. Sökmotor
kallas det för, ett verkligen konstigt ord, alltså något som söker åt dig, ungefär som en jakthund, du säger åt hunden att
söka, så söker den! Men samtidigt som det är sårbart så har det enorma fördelar också, så dessa får vi inte glömma bort,
men det som jag mest saknar är den personliga kontakten som jag får vid den rent direkta kontakten med mina
medmänniskor. Jag kan ta ett exempel, att gå i affären är ju som det alltid har varit varorna finns där i lokalen och jag
får leta efter dem. När jag förr kom till kassan så möttes jag av en handlare oavsett om det var en man eller kvinna
nästan alltid med ett leende och man pratade lite om allt möjligt i korta ordalag, men idag är det ofta så att man knappt får ögonkontakt med den i kassan och sen ska kortet dras eller stoppas i och sen ska jag bekräfta att köpet godkänns. Jag
tycker det är heltråkigt att gå till affären idag!
Jag minns ett tv-program som hette Mosevision, det var en massa sketcher och jag minns flera inslag, men tänker ta opp ett.
Jo det var så här att det var ett transportband där det satt patienter på, de skulle åka till doktorn så de satt snällt och väntade, finns det något snällare en väntande patienter till doktorn? Jo i alla fall, så satt de där och åkte in till doktorn på det löpande bandet, och doktorn sa
-"Goddag mitt namn är doktor Blom, hur står det till här då? Tack, nästa, och så fortsatte det hela tiden. Nu minns jag inte om
texten var exakt så, men andemeningen var så. Utifrån detta sista lilla om tid så får du nu dra dina egna slutsatser om detta med dator, tid, mörker, ljus och allting övrigt som du har läst i min lilla text.
Ha en fin dag med dig själv och dela med dig av livet till dig själv, sen kan du dela den med någon annan,
Cochmaster
Kent satt även idag vid
tangenterna.
I morgon kommer det att handla
om att förbereda sig inför olika
saker och företeelser.
Att solen lyser är viktigt för mig, jag blir på bra humör och jag gillar när det är ljust ute.
Mörker är så kompakt och så ogenomträngande så jag blir så deppig och ledsen, fram med med ljus.
I dessa tider av förberedelser inför julen så tänds det mycket ljus,härligt vackert är det!
Men som i de flesta fall så finns det baksidor eller mörka sidor på allt, om jag har fel så hör av er!
Men jag ska inte gräva ned mig i mörker, nej som jag nyss sa så gillar jag ljuset, då vore det
bra om jag höll mig till det och inget annat.
Men som många med mig som har jag svårt att bara vara i ett skeende och bara göra en sak.
Även om jag vet att så ska jag göra, men likväl gör jag det inte! Varför gör jag så? Jag har ett
svar, men jag tänker inte trumpeta ut det så här direkt, jag håller på det en stund (se tidigare blogg om hur lång tiden för en stund/strax kan vara) när eller om jag kommer att tala om det?
Om jag har något som jag är osäker på oavsett om det är något personligt eller inte, har du
som jag svårt ge ut det till andra eller kan du direkt ge dina vänner/anhöriga allt som du i stort sätt kan få ur dig?
Vissa saker är betydligt lättare att tala om, de som har ett personligt engagemang och som samtidigt berör
på djupet kan jag ha det svårare att ge till andra! I alla fall direkt efter jag fick insyn eller vetskap om
det, då vill jag hellre vänta och låta viss del eller allt mogna en stund först. Sådan är jag, någon som
känner igen sig? Du behöver inte känna igen dig i något eller behöver inte ens låtsas att du gör det,
du gör vad du önskar för din skull och inte för min skull, du är dig själv närmast och kommer alltid att
vara det, låt det vara så. Men du kan ha fler som är nära, att ha vänner som kan och vet det mesta
öppnar möjligheten att du får visa dem vem du verkligen är och då kan du bjuda på dig själv,
och samtidigt blir du spontant öppen. Även en form av grundrädsla försvinner och du känner
dig mera säker och tillfreds med dig själv, och då får du förmodligen även uppskattade leenden
från dina vänner,
Finns det något som värmer mer än ett leende som du får, nej det är så direkt och du kan inte
misstolka det, du förstår i exakt den stunden vad det är fråga om! Leende guldbruna ögon finns
det visst en dansbands låt som heter och var populär för några år sen, eller den kanske är inne även nu,
vissa låtar är ju odödliga och kan bara inte bli gamla och helt lagda åt sidan.
Jag tänker då på Love Hurts med Nazareth och samtidigt på A whiter shade of pale med Procul Harum,
jag höll nu på att tala om hur glad jag blev av att tänka på musik, så jag skrev nästan en svordom med ett
glatt budskap, och varför skriver jag inte den då? Jo jag vill som de flesta visa en viss fasad och stil,
mognad och liknande, varför kan jag fråga mig själv, svaret är som alltid, jag är inte 100% ärlig mot
mig själv, och då följaktligen inte det mot min omgivning, för om jag vore både spontan och öppenhjärtig
och ärlig så skulle jag ha sagt/skrivit ordet "helvete så härlig musik! Så nu blev det en omskrivning med
en massa ord bara för att hålla en viss distans och fasad. Men som Jerikos murar så rämnar allt en dag,
jag inte bygger in mig med säkerhetssystem och gör viss form av backup på allt jag har och allt jag
kommer att gör i framtiden, vi har idag en så stor rädsla för detta med Internet och att allt vi ska och
gör här ska skyddas med olika typer av säkerhet, brandväggar, antivirus, och så vidare till en extrem
kunskap som de flesta datoranvändare ska ha för att skydda sig själv, varför är det så? Har vissa
element i samhället inget annat för sig än att sabotera för varandra eller lider vissa av att de bara ska
förstöra och gör allt för att de rent maniskt ska och går in för det!
Jag vill inte ens försöka förstå varför en del så innerligt helhjärtat vill förstöra och göra andra människor illa,
de måste visst njuta av detta som de ställer till? Men om jag nu hela tiden ska vara rädd för att de ska förstöra så
kan jag inte fullt ut åtnjuta detta med att kunna skicka ut sina egna åsikter på nätet, förr så skulle jag ha brevpapper och
kuvert och frimärke för att nå min mottagare, idag så finns ni därute. Men förmodligen så är stor del av er hemma,
och jag kommer hem till er med mina funderingar och mina tankar om livet och vissa företeelser runt detta . Jag tänker
på förr, det var inte så länge sen Internet och detta med datorn kom, de flesta kanske tror eller har ingen uppfattning
om att allt detta är relativt nytt och har inte ens funnits en generation ännu (generation är ca 30 år). Jag vet inte exakt
men jag tror att det var runt 50 talet som transistorn kom, och en av de första datorerna byggdes, om jag minns rätt
var den stor som ett hus och hade med dagens mått ingen kapacitet alls. Men innan själva Internet kom så var vi säkert
inne på 80-talet, men jag låter det vara osagt, men för den som vill så ta gärna reda på det via tex. Google. Sökmotor
kallas det för, ett verkligen konstigt ord, alltså något som söker åt dig, ungefär som en jakthund, du säger åt hunden att
söka, så söker den! Men samtidigt som det är sårbart så har det enorma fördelar också, så dessa får vi inte glömma bort,
men det som jag mest saknar är den personliga kontakten som jag får vid den rent direkta kontakten med mina
medmänniskor. Jag kan ta ett exempel, att gå i affären är ju som det alltid har varit varorna finns där i lokalen och jag
får leta efter dem. När jag förr kom till kassan så möttes jag av en handlare oavsett om det var en man eller kvinna
nästan alltid med ett leende och man pratade lite om allt möjligt i korta ordalag, men idag är det ofta så att man knappt får ögonkontakt med den i kassan och sen ska kortet dras eller stoppas i och sen ska jag bekräfta att köpet godkänns. Jag
tycker det är heltråkigt att gå till affären idag!
Jag minns ett tv-program som hette Mosevision, det var en massa sketcher och jag minns flera inslag, men tänker ta opp ett.
Jo det var så här att det var ett transportband där det satt patienter på, de skulle åka till doktorn så de satt snällt och väntade, finns det något snällare en väntande patienter till doktorn? Jo i alla fall, så satt de där och åkte in till doktorn på det löpande bandet, och doktorn sa
-"Goddag mitt namn är doktor Blom, hur står det till här då? Tack, nästa, och så fortsatte det hela tiden. Nu minns jag inte om
texten var exakt så, men andemeningen var så. Utifrån detta sista lilla om tid så får du nu dra dina egna slutsatser om detta med dator, tid, mörker, ljus och allting övrigt som du har läst i min lilla text.
Ha en fin dag med dig själv och dela med dig av livet till dig själv, sen kan du dela den med någon annan,
Cochmaster
Kent satt även idag vid
tangenterna.
I morgon kommer det att handla
om att förbereda sig inför olika
saker och företeelser.
fredag 4 december 2009
Om att vara närvarande i...
Om att vara närvarande i …
Närvarokontroll är ett ord som jag förknippar med skolan och militärtjänsten.
Om de har dessa kontrollsystem idag kan jag inte svara på, jag har helt andra saker att försöka vara närvarande i.
I en så enkel och trivial sak som, livet. De flesta tror sig vara helt och fullt närvarande i sitt dagliga liv, men de har ofta fel och kan inte komma på var de har sin fokus någonstans.
Var har jag själv min fokus? Jag har ett par saker som jag är väldigt fokuserad på, det är maten, vädret, och det är ju intressant att det stundar en stor helg som verkligen har fokus på detta med mat.
Julen som är rent fantastisk med alla sina kulinariska rätter, allt ifrån skinka till grönkål samt alla sorter av sill. Finns det någon helg som är så 100 % inriktad och totalt fokuserad som julen? Jag tror inte det.
Tänk på alla dofter som sprider sig runt om i hus och stugor och i alla kök, ljuvliga doftdimmor som lägger sig över allting och får det att vattnas i munnen på oss.
Nog väntar en härlig tid oss nu, men min fokus är på helt annan plats, de som saknar hem, de hemlösa som inte har den här möjligheten till gemenskap, inte mat som de kan laga eller bli bjuden på!
Den här tiden är för dessa människor helt för djävligt hemsk och hänsynslös. För de som är drabbade så är det årets värsta tidpunkt, de kan i bästa fall få en liten julkänsla på något härbärge eller soppkök.
Men vissa hemlösa väljer att inte gå dit, de vill inte förnedra sig och känna sig så totalt utlämnade, de vill ha kvar sin personliga stolthet, och jag förstår dem. Samhället borde i alla fall en gång om året uppsöka dem som är och har hamnat i detta helvete, vad skulle de göra för dessa då? Jo för det första så borde de lyssna på dem, kanske förstå att det bakom den hemlösa så finns det oftast en tragedi, som de flesta av oss skulle anse och tycka var rent kaotiskt hemsk. Men hur ofta pratar vi med dem som har och lever i detta helvete? Det är bra om vi gör det, men oavsett om vi gör det eller inte så är det i alla fall för sällan vi gör det, så ut och prata med någon, jag lovar dig att du inte kommer att ångra dig, om du ger så kommer du att få dubbelt tillbaka, men ett viktigt ord som kan vara bra att ha med sig är, ”Var naturlig och inte på några höga hästar”.
Om vi alla befinner oss på samma och likvärdiga nivå då skulle samhället vara mycket mera behagligt och varmt, betänk att du själv kan drabbas, hur kan jag säga så? Av den enkla anledningen att du precis som jag har fokus satt på helt andra saker.
Vad är det jag egentligen säger idag, ta hand om varandra och bry er om varandra så kommer livet att bli känslomässigt bättre.
Vad vissa av oss ser är ju saker och saker som ska ges och tas emot, vissa saker ges för att de är ett mode ett s.k. ”Måste” i dagen samhälle.
För en del av oss får självbild och självkänsla för vad vi har och kan uppvisa, vissa faller helt för detta med att vara sakpersonifierad och ett med saken!
Men vi som inte faller för detta var ligger vår fokus på? Jag har snuddat vid det några gånger i dagens text, att bry sig om någon rent känslomässigt, att se människan bakom, är några av mina kriterier i detta med jul och den hysteri som många drabbas av eller försätter sig i. För egen del så infinner sig ett lugn som jag gärna skulle vilja ge till er alla som springer omkring och ska ” bara köpa den och den och den, sen ska jag ta det lugnt” en mentalitet som finns tydligt beskriven i en bok som de flesta har läst, Alfons Åberg, och ett av Alfons saker innan han kan göra något är ”Ska bara …” så det är välbekant för många, men som jag inledde dagen med, ”Hur många har fokus på sitt handlande och på sitt varande i nuet? Inte vet jag, men jag tror att det är fler som borde har mera koll på var de befinner sig i livet vare sig det är fysiskt eller rent mentalt.
Ha en fin dag och ta det lugnt och fint.
Vid tangenterna satt idag
Coachmaster
Kent.
Närvarokontroll är ett ord som jag förknippar med skolan och militärtjänsten.
Om de har dessa kontrollsystem idag kan jag inte svara på, jag har helt andra saker att försöka vara närvarande i.
I en så enkel och trivial sak som, livet. De flesta tror sig vara helt och fullt närvarande i sitt dagliga liv, men de har ofta fel och kan inte komma på var de har sin fokus någonstans.
Var har jag själv min fokus? Jag har ett par saker som jag är väldigt fokuserad på, det är maten, vädret, och det är ju intressant att det stundar en stor helg som verkligen har fokus på detta med mat.
Julen som är rent fantastisk med alla sina kulinariska rätter, allt ifrån skinka till grönkål samt alla sorter av sill. Finns det någon helg som är så 100 % inriktad och totalt fokuserad som julen? Jag tror inte det.
Tänk på alla dofter som sprider sig runt om i hus och stugor och i alla kök, ljuvliga doftdimmor som lägger sig över allting och får det att vattnas i munnen på oss.
Nog väntar en härlig tid oss nu, men min fokus är på helt annan plats, de som saknar hem, de hemlösa som inte har den här möjligheten till gemenskap, inte mat som de kan laga eller bli bjuden på!
Den här tiden är för dessa människor helt för djävligt hemsk och hänsynslös. För de som är drabbade så är det årets värsta tidpunkt, de kan i bästa fall få en liten julkänsla på något härbärge eller soppkök.
Men vissa hemlösa väljer att inte gå dit, de vill inte förnedra sig och känna sig så totalt utlämnade, de vill ha kvar sin personliga stolthet, och jag förstår dem. Samhället borde i alla fall en gång om året uppsöka dem som är och har hamnat i detta helvete, vad skulle de göra för dessa då? Jo för det första så borde de lyssna på dem, kanske förstå att det bakom den hemlösa så finns det oftast en tragedi, som de flesta av oss skulle anse och tycka var rent kaotiskt hemsk. Men hur ofta pratar vi med dem som har och lever i detta helvete? Det är bra om vi gör det, men oavsett om vi gör det eller inte så är det i alla fall för sällan vi gör det, så ut och prata med någon, jag lovar dig att du inte kommer att ångra dig, om du ger så kommer du att få dubbelt tillbaka, men ett viktigt ord som kan vara bra att ha med sig är, ”Var naturlig och inte på några höga hästar”.
Om vi alla befinner oss på samma och likvärdiga nivå då skulle samhället vara mycket mera behagligt och varmt, betänk att du själv kan drabbas, hur kan jag säga så? Av den enkla anledningen att du precis som jag har fokus satt på helt andra saker.
Vad är det jag egentligen säger idag, ta hand om varandra och bry er om varandra så kommer livet att bli känslomässigt bättre.
Vad vissa av oss ser är ju saker och saker som ska ges och tas emot, vissa saker ges för att de är ett mode ett s.k. ”Måste” i dagen samhälle.
För en del av oss får självbild och självkänsla för vad vi har och kan uppvisa, vissa faller helt för detta med att vara sakpersonifierad och ett med saken!
Men vi som inte faller för detta var ligger vår fokus på? Jag har snuddat vid det några gånger i dagens text, att bry sig om någon rent känslomässigt, att se människan bakom, är några av mina kriterier i detta med jul och den hysteri som många drabbas av eller försätter sig i. För egen del så infinner sig ett lugn som jag gärna skulle vilja ge till er alla som springer omkring och ska ” bara köpa den och den och den, sen ska jag ta det lugnt” en mentalitet som finns tydligt beskriven i en bok som de flesta har läst, Alfons Åberg, och ett av Alfons saker innan han kan göra något är ”Ska bara …” så det är välbekant för många, men som jag inledde dagen med, ”Hur många har fokus på sitt handlande och på sitt varande i nuet? Inte vet jag, men jag tror att det är fler som borde har mera koll på var de befinner sig i livet vare sig det är fysiskt eller rent mentalt.
Ha en fin dag och ta det lugnt och fint.
Vid tangenterna satt idag
Coachmaster
Kent.
torsdag 3 december 2009
Allt som kommer att fungera...
Allt som kommer att fungera eller allt som kan gå åt helvete…
Vad är det som får allt att fungera för vissa människor? Är de födda med tur eller har de en driven teknik eller är de rent av så fokuserade på målet att de omöjligt kan missa!
Varför har inte jag den möjligheten då? Varför ska jag hela tiden känna av mina tillkortakommanden och fatala misslyckanden, jag vill bara lyckas någon gång!
Men som vanligt så är jag på spåret att återigen få känna av allt som ett misslyckande innebär, jag står där som ett fån och begriper ingenting alls, vad sker, varför det sker o.sv. Jag vill veta om det till fullo beror på mig eller om min stjärna är av den olyckliga arten att det av ren och olustig ovana bara ramlar över mig.
Jag fick ett meddelande om att jag hade vunnit i deras tävling, det var i mitten på 1960 talet, jag skulle få två böcker om alla möjliga uppfinningar och sådana ting. Jag tror att det var då det började med min medfödda otur!
Jo, jag skulle då få dessa två böcker tillsända till mig jag blev stormande glad och visste knappt till mig, levde som i ett lyckorus!
Dagen kom då jag fick dessa två ”Böcker”, de var inga böcker, det var två tunna, så tunna häften att de var tunnare än tidningen tillsammans, jag blev besviken och trodde verkligen att de hade gjort fel, men ingen hjälpte mig att få någon rätsida på detta.
Jag var så besviken och ledsen över detta, men det var inget jag fick gehör för, jag fick förresten inte gehör för något. Jag tror att det var då som min bana som totalt misslyckad startade och verkligen fick sin grogrund, någonstans ska allt starta. Min bana var då redan påbörjad och snitslad, och den har sedan dess varit precis som en slalombacke!
Att vara född i ett lyckligt tecken skulle jag verkligen ha behövt, att ha föräldrar som verkligen brydde sig om mig och stöttat mig och hjälp mig, men jag fick som sagt ingen stöttning på den punkten alls. Hur skulle den hjälpen ha sett ut? Hur skulle de ha stöttat mig? Jag vet inte hur, men jag skulle tro att om de verkligen hade brytt sig om mig så hade de hjälpt mig med att få ordning på detta med mina känslor och hur jag skulle hantera dessa i förhållande till hur jag då reagerade? De hade förmodligen ingen erfarenhet av hur det skulle vara och därför kunde de inte ge mig det som varje förälder borde ge sina barn, ett stort engagemang och omvårdnad i allt som berörde vardaglig små ting. För hur det än är och var så skulle de ha hjälpt mig och pratat med mig. De skulle eventuellt ha skrivit till denna tidning och gett uttryck för min besvikelse, över deras felaktiga beskrivning av denna fantastiska vinst som skulle tillfalla mig!
Nu är det historia för länge sedan och preskriberat som det så vackert heter, men mitt minne av den dagen sitter som en tatuering i mitt minne, minns det som om det var igår! Så har mitt liv sett ut från och till hela livet, först så har det sett bra ut och allt har sett ut att fungera på de flesta punkter, men snart har min Olyckliga stjärna släppt sitt negativa stjärnstoft över mig och min tillvaro, varför undrar jag? Är jag och har jag en sorts magnetism som hela tiden drar till mig detta med otur och negationer eller är jag i min position som människa bara utvald att få ett rent helvete i mitt liv? Det var någon som sa –”Gud ger det du ska ha för att du kan ta det och göra något åt det”, men jag tror inte på det, jag vill inte ha det så!
Jag vill ha en tillvaro som fungerar smärtfritt och utan problem, eller är jag så osmart och har bara fått det jag förtjänar i mitt liv?
Frågorna staplar sig på hög och jag blir bara mer och mer frustrerad och irriterad och känner endast en stor vanmakt inför allt, kanske ett för stort ord men jag finner inget annat som passar in, har du ett mer passande i din värld? OM du nu känner igen dig i detta så låt oss då tillsammans hjälpas åt att få till ett liv och en tillvaro som kan och som fungerar! Men om vi nu inte ens känner varandra så har vi ytterligare ett avstånd och en bit som vi först ska överbrygga, hur kommer vi till tals med varandra i detta ämne? Jag skriver och berättar om detta som känns svårt och förvirrande och helt meningslöst för mig. Så om du som har eller upplever att du kan känna igen dig, hör av dig så kanske vi tillsammans kan hjälpas åt, ensam är inte stark.
Jag skulle vilja att vi som har och är utsatta för att jämt och ständigt vara utsatta för otur borde bilda en förening, vad ska namnet vara på den då? Namn som Baksidan eller skuggan eller varför inte vi som lever på bakgården, du kanske har ett bra namn för denna förening eller kanske ännu bättre, du har en direkt och konstruktiv lösning om detta som du gärna delar med dig av till oss om fortfarande lider i detta! Tänk att bara få en lösning som fungerar så där direkt, så att jag och fler med mig bara kan ta det lugnt och koppla av och göra några saker och sen vips så är allt som bortblåst.
Vilken skön känsla det vore att få uppleva detta som jag och många med mig har burit på i en för oss alltför lång tid.
Men visst finns det andra sätt att angripa allt detta på, gör en sak i taget och gör den ordentligt och grundlig, fuska inte, för då gör du det inte fullt ut och inte med det engagemang som fodras för att uppnå ett fullgott resultat.
Vad du än gör så gör det ordentligt och gör det inte en gång, gör det varje dag, så tränar du på det. Genom träning så blir du bättre på det och du minskar din oro och din stress inför allt detta som har oroat dig!
Nu låter det som om jag helt och fullt har ändrat inställning till mitt liv och mitt öde, till viss del har jag gjort det, Utan den självhjälpsgrupp som jag går till skulle allt detta vara fullständigt omöjlig att genomföra för mig och för många andra som sitter i samma båt.
Var finner jag då allt detta, du kan se på min hemsida och få tillgång till ”De sju Mästarstegen”, där kan dunsen gå vidare till att komma helt rätt i ditt liv, så nu ger jag dig en möjlighet att göra något! http://coatch-missbruk.com/
Reagera då med dina känslor, och gör enligt din övertygelse, så ska du se att resultat infinner sig snabbt och med tydliga signaler på att DU är på rätt väg!
Lycka till i ditt liv, ditt liv pågår här och nu, så ta del av det och gör det som du finner är bäst!
Vi hörs imorgon, om morgondagen vet jag inget men det kommer att handla om livet då också.
Vid tangenterna idag satt som vanligt
Coachmaster.
Vad är det som får allt att fungera för vissa människor? Är de födda med tur eller har de en driven teknik eller är de rent av så fokuserade på målet att de omöjligt kan missa!
Varför har inte jag den möjligheten då? Varför ska jag hela tiden känna av mina tillkortakommanden och fatala misslyckanden, jag vill bara lyckas någon gång!
Men som vanligt så är jag på spåret att återigen få känna av allt som ett misslyckande innebär, jag står där som ett fån och begriper ingenting alls, vad sker, varför det sker o.sv. Jag vill veta om det till fullo beror på mig eller om min stjärna är av den olyckliga arten att det av ren och olustig ovana bara ramlar över mig.
Jag fick ett meddelande om att jag hade vunnit i deras tävling, det var i mitten på 1960 talet, jag skulle få två böcker om alla möjliga uppfinningar och sådana ting. Jag tror att det var då det började med min medfödda otur!
Jo, jag skulle då få dessa två böcker tillsända till mig jag blev stormande glad och visste knappt till mig, levde som i ett lyckorus!
Dagen kom då jag fick dessa två ”Böcker”, de var inga böcker, det var två tunna, så tunna häften att de var tunnare än tidningen tillsammans, jag blev besviken och trodde verkligen att de hade gjort fel, men ingen hjälpte mig att få någon rätsida på detta.
Jag var så besviken och ledsen över detta, men det var inget jag fick gehör för, jag fick förresten inte gehör för något. Jag tror att det var då som min bana som totalt misslyckad startade och verkligen fick sin grogrund, någonstans ska allt starta. Min bana var då redan påbörjad och snitslad, och den har sedan dess varit precis som en slalombacke!
Att vara född i ett lyckligt tecken skulle jag verkligen ha behövt, att ha föräldrar som verkligen brydde sig om mig och stöttat mig och hjälp mig, men jag fick som sagt ingen stöttning på den punkten alls. Hur skulle den hjälpen ha sett ut? Hur skulle de ha stöttat mig? Jag vet inte hur, men jag skulle tro att om de verkligen hade brytt sig om mig så hade de hjälpt mig med att få ordning på detta med mina känslor och hur jag skulle hantera dessa i förhållande till hur jag då reagerade? De hade förmodligen ingen erfarenhet av hur det skulle vara och därför kunde de inte ge mig det som varje förälder borde ge sina barn, ett stort engagemang och omvårdnad i allt som berörde vardaglig små ting. För hur det än är och var så skulle de ha hjälpt mig och pratat med mig. De skulle eventuellt ha skrivit till denna tidning och gett uttryck för min besvikelse, över deras felaktiga beskrivning av denna fantastiska vinst som skulle tillfalla mig!
Nu är det historia för länge sedan och preskriberat som det så vackert heter, men mitt minne av den dagen sitter som en tatuering i mitt minne, minns det som om det var igår! Så har mitt liv sett ut från och till hela livet, först så har det sett bra ut och allt har sett ut att fungera på de flesta punkter, men snart har min Olyckliga stjärna släppt sitt negativa stjärnstoft över mig och min tillvaro, varför undrar jag? Är jag och har jag en sorts magnetism som hela tiden drar till mig detta med otur och negationer eller är jag i min position som människa bara utvald att få ett rent helvete i mitt liv? Det var någon som sa –”Gud ger det du ska ha för att du kan ta det och göra något åt det”, men jag tror inte på det, jag vill inte ha det så!
Jag vill ha en tillvaro som fungerar smärtfritt och utan problem, eller är jag så osmart och har bara fått det jag förtjänar i mitt liv?
Frågorna staplar sig på hög och jag blir bara mer och mer frustrerad och irriterad och känner endast en stor vanmakt inför allt, kanske ett för stort ord men jag finner inget annat som passar in, har du ett mer passande i din värld? OM du nu känner igen dig i detta så låt oss då tillsammans hjälpas åt att få till ett liv och en tillvaro som kan och som fungerar! Men om vi nu inte ens känner varandra så har vi ytterligare ett avstånd och en bit som vi först ska överbrygga, hur kommer vi till tals med varandra i detta ämne? Jag skriver och berättar om detta som känns svårt och förvirrande och helt meningslöst för mig. Så om du som har eller upplever att du kan känna igen dig, hör av dig så kanske vi tillsammans kan hjälpas åt, ensam är inte stark.
Jag skulle vilja att vi som har och är utsatta för att jämt och ständigt vara utsatta för otur borde bilda en förening, vad ska namnet vara på den då? Namn som Baksidan eller skuggan eller varför inte vi som lever på bakgården, du kanske har ett bra namn för denna förening eller kanske ännu bättre, du har en direkt och konstruktiv lösning om detta som du gärna delar med dig av till oss om fortfarande lider i detta! Tänk att bara få en lösning som fungerar så där direkt, så att jag och fler med mig bara kan ta det lugnt och koppla av och göra några saker och sen vips så är allt som bortblåst.
Vilken skön känsla det vore att få uppleva detta som jag och många med mig har burit på i en för oss alltför lång tid.
Men visst finns det andra sätt att angripa allt detta på, gör en sak i taget och gör den ordentligt och grundlig, fuska inte, för då gör du det inte fullt ut och inte med det engagemang som fodras för att uppnå ett fullgott resultat.
Vad du än gör så gör det ordentligt och gör det inte en gång, gör det varje dag, så tränar du på det. Genom träning så blir du bättre på det och du minskar din oro och din stress inför allt detta som har oroat dig!
Nu låter det som om jag helt och fullt har ändrat inställning till mitt liv och mitt öde, till viss del har jag gjort det, Utan den självhjälpsgrupp som jag går till skulle allt detta vara fullständigt omöjlig att genomföra för mig och för många andra som sitter i samma båt.
Var finner jag då allt detta, du kan se på min hemsida och få tillgång till ”De sju Mästarstegen”, där kan dunsen gå vidare till att komma helt rätt i ditt liv, så nu ger jag dig en möjlighet att göra något! http://coatch-missbruk.com/
Reagera då med dina känslor, och gör enligt din övertygelse, så ska du se att resultat infinner sig snabbt och med tydliga signaler på att DU är på rätt väg!
Lycka till i ditt liv, ditt liv pågår här och nu, så ta del av det och gör det som du finner är bäst!
Vi hörs imorgon, om morgondagen vet jag inget men det kommer att handla om livet då också.
Vid tangenterna idag satt som vanligt
Coachmaster.
onsdag 2 december 2009
En överraskning...
En överraskning…
God morgon på er allihop, hur har ni det idag? Här är det ok, men ute är det just nu -4.6 grader kallt, så jag hoppas att jag inte ska ut idag.
Men visst ska jag ut, först och främst till simhallen och simma, jag brukar simma i ungefär 45 minuter till 1 timme, helt underbar att sen gå ned i relaxrummet och stretcha en stund.
Men utan mitt sällskap så vore det helt och ganska troligt att jag skulle tröttna, för mitt sällskap är något mer än ett sällskap, hon är min livsvän och livskamrat och mitt allt.
Men ska man då hänga upp sig på någon annan människa? Ska Du och jag inte klara oss själva här i livet, är inte ensam stark? Du ska inte hänga upp dig på en annan människa, vi klarar oss inte ensamma här i livet och vi är inte starka ensamma!
Vi behöver umgänge och sällskap för att fungera som individer, vi är sociala individer och vi ska ha sällskap av varandra.
Men du som inga vänner har, varför har du inga vänner? Det kan bero på så många olika orsaker så, att du inte har träffat rätt sorts folk som skulle kunna bli dina vänner, eller så är du aldrig tillgänglig på vissa platser där det folk träffas, du har kanske ett arbete som omöjliggör att ses på dessa platser?
Oavsett vilken anledningen än är så har du ingen rätt att hålla dig undan, för din egen skull ska du ut och träffa människor, kanske just idag, kommer du att träffa någon som du kan betyda något för, oavsett om det är en man, eller kvinna, gammal eller ung, gör dig själv den tjänsten att bjuda på dig själv.
Detta med att vara beroende kan helt uppsluka vissa människor till att bli helt asociala och då komma att stå utanför det sociala livet, det finns många idag som har två platser i sitt liv, den ena är sängen, den andra är framför datorn och sen finns det inget ytterligare liv.
Datorn i all ära en fantastisk tingest som gör att jag/du kan komma i kontakt med en massa människor världen över som vi annars inte skulle ha träffat, så visst är det ett visst socialt samspel. Men jag tycker inte det blir detta som ett så kallat vanligt möte kan ge, doften av en annan människa oavsett om det doftar parfym eller svett eller en blandning kan ju vara ett kännetecken. Ett annat tecken är ju det rent visuella intrycket som vi kan få av att bara se på en annan människa. Hur ofta har vi inte sett en människa och undrar över vem det egentligen är innerst inne, hur ofta har du tänkt så, hur ofta skulle du vilja tänka så? Tror du människor tänker så över huvud taget? Oavsett vad se gör eller inte gör så är det i alla fall bra att tänka på vad en annan människa gör.
Men för att gå ett steg längre så kanske du ska ta och fråga den som du undrar över om dina frågeställningar är riktiga eller har du totalt misstagit dig på den andre personen.
Oavsett vad du gör så har du en mänsklig rättighet som ger dig möjligheten att inleda en diskussion med en annan människa, den andre kan alltid säga nej om den vill, men du kommer att bli förundrad över resultatet. Sen finns det så många andra aspekter i detta med att mötas, mötas som vänner är en sak.
Men att mötas som ovänner är en helt annan sak ”Hur blev ni då ovänner”?
Vad var det som föranledde detta med er ovänskap eller var det som i så många fall ren okunskap och rent missförstånd, jag tror att det var missförstånd!
Vad grundar jag det på, jo av en enkel anledning, vi använder gärna samma ord, men vi har ofta helt skilda förklaringar till dessa ord.
Vad beror det på? Jo på att vi är helt olika och att vi har helt olika värdegrunder för vissa saker som t.ex. ord. Jag ska ta ett enkelt ord som strax, det ordet satt uppsatt på dörren till en restaurang, det stod med tydliga och fina bokstäver, ”Öppnar Strax”, jag och min vän stod där en stund och vi båda tyckte nog och hade uppfattat ordet Strax, som om en liten stund, så vi gick efter en stund.
Det visade sig att den som satt upp meddelandet på dörren hade menat något helt annat, de menade tre (3) veckor, då slogs dörrarna upp för oss som hade uppfattat ordet strax som om en stund, så kan det vara här i livet. Inget är vad det ser ut att vara i första anblicken, men är det ett ord som verkligen förmedlar vad du menar?
För att återgå till beroenden så kommer jag nu till ett påstående som gör att jag återigen sätter fram hakan och kan få en symbolisk smäll. Jag säger följande att vi "Alla är beroende", beroende är ju något negativt och det betyder att jag inte är helt och fullt frisk i mitt handlande! Men beroende kan vara så mycket olika saker och företeelser.Vi människor är beroende av mat och dryck och inte är det då skadligt om vi nu har det för att överleva, oljan till våra hus, elektricitet och en massa skiftande saker är vi hela tiden beroende av.
Att vara negativt beroende är då vi går från att vara fungerande, här kommer ett viktigt ord i sammanhanget sociala till att bli antisociala, det kan ske med den som går alltför ofta till golfbanan, eller joggingturen eller till den som bara sitter framför datorn och inte kommer till sina kontakter som förr fanns.
Du kan i princip bli beroende av allt. Då menar jag allt, men det är din uppgift att vara på din vakt, träffa dina vänner då och då, sitt aldrig framför datorn i flera timmar, res på dig, gör något annat, ta en promenad, ät en frukt eller drick vatten!
Sen kan detta med beroende ta sig andra mera drastiska uttryck som beroende av alkoholhaltiga drycker, och då har vi kommit långt, inte i positiv bemärkelse utan i helt motsatt riktning och då behöver vi hjälp,
Vad ska då hjälpen kunna ordna åt den som då har uppvisat detta med alkoholberoende? För det första att hjälpen är adekvat och verkligen tillgodoser att dessa behov att få initial hjälp och att den eller de som hjälper till har god kunskap om hur beroende och hur ett missbruk ser ut och hur man gör upp en handlingsplan som fungerar för varje enskild person. Att man verkligen Matchar ett program för den som har problematiken.
När sen detta är gjort så kommer det att i varje fall vara helt beroende av om vår beroende klient verkligen vill, en förutsättning att få och ta till sig hjälp är att vilja för sin
”EGEN SKULL”
Så nu har vi bara lätt nosat på vår beroende klient, och den klienten kan vara eller bli vem som helst av oss, oavsett om vi vill eller inte vill. Alkoholen lämnar inget åt slumpen och heller ingen pardon.
Den gör ingen skillnad om du är fattig eller rik eller vilken status dina föräldrar har, den är obarmhärtig och slår ned utan att anmäla sin ankomst!
Men nu ska vi inte måla vare sig det ena eller det andra på väggen, vi ska istället vara glada åt att vi idag har möjligheten att träffa någon helt ny människa som jag kan förgylla tillvaron för och som kan bli en vän för livet. Detta vet vi inget om, det får framtiden utvisa, men om du är med i nuet så kommer du verkligen att ha större förmåga att träffa någon som du kan betyda något för. Din ny vunna vän kanske betyder något för dig också. Om ni då kan ses och träffas i samförstånd så har mycket vunnits på din väg mot ytterligare en kontakt.
Vad var då överraskningen som jag då lovade igår, ja var är den nu? Kan du i dagens lilla text se och uppfatta vad, så har du kommit långt, och kan du inte se den då har vi en del tid som vi kan tillbringa tillsammans i min lilla skrivarstuga. Men till dig som inte ser detta än kan jag bara säga ”Ta en sak i taget och ta bara det du ser och ta inget för givet” eller ”Plocka frukten när den är mogen” innan är den inte bra, och för sent är den också av dålig kvalité!
Morgondagen tema är som mycket annat dolt, men kommer imorgon att var tydligt!
Vid pennan idag satt som vanligt
Coachmaster.
God morgon på er allihop, hur har ni det idag? Här är det ok, men ute är det just nu -4.6 grader kallt, så jag hoppas att jag inte ska ut idag.
Men visst ska jag ut, först och främst till simhallen och simma, jag brukar simma i ungefär 45 minuter till 1 timme, helt underbar att sen gå ned i relaxrummet och stretcha en stund.
Men utan mitt sällskap så vore det helt och ganska troligt att jag skulle tröttna, för mitt sällskap är något mer än ett sällskap, hon är min livsvän och livskamrat och mitt allt.
Men ska man då hänga upp sig på någon annan människa? Ska Du och jag inte klara oss själva här i livet, är inte ensam stark? Du ska inte hänga upp dig på en annan människa, vi klarar oss inte ensamma här i livet och vi är inte starka ensamma!
Vi behöver umgänge och sällskap för att fungera som individer, vi är sociala individer och vi ska ha sällskap av varandra.
Men du som inga vänner har, varför har du inga vänner? Det kan bero på så många olika orsaker så, att du inte har träffat rätt sorts folk som skulle kunna bli dina vänner, eller så är du aldrig tillgänglig på vissa platser där det folk träffas, du har kanske ett arbete som omöjliggör att ses på dessa platser?
Oavsett vilken anledningen än är så har du ingen rätt att hålla dig undan, för din egen skull ska du ut och träffa människor, kanske just idag, kommer du att träffa någon som du kan betyda något för, oavsett om det är en man, eller kvinna, gammal eller ung, gör dig själv den tjänsten att bjuda på dig själv.
Detta med att vara beroende kan helt uppsluka vissa människor till att bli helt asociala och då komma att stå utanför det sociala livet, det finns många idag som har två platser i sitt liv, den ena är sängen, den andra är framför datorn och sen finns det inget ytterligare liv.
Datorn i all ära en fantastisk tingest som gör att jag/du kan komma i kontakt med en massa människor världen över som vi annars inte skulle ha träffat, så visst är det ett visst socialt samspel. Men jag tycker inte det blir detta som ett så kallat vanligt möte kan ge, doften av en annan människa oavsett om det doftar parfym eller svett eller en blandning kan ju vara ett kännetecken. Ett annat tecken är ju det rent visuella intrycket som vi kan få av att bara se på en annan människa. Hur ofta har vi inte sett en människa och undrar över vem det egentligen är innerst inne, hur ofta har du tänkt så, hur ofta skulle du vilja tänka så? Tror du människor tänker så över huvud taget? Oavsett vad se gör eller inte gör så är det i alla fall bra att tänka på vad en annan människa gör.
Men för att gå ett steg längre så kanske du ska ta och fråga den som du undrar över om dina frågeställningar är riktiga eller har du totalt misstagit dig på den andre personen.
Oavsett vad du gör så har du en mänsklig rättighet som ger dig möjligheten att inleda en diskussion med en annan människa, den andre kan alltid säga nej om den vill, men du kommer att bli förundrad över resultatet. Sen finns det så många andra aspekter i detta med att mötas, mötas som vänner är en sak.
Men att mötas som ovänner är en helt annan sak ”Hur blev ni då ovänner”?
Vad var det som föranledde detta med er ovänskap eller var det som i så många fall ren okunskap och rent missförstånd, jag tror att det var missförstånd!
Vad grundar jag det på, jo av en enkel anledning, vi använder gärna samma ord, men vi har ofta helt skilda förklaringar till dessa ord.
Vad beror det på? Jo på att vi är helt olika och att vi har helt olika värdegrunder för vissa saker som t.ex. ord. Jag ska ta ett enkelt ord som strax, det ordet satt uppsatt på dörren till en restaurang, det stod med tydliga och fina bokstäver, ”Öppnar Strax”, jag och min vän stod där en stund och vi båda tyckte nog och hade uppfattat ordet Strax, som om en liten stund, så vi gick efter en stund.
Det visade sig att den som satt upp meddelandet på dörren hade menat något helt annat, de menade tre (3) veckor, då slogs dörrarna upp för oss som hade uppfattat ordet strax som om en stund, så kan det vara här i livet. Inget är vad det ser ut att vara i första anblicken, men är det ett ord som verkligen förmedlar vad du menar?
För att återgå till beroenden så kommer jag nu till ett påstående som gör att jag återigen sätter fram hakan och kan få en symbolisk smäll. Jag säger följande att vi "Alla är beroende", beroende är ju något negativt och det betyder att jag inte är helt och fullt frisk i mitt handlande! Men beroende kan vara så mycket olika saker och företeelser.Vi människor är beroende av mat och dryck och inte är det då skadligt om vi nu har det för att överleva, oljan till våra hus, elektricitet och en massa skiftande saker är vi hela tiden beroende av.
Att vara negativt beroende är då vi går från att vara fungerande, här kommer ett viktigt ord i sammanhanget sociala till att bli antisociala, det kan ske med den som går alltför ofta till golfbanan, eller joggingturen eller till den som bara sitter framför datorn och inte kommer till sina kontakter som förr fanns.
Du kan i princip bli beroende av allt. Då menar jag allt, men det är din uppgift att vara på din vakt, träffa dina vänner då och då, sitt aldrig framför datorn i flera timmar, res på dig, gör något annat, ta en promenad, ät en frukt eller drick vatten!
Sen kan detta med beroende ta sig andra mera drastiska uttryck som beroende av alkoholhaltiga drycker, och då har vi kommit långt, inte i positiv bemärkelse utan i helt motsatt riktning och då behöver vi hjälp,
Vad ska då hjälpen kunna ordna åt den som då har uppvisat detta med alkoholberoende? För det första att hjälpen är adekvat och verkligen tillgodoser att dessa behov att få initial hjälp och att den eller de som hjälper till har god kunskap om hur beroende och hur ett missbruk ser ut och hur man gör upp en handlingsplan som fungerar för varje enskild person. Att man verkligen Matchar ett program för den som har problematiken.
När sen detta är gjort så kommer det att i varje fall vara helt beroende av om vår beroende klient verkligen vill, en förutsättning att få och ta till sig hjälp är att vilja för sin
”EGEN SKULL”
Så nu har vi bara lätt nosat på vår beroende klient, och den klienten kan vara eller bli vem som helst av oss, oavsett om vi vill eller inte vill. Alkoholen lämnar inget åt slumpen och heller ingen pardon.
Den gör ingen skillnad om du är fattig eller rik eller vilken status dina föräldrar har, den är obarmhärtig och slår ned utan att anmäla sin ankomst!
Men nu ska vi inte måla vare sig det ena eller det andra på väggen, vi ska istället vara glada åt att vi idag har möjligheten att träffa någon helt ny människa som jag kan förgylla tillvaron för och som kan bli en vän för livet. Detta vet vi inget om, det får framtiden utvisa, men om du är med i nuet så kommer du verkligen att ha större förmåga att träffa någon som du kan betyda något för. Din ny vunna vän kanske betyder något för dig också. Om ni då kan ses och träffas i samförstånd så har mycket vunnits på din väg mot ytterligare en kontakt.
Vad var då överraskningen som jag då lovade igår, ja var är den nu? Kan du i dagens lilla text se och uppfatta vad, så har du kommit långt, och kan du inte se den då har vi en del tid som vi kan tillbringa tillsammans i min lilla skrivarstuga. Men till dig som inte ser detta än kan jag bara säga ”Ta en sak i taget och ta bara det du ser och ta inget för givet” eller ”Plocka frukten när den är mogen” innan är den inte bra, och för sent är den också av dålig kvalité!
Morgondagen tema är som mycket annat dolt, men kommer imorgon att var tydligt!
Vid pennan idag satt som vanligt
Coachmaster.
tisdag 1 december 2009
Landa eller komma ned på jorden...
Landa eller komma ned på jorden…
Landning kan vara väldigt tuff, hänsynslösare än du tror, men lika stillsam som en nyfrusen insjö.
Landningen innebär att komma ned på jorden och få kontakt med marken som är vårt element för oss människor.
Vad kan du då förvänta dig av en landning, att den blir exakt som du vill eller blir diametralt och totalt annorlunda än du hade tänkt dig, hur förbereder man sig då för en landning?
På det finns det olika svar, du kan fråga andra i din omgivning, du kan fråga anonymt via dessa media eller slå i böcker och kanske finna ett svar som du är nöjd med! Oavsett vilket du gör så har du inget att förlora, det finns bara segrar som räknas i detta, oavsett om ditt förslag om böcker var bra så var svaret dåligt. Med den vetskapen att svaret var dåligt så vet du nu att det var dåligt, och att då veta, att saker är antingen bra eller mindre bra är bra!
Kan vi ena oss om det?
När vi nu kommer in för landning så har det två andra dimensioner också, den ena är att vi har startat vår resa, det andra är att vi har varit ute på en resa.
Nu ska vi landa, och nerverna är på helspänn eller så är vi helt avslappnade vilket kanske är att föredra. Vad vi nu än känner och upplever så är det vår uppfattning som är den riktiga, i detta med våra känslor så kan INGEN säga åt oss att det är fel, vi känner det vi känner och det är rätt för oss.
Att senare kunna känna mer och även utveckla sina sinnen och känslor är ju av godo och kan bara gagna oss till att känna mer och då uppleva mer, av oss själva.
Vad har du då för morot för att uppnå detta med att känna mer och ta del av ditt register av inre upplevda känslor, jag tänker inte tala om det, det får du själv fundera på. Att inte alltid få svaren eller delar av svar är även det en dela av landningen, att själv kunna och våga ta reda på saker som angår dig, och då menar jag saker och som verkligen angår dig som detta med landning. Så ut och upp och pröva dina vingar så får du se om det bär och hur långt det bär!
I ett stort evenemang som OS kommer en massa idrottare som vill försöka att vinna segrar och medalj och ära. En del gör det, är de stora vinnarna eller finns det de som är större starkare snabbare osv.
Jag vill bara svara, ja det finns de som är allt detta och mer därtill, handikappidrottarna som verkligen har gjort enastående och fantastiska resultat, är bland de bästa? Jo visst är de bra!
Men jag vill ändå sticka fram hakan och säga att du som har gjort en landning, efter det att du har provat dina vingar är störst, bäst, snabbast.
Det är du som ska ha en medalj i form av ett hjärta som du kan älska, ett hjärta som du alltid respekterar och alltid behandlar med kärlek och omtanke. Den medaljen bär du med dig varje dag och då vet du, du är bäst i att vara Du! Det finns ingen annan som kan vara Du, Du är enastående och totalt unik. Du finns endast i ett exemplar och är därför ingen dussinvara, var rädd om Dig och behandla Dig väl i livets alla situationer, om inte, börja nu!
Men åter till själva landningen nu, vi sitter där i vår livssituation och har gått in för landning, ett lite pirr som för varje sekund bara blir större och större. Vi kan även känna att vi blir spända och får en helt annan andning och vårt sätt att sitta förändras till att vi spänner oss och är beredda på det som strax kommer.
Markkontakten som nu är förestående och du vet inte riktigt vad som kommer att ske, en viss form av ovisshet sprider sig i kroppen och då kommer den första lätta kontakten med marken.
Du darrar lätt till av den och du känner att nu just nu så sker detta som du har sett fram emot, att ta mark, landa.
Det gör inte ont, det gör bara gott av att du känner att du bemästrar och klarar av allt som du har förväntat dig. Du är nere på trygg mark igen. Landningen lyckades, allt lyckas om du verkligen vill och att du bara tar det lugnt och att du andas ett andetag i taget och att du gör det i din takt, då kommer allt att gå bra. Det gick bra!
När du efter en stund har ställt dig upp och satt dina fötter stadigt på marken, då känner du att dina förespeglingar om en lyckad landning har förverkligats på ett gott sätt. Du har lyckats igen, du kommer i framtiden att lyckas igen, det var inte en engångsföreteelse!
Du går där på ny mark och du är bara lycklig och helt inne i varje stegs betydelse för din fortsatta färd genom livet, då lever du i nuet.
Nuet finns bara i nuet och det kommer aldrig tillbaka, du har bara nuet hela tiden om du är närvarande i det, ett steg i taget och med ett andetag i taget.
Du kan liksom jag ibland unna dig att surfa på nostalgins våg, men att leva i det förgångna är att inte leva i nuet. En dag så undrar du var tog livet vägen och då är det bra att kunna vara medveten om att du gjorde så gott du kunde i ditt liv, med de förutsättningar som du hade, vilka förutsättningar hade du då? Precis som alla andra, alla förutsättningar fanns inom räckhåll, du hade om du hade försökt och hade haft kunskapen, kunnat bli precis så framgångsrik som vissa framstående människor som lever och har levt blivit.
Men för att inte gräva ned sig för gott så är ett bra tips detta ”Jämför dig bara med dig själv, inte med andra”.
Om jag sätter ribban på någon annans gräns så är risken väldigt stor att jag missar målet, så sätt ribban där du befinner dig idag!
Nu har du landat och nu beger du dig ut i livet med nya insikter och kanske med nya ögon och med raska steg vill du ta in det du har förlorat/missat, men du, ta det som jag sa för en stund sen, lugnt!
Att ta det lugnt betyder inte att jag är overksam, tvärtom betyder det att jag förbereder mig inför livets olika skeenden och att jag Tränar inför de olika uppgifterna som infinner sig på min väg genom livet.
Så nu har du som sagt landat och bekantat dig med det nya i livet, ska vi då vara nöjda och glada eller ska vi fortsätta genom livet som om vi vore färdiga?
Det finns ett svar på detta som jag nu kommer att ge dig!
Livet består av dagar och varje dag är en ny dag, så om varje dag är ny så är ju varje dag ”Färskvara”, så ta till dig varje dag och gör något av varje dag för din skull och för dina medmänniskor.
Livet går vidare vare sig vi vill eller inte, så jag återkommer till dig även imorgon och vad det handlar om blir en överraskning.
Vid tangenterna även denna dag
Coachmaster.
Landning kan vara väldigt tuff, hänsynslösare än du tror, men lika stillsam som en nyfrusen insjö.
Landningen innebär att komma ned på jorden och få kontakt med marken som är vårt element för oss människor.
Vad kan du då förvänta dig av en landning, att den blir exakt som du vill eller blir diametralt och totalt annorlunda än du hade tänkt dig, hur förbereder man sig då för en landning?
På det finns det olika svar, du kan fråga andra i din omgivning, du kan fråga anonymt via dessa media eller slå i böcker och kanske finna ett svar som du är nöjd med! Oavsett vilket du gör så har du inget att förlora, det finns bara segrar som räknas i detta, oavsett om ditt förslag om böcker var bra så var svaret dåligt. Med den vetskapen att svaret var dåligt så vet du nu att det var dåligt, och att då veta, att saker är antingen bra eller mindre bra är bra!
Kan vi ena oss om det?
När vi nu kommer in för landning så har det två andra dimensioner också, den ena är att vi har startat vår resa, det andra är att vi har varit ute på en resa.
Nu ska vi landa, och nerverna är på helspänn eller så är vi helt avslappnade vilket kanske är att föredra. Vad vi nu än känner och upplever så är det vår uppfattning som är den riktiga, i detta med våra känslor så kan INGEN säga åt oss att det är fel, vi känner det vi känner och det är rätt för oss.
Att senare kunna känna mer och även utveckla sina sinnen och känslor är ju av godo och kan bara gagna oss till att känna mer och då uppleva mer, av oss själva.
Vad har du då för morot för att uppnå detta med att känna mer och ta del av ditt register av inre upplevda känslor, jag tänker inte tala om det, det får du själv fundera på. Att inte alltid få svaren eller delar av svar är även det en dela av landningen, att själv kunna och våga ta reda på saker som angår dig, och då menar jag saker och som verkligen angår dig som detta med landning. Så ut och upp och pröva dina vingar så får du se om det bär och hur långt det bär!
I ett stort evenemang som OS kommer en massa idrottare som vill försöka att vinna segrar och medalj och ära. En del gör det, är de stora vinnarna eller finns det de som är större starkare snabbare osv.
Jag vill bara svara, ja det finns de som är allt detta och mer därtill, handikappidrottarna som verkligen har gjort enastående och fantastiska resultat, är bland de bästa? Jo visst är de bra!
Men jag vill ändå sticka fram hakan och säga att du som har gjort en landning, efter det att du har provat dina vingar är störst, bäst, snabbast.
Det är du som ska ha en medalj i form av ett hjärta som du kan älska, ett hjärta som du alltid respekterar och alltid behandlar med kärlek och omtanke. Den medaljen bär du med dig varje dag och då vet du, du är bäst i att vara Du! Det finns ingen annan som kan vara Du, Du är enastående och totalt unik. Du finns endast i ett exemplar och är därför ingen dussinvara, var rädd om Dig och behandla Dig väl i livets alla situationer, om inte, börja nu!
Men åter till själva landningen nu, vi sitter där i vår livssituation och har gått in för landning, ett lite pirr som för varje sekund bara blir större och större. Vi kan även känna att vi blir spända och får en helt annan andning och vårt sätt att sitta förändras till att vi spänner oss och är beredda på det som strax kommer.
Markkontakten som nu är förestående och du vet inte riktigt vad som kommer att ske, en viss form av ovisshet sprider sig i kroppen och då kommer den första lätta kontakten med marken.
Du darrar lätt till av den och du känner att nu just nu så sker detta som du har sett fram emot, att ta mark, landa.
Det gör inte ont, det gör bara gott av att du känner att du bemästrar och klarar av allt som du har förväntat dig. Du är nere på trygg mark igen. Landningen lyckades, allt lyckas om du verkligen vill och att du bara tar det lugnt och att du andas ett andetag i taget och att du gör det i din takt, då kommer allt att gå bra. Det gick bra!
När du efter en stund har ställt dig upp och satt dina fötter stadigt på marken, då känner du att dina förespeglingar om en lyckad landning har förverkligats på ett gott sätt. Du har lyckats igen, du kommer i framtiden att lyckas igen, det var inte en engångsföreteelse!
Du går där på ny mark och du är bara lycklig och helt inne i varje stegs betydelse för din fortsatta färd genom livet, då lever du i nuet.
Nuet finns bara i nuet och det kommer aldrig tillbaka, du har bara nuet hela tiden om du är närvarande i det, ett steg i taget och med ett andetag i taget.
Du kan liksom jag ibland unna dig att surfa på nostalgins våg, men att leva i det förgångna är att inte leva i nuet. En dag så undrar du var tog livet vägen och då är det bra att kunna vara medveten om att du gjorde så gott du kunde i ditt liv, med de förutsättningar som du hade, vilka förutsättningar hade du då? Precis som alla andra, alla förutsättningar fanns inom räckhåll, du hade om du hade försökt och hade haft kunskapen, kunnat bli precis så framgångsrik som vissa framstående människor som lever och har levt blivit.
Men för att inte gräva ned sig för gott så är ett bra tips detta ”Jämför dig bara med dig själv, inte med andra”.
Om jag sätter ribban på någon annans gräns så är risken väldigt stor att jag missar målet, så sätt ribban där du befinner dig idag!
Nu har du landat och nu beger du dig ut i livet med nya insikter och kanske med nya ögon och med raska steg vill du ta in det du har förlorat/missat, men du, ta det som jag sa för en stund sen, lugnt!
Att ta det lugnt betyder inte att jag är overksam, tvärtom betyder det att jag förbereder mig inför livets olika skeenden och att jag Tränar inför de olika uppgifterna som infinner sig på min väg genom livet.
Så nu har du som sagt landat och bekantat dig med det nya i livet, ska vi då vara nöjda och glada eller ska vi fortsätta genom livet som om vi vore färdiga?
Det finns ett svar på detta som jag nu kommer att ge dig!
Livet består av dagar och varje dag är en ny dag, så om varje dag är ny så är ju varje dag ”Färskvara”, så ta till dig varje dag och gör något av varje dag för din skull och för dina medmänniskor.
Livet går vidare vare sig vi vill eller inte, så jag återkommer till dig även imorgon och vad det handlar om blir en överraskning.
Vid tangenterna även denna dag
Coachmaster.
måndag 30 november 2009
Frid i ditt sinne...
Frid som är dagens tema skall behandla den frid som var och en av kan uppnå med enkla medel som att vara sanningsenlig, även att utöva meditation och att göra det rätta.
Hur går det då till att göra det rätta och få frid i sinnet och inte känna oro och kanske i ett senare led även få ångest och ont i magen och i övriga kroppen? Många av dagens problem kan vara orsakade av att vi har en oro och en ångest i kroppen som har sin upprinnelse i att vi inte är eller har varit helt uppriktiga och ärliga. Jag vet med mig att jag har varit oärlig och ber här alla om ursäkt för detta och att jag ska göra allt för att inte upprepa detta igen- ”Förlåt mig”.
Jag skulle här kunna kommentera vissa böner och andra religiösa stycken, men finner att det skulle bli väl högtravande. Men jag vill gärna nämna en man som levde för flera hundra år sedan och om Du finner honom intressant, hans namn är Konfucius.
Han föddes den 28 september 555 f.Kr och dog 479 f.Kr - även kallad Konfutse, kinesisk filosof och religionsstiftare. Det finns ytterligare män och kvinnor som har haft och har den förmågan att finna frid och försoning med sig själva, tillika med andra.
Så nu kommer det till oss som inte blir helgonförklarade eller betraktade som genier, men vi borde ha full kunskap om oss själv, för vem vet mest om oss om inte vi själva, det betyder att alla svar ligger hos oss själva om vi är villiga att ta fram dem i dagsljuset och se dem som de verkligen är!
NU vet vi var allt ligger och då kan vi börja med att ta reda på vem vi är och vad vi vill med vårt liv, samt hålla rätt kurs mot utsatt mål eller är vi ett löv som fladdrar i vinden? Knappast troligt, om vi nu vill så är det verkligen dags att sätta rätt kurs och nå vår destination ”Frid”. Kartan undra då någon, var är då den? Kartan är våra tankar om allt som vi vill och har som ambition att uträtta i vårt relativt korta liv. Så det gäller att göra sakerna nu och inte skjuta upp dem till imorgon eller till en annan dag, då kommer det en massa saker emellan och då hinner det falla till glömska. Gör det nu, i morgon är det för sent!
Vad får oss då att ha viljan och att hitta moroten till allt detta, vi vill ha allt som en människa kan få i form av frid och att vara sann mot sig själv, när jag är sann mot mig själv så blir jag även sann mot mina medmänniskor som lever inpå mig och som jag umgås med.
Min självkänsla och mitt självförtroende får då en riktig kick av adrenalin, det känns fantastiskt bra att vara sann och uppriktig mot sig själv samt att jag då har börjat göra något som för mig framåt i livet.
Jag har med andra ord blivit ett med mig själv, inte en människa som är tudelad och osann mot sina medmänniskor och sig själv, nej nu har du börjat din resa mot ett land i sanningens sken, där kommer du att trivas och må verkligen bra.
Hur ska du vara uppmärksam mot mig själv under tiden, jo du ska verkligen anstränga dig i allt du gör och allt du ska göra, det betyder att du ska vara medveten i det som sker nu, och vid dagens slut så rannsakar du dig själv och på detta sätt så kommer du underfund med vad som gick mindre bra och vad som verkligen gick bra, gör du detta då har du kommit en bra bit på vägen mot sann och riktig kärlek till dig själv och dina medmänniskor och kan vara glad och lycklig och har du då förmågan kan du känna ”FRID” i ditt sinne, hur ett lugn sprider sig som en behaglig värme i din nu sanna kropp.
Ja, då har du verkligen kommit en bit, du har i princip kommit fram till Passkontrollen och är nu behörig att gå vidare till en behaglig och trivsam resa mot sanningens rikedomar som hägrar bortom horisonten.
Du har nu kommit ut i solen från att ha tillbringat ditt liv eller vissa bitar i skuggan, känner du hur solen eller sanningen värmer i hela kroppen? Ja visst gör du det och om du vill ska jag bli din guide på din resa, men som du nog har förstått så är detta igen vanlig liten resa mot ett hägrande semesterparadis, nej detta är en resa som kommer att ta flera år att genomföra eller i bästa fall ta hela ditt liv i anspråk.
Är du beredd att göra den resan? Javisst är du det, du har ju redan påbörjat Din resa så låt oss nu följas åt på en resa till Frid och sanning i medmänsklighetens tecken, då kan jag säga till dig –”Frid vare med dig!”.
Morgondagens tema är landning, ja du får då se/läsa vad det handlar om, liksom att flyga iväg har även landningen en stor potential att få människor engagerade.
Vid kolkritan idag satt som vanligt
Coachmaster
Kent.
Hur går det då till att göra det rätta och få frid i sinnet och inte känna oro och kanske i ett senare led även få ångest och ont i magen och i övriga kroppen? Många av dagens problem kan vara orsakade av att vi har en oro och en ångest i kroppen som har sin upprinnelse i att vi inte är eller har varit helt uppriktiga och ärliga. Jag vet med mig att jag har varit oärlig och ber här alla om ursäkt för detta och att jag ska göra allt för att inte upprepa detta igen- ”Förlåt mig”.
Jag skulle här kunna kommentera vissa böner och andra religiösa stycken, men finner att det skulle bli väl högtravande. Men jag vill gärna nämna en man som levde för flera hundra år sedan och om Du finner honom intressant, hans namn är Konfucius.
Han föddes den 28 september 555 f.Kr och dog 479 f.Kr - även kallad Konfutse, kinesisk filosof och religionsstiftare. Det finns ytterligare män och kvinnor som har haft och har den förmågan att finna frid och försoning med sig själva, tillika med andra.
Så nu kommer det till oss som inte blir helgonförklarade eller betraktade som genier, men vi borde ha full kunskap om oss själv, för vem vet mest om oss om inte vi själva, det betyder att alla svar ligger hos oss själva om vi är villiga att ta fram dem i dagsljuset och se dem som de verkligen är!
NU vet vi var allt ligger och då kan vi börja med att ta reda på vem vi är och vad vi vill med vårt liv, samt hålla rätt kurs mot utsatt mål eller är vi ett löv som fladdrar i vinden? Knappast troligt, om vi nu vill så är det verkligen dags att sätta rätt kurs och nå vår destination ”Frid”. Kartan undra då någon, var är då den? Kartan är våra tankar om allt som vi vill och har som ambition att uträtta i vårt relativt korta liv. Så det gäller att göra sakerna nu och inte skjuta upp dem till imorgon eller till en annan dag, då kommer det en massa saker emellan och då hinner det falla till glömska. Gör det nu, i morgon är det för sent!
Vad får oss då att ha viljan och att hitta moroten till allt detta, vi vill ha allt som en människa kan få i form av frid och att vara sann mot sig själv, när jag är sann mot mig själv så blir jag även sann mot mina medmänniskor som lever inpå mig och som jag umgås med.
Min självkänsla och mitt självförtroende får då en riktig kick av adrenalin, det känns fantastiskt bra att vara sann och uppriktig mot sig själv samt att jag då har börjat göra något som för mig framåt i livet.
Jag har med andra ord blivit ett med mig själv, inte en människa som är tudelad och osann mot sina medmänniskor och sig själv, nej nu har du börjat din resa mot ett land i sanningens sken, där kommer du att trivas och må verkligen bra.
Hur ska du vara uppmärksam mot mig själv under tiden, jo du ska verkligen anstränga dig i allt du gör och allt du ska göra, det betyder att du ska vara medveten i det som sker nu, och vid dagens slut så rannsakar du dig själv och på detta sätt så kommer du underfund med vad som gick mindre bra och vad som verkligen gick bra, gör du detta då har du kommit en bra bit på vägen mot sann och riktig kärlek till dig själv och dina medmänniskor och kan vara glad och lycklig och har du då förmågan kan du känna ”FRID” i ditt sinne, hur ett lugn sprider sig som en behaglig värme i din nu sanna kropp.
Ja, då har du verkligen kommit en bit, du har i princip kommit fram till Passkontrollen och är nu behörig att gå vidare till en behaglig och trivsam resa mot sanningens rikedomar som hägrar bortom horisonten.
Du har nu kommit ut i solen från att ha tillbringat ditt liv eller vissa bitar i skuggan, känner du hur solen eller sanningen värmer i hela kroppen? Ja visst gör du det och om du vill ska jag bli din guide på din resa, men som du nog har förstått så är detta igen vanlig liten resa mot ett hägrande semesterparadis, nej detta är en resa som kommer att ta flera år att genomföra eller i bästa fall ta hela ditt liv i anspråk.
Är du beredd att göra den resan? Javisst är du det, du har ju redan påbörjat Din resa så låt oss nu följas åt på en resa till Frid och sanning i medmänsklighetens tecken, då kan jag säga till dig –”Frid vare med dig!”.
Morgondagens tema är landning, ja du får då se/läsa vad det handlar om, liksom att flyga iväg har även landningen en stor potential att få människor engagerade.
Vid kolkritan idag satt som vanligt
Coachmaster
Kent.
söndag 29 november 2009
Bron till andra...
Bron som en transportsträcka till andra sidan..
Jag kan naturligtvis gå över bron för att bege mig till andra sidan eller så kan jag gå under, gå under bron och gå under är samma ord men med två helt olika innebörder, kan jag gå igenom bron? Eller kan jag bara gå igenom livet och samtidigt gå över eller under bron?
Visst kan broar förena och samtidigt vara en källa till oro för att fel människor ska komma den vägen eller som i sagan om ”De tre bockarna Bruce” där man skulle bli tagen av Trollet som bodde under bron om man gick på den, eller som Trollet sa i sagan, - ”Vem klampar på min bro, ska jag komma och ta dig?” Då sa stora bocken Bruce –”Gör det ” och trollet kom opp på bron och Stora bocken stångade ner Trollet i bäcken/floden/älven/vattnet, så kan det gå i sagornas värld.
Men jag kan ju fråga er som kanske har ordning på detta med broar och hur de fungerar rent praktiskt, har Du som läsare någon uppfattning om vad en bro är och vad den kan vara bra till och hur kan vi som människor använda den eller dess symbolik i vårt liv?
Själv så tänker jag på en bro som byggdes på Ingarö runt 1990 och något åt framåt, jag blev så fascinerad av detta med att två bygglag skulle bygga bron från två håll.
Från två håll och sen mötas på mitten, det ena bygglaget skulle göra en kurva som svängde åt vänster (norrlaget) och det andra laget skulle göra en kurva som svängde åt höger, och de skulle mötas 20-40 meter ovanför Kolström, men vad hade hänt om de bara hade missat på ca ett par 3 centimetrar, vad hade följden då blivit? Katastrof eller hade man kunnat rätta till detta på ett enkelt eller hade de fått börja om?
Jag tänker på hur det var innan bron kom dit, det var en krokig väg so slingrade sig igenom landskapet, enligt mig en mycket vacker väg, enligt andra en väg som var farlig och alltför lång. Tidsbesparingen skulle ge de som utnyttjade bron ett par minuter hade man räknat ut om man skulle in mot Stockholm och Slussen, men enligt mig ett par minuter mindre att njuta av en vacker väg.
Men tillbaka till innan bron, då fanns det en liten klaffbro vid Kolström med brovaktarstuga och ofta någon som sålde kokosbollar bland de bilar som fick vänta tills vi kunde komma över, för på sommarhalvåret så passerade det en hel del båtar under den lilla bron, om det fanns något troll under bron vill jag ha osagt, men jag fick aldrig höras talas om det, men vem vet.
När man stod eller satt där in sin bil kunde man om man var på väg till Ingarö se kyrkan som ståtligt tronade opp sig mot himlen men skogen som en fin kuliss och att sen kyrkan ligger endast några meter ifrån Kolström gör att det är så vackert därifrån den gamla klaffbron som nu inte finns kvar.
Men visst, kyrkan finns kvar, liksom Kolström, men de som sålde kokosbollar vid bron har gett sig av till någon annan bro eller har som många fått se sina jobba försvinna oavsett om de var högavlönande eller lågstatusyrken, det är tufft i dagens liv för alla som vill och kan och orkar ta del av livet.
Men detta med broar, hur många filmer har inte haft en eller fler scener som varit helt avgörande för filmen, hur många kyssar har inte inletts på broar och hur många broar har inte inhöljts i dimma och hur många broar har sprängts i bitar? Jag har ingen uppfattning om det, men jag tror mig veta att det är många, jag känner på mig att det är något magiskt med broar, där har skett och kommer att ske mycket än av olika slag men av stor betydelse både för de som närvarar på bron och de som är mer passiva i sin roll som brobesökare.
Men detta med att broar kan transportera företeelser och människor från ena sidan till andra. Det är för mig väldigt intressant och har en magisk inverkan på mig, är jag ensam om den känslan?
Att detta med att överbrygga något till någon annan, eller bryggkoppling som begrepp eller bara detta med att bygga en bro mellan människor är något som ger och skapar det bästa och största som vi alla känna, Kärlek, är det inte ett stort fantastisk ord som borde få mera uppmärksamhet och ha större inflytande i vårt liv, tänk om det fanns ett renodlat ämne i skolan som hette Kärlek och där fick man verkligen lära sig i grunden att vara ödmjuk och se till sin nästa och älska han/henne/de/oss och behandla alla lika oavsett yrke/lön eller status som för så många är så viktigt.
Kärlek som en bro att verkligen kunna ge av varandra till alla och envar och se att vi inte är så olika varandra i alla fall, att vi i det mesta är lika som tvillingar.
Tänk nu vad läste du nyss och vad sa jag egentligen, jo jag sa att vi alla och envar ska och borde verkligen börja bygga broar till varandra och verkligen bry oss om varandra, jag vet att jag liksom många med mig har lätt att haka opp sig på vad andra gör/tycker/anser/har eller inte har som en orsak att inte behandla alla lika för vissa av oss tror sig vara bättre än vissa andra,(se gårdagens blog om Högmod). När det är så enkelt att vi alla är lika, men vi har fått förmågan att tycka olika men vi har även fått förmågan att Älska sin nästa, så mitt råd är,
”Ge alla en chans eller flera, älska alla som om det vore din syster eller bror, börja bygga broar er emellan för en fridsam tid som nu väntar oss alla!
Morgondagen kommer att handla om frid i olika former.
Coachkent satt i dag vid pennan igen.
Jag kan naturligtvis gå över bron för att bege mig till andra sidan eller så kan jag gå under, gå under bron och gå under är samma ord men med två helt olika innebörder, kan jag gå igenom bron? Eller kan jag bara gå igenom livet och samtidigt gå över eller under bron?
Visst kan broar förena och samtidigt vara en källa till oro för att fel människor ska komma den vägen eller som i sagan om ”De tre bockarna Bruce” där man skulle bli tagen av Trollet som bodde under bron om man gick på den, eller som Trollet sa i sagan, - ”Vem klampar på min bro, ska jag komma och ta dig?” Då sa stora bocken Bruce –”Gör det ” och trollet kom opp på bron och Stora bocken stångade ner Trollet i bäcken/floden/älven/vattnet, så kan det gå i sagornas värld.
Men jag kan ju fråga er som kanske har ordning på detta med broar och hur de fungerar rent praktiskt, har Du som läsare någon uppfattning om vad en bro är och vad den kan vara bra till och hur kan vi som människor använda den eller dess symbolik i vårt liv?
Själv så tänker jag på en bro som byggdes på Ingarö runt 1990 och något åt framåt, jag blev så fascinerad av detta med att två bygglag skulle bygga bron från två håll.
Från två håll och sen mötas på mitten, det ena bygglaget skulle göra en kurva som svängde åt vänster (norrlaget) och det andra laget skulle göra en kurva som svängde åt höger, och de skulle mötas 20-40 meter ovanför Kolström, men vad hade hänt om de bara hade missat på ca ett par 3 centimetrar, vad hade följden då blivit? Katastrof eller hade man kunnat rätta till detta på ett enkelt eller hade de fått börja om?
Jag tänker på hur det var innan bron kom dit, det var en krokig väg so slingrade sig igenom landskapet, enligt mig en mycket vacker väg, enligt andra en väg som var farlig och alltför lång. Tidsbesparingen skulle ge de som utnyttjade bron ett par minuter hade man räknat ut om man skulle in mot Stockholm och Slussen, men enligt mig ett par minuter mindre att njuta av en vacker väg.
Men tillbaka till innan bron, då fanns det en liten klaffbro vid Kolström med brovaktarstuga och ofta någon som sålde kokosbollar bland de bilar som fick vänta tills vi kunde komma över, för på sommarhalvåret så passerade det en hel del båtar under den lilla bron, om det fanns något troll under bron vill jag ha osagt, men jag fick aldrig höras talas om det, men vem vet.
När man stod eller satt där in sin bil kunde man om man var på väg till Ingarö se kyrkan som ståtligt tronade opp sig mot himlen men skogen som en fin kuliss och att sen kyrkan ligger endast några meter ifrån Kolström gör att det är så vackert därifrån den gamla klaffbron som nu inte finns kvar.
Men visst, kyrkan finns kvar, liksom Kolström, men de som sålde kokosbollar vid bron har gett sig av till någon annan bro eller har som många fått se sina jobba försvinna oavsett om de var högavlönande eller lågstatusyrken, det är tufft i dagens liv för alla som vill och kan och orkar ta del av livet.
Men detta med broar, hur många filmer har inte haft en eller fler scener som varit helt avgörande för filmen, hur många kyssar har inte inletts på broar och hur många broar har inte inhöljts i dimma och hur många broar har sprängts i bitar? Jag har ingen uppfattning om det, men jag tror mig veta att det är många, jag känner på mig att det är något magiskt med broar, där har skett och kommer att ske mycket än av olika slag men av stor betydelse både för de som närvarar på bron och de som är mer passiva i sin roll som brobesökare.
Men detta med att broar kan transportera företeelser och människor från ena sidan till andra. Det är för mig väldigt intressant och har en magisk inverkan på mig, är jag ensam om den känslan?
Att detta med att överbrygga något till någon annan, eller bryggkoppling som begrepp eller bara detta med att bygga en bro mellan människor är något som ger och skapar det bästa och största som vi alla känna, Kärlek, är det inte ett stort fantastisk ord som borde få mera uppmärksamhet och ha större inflytande i vårt liv, tänk om det fanns ett renodlat ämne i skolan som hette Kärlek och där fick man verkligen lära sig i grunden att vara ödmjuk och se till sin nästa och älska han/henne/de/oss och behandla alla lika oavsett yrke/lön eller status som för så många är så viktigt.
Kärlek som en bro att verkligen kunna ge av varandra till alla och envar och se att vi inte är så olika varandra i alla fall, att vi i det mesta är lika som tvillingar.
Tänk nu vad läste du nyss och vad sa jag egentligen, jo jag sa att vi alla och envar ska och borde verkligen börja bygga broar till varandra och verkligen bry oss om varandra, jag vet att jag liksom många med mig har lätt att haka opp sig på vad andra gör/tycker/anser/har eller inte har som en orsak att inte behandla alla lika för vissa av oss tror sig vara bättre än vissa andra,(se gårdagens blog om Högmod). När det är så enkelt att vi alla är lika, men vi har fått förmågan att tycka olika men vi har även fått förmågan att Älska sin nästa, så mitt råd är,
”Ge alla en chans eller flera, älska alla som om det vore din syster eller bror, börja bygga broar er emellan för en fridsam tid som nu väntar oss alla!
Morgondagen kommer att handla om frid i olika former.
Coachkent satt i dag vid pennan igen.
lördag 28 november 2009
Idag är en ny dag ...
Idag är en ny dag och vi alla ska göra vårt bästa för att få den här dagen att bli så bra som möjligt med våra förutsättningar. Oavsett hur vår dag såg ut igår, jag sak åtminstone få en annan dag, och acceptera den oavsett hur den blir!
Vi går nu mot en tid full av förväntningar och förhoppningar om att den här julen ska bli ännu bättre och ännu mindre av stress och att vara och bli helt slut innan kulmen nås på julen som vi alla längtar efter, vi ska vila, ta det lugnt och ha det trevligt och få allt det där som vi så gärna vill ha.
Men ibland och även för mig så har julen varit för jävlig och ett trauma att bara gå igenom, förra julen var helt fördjä-lig och hemsk.
Ska jag berätta om en av livets baksidor här och nu? Okey jag gör det med viss skepsis och
vånda, det kan vara nyttigt att höra hur livet kan te sig och bli ett rent helvete, inte bara för mig utan för många med mig, men upprinnelsen kan vara väldigt olika.
För mig ligger det till på följande vis, jag hade som (man) jag brukar säga "allt men vad jag inte tog någon notis om var hur jag behandlade min omgivning, hur den reagerade på mig, jag tog ingen notis om detta, men jag insåg det snart att när jag inte ens kunde komma in i mitt eget hem längre, då var allt förbi och det är upprinnelsen till min julvånda och mitt rena helvete som utspelade sig som en "Mardröm" en mardröm som jag inte ens ville eller kunde vakna ur, den var bara där, helt obeveklig och som gjorde mig både ledsen, deprimerad, och totalt utslagen.
Jag stod alltså där utan att kunna använda min nyckel och kände att detta bara var helt fel, fel av den som hade gjort så mot mig, jag var helt utan skuld tyckte jag då!
Men efter en tid så insåg jag att jag även hade skuld till detta dilemma som jag nu hade hamnat i på grund av Oärlighet, och ett totalt Högmod som alltid spelar mig ett spratt med de nycker och konstiga infallsvinklar så då kommer som en ursäkt för mitt dåliga hanterande av mina vardagssituationer.
Detta med att inte ens komma in i sitt eget hem leder mig till att se på mig som en som har velat stänga ute mig själv, från mig själv, jag har alltså inte vågat eller kunnat inse att min tillkortakomanden inte har med andra att göra utan alltid med mig själv. Om det nu finns något som jag har skapat så är det otillräckligt, och negativa tankar och ett spridanda av allmänt dåligt humör och leverne, kort och gott en del av de sju(7) dödssynderna. Vilka är då de sju(7) dödssynderna nu igen, kommer knappt ihåg att detfanns något som kallades det, för det första så kommer alltså som jag hade i åtanke detta med mitt Högmod, att de kommer först beror på att det leder till egenrättfärdighet, som leder till svårigheter för mig och oss som människor.
Girigheten kommer då sakta in på plats två(2) i detta gäng av synder, och vad säger då detta om denna synd, jo att vi ville ha hela tiden men vi var för lata att skaffa oss det på egen hand, så vill försökte genom olika olämpliga metoder att skaffa oss det som vi var ute efter.
Som stark trea(3) kommer Lusta , att hänge sig åt lusten att inte ha någon lust eller attbara ha lust med äventyr till det andra könet och hänge sig åt det.
Fjärde(4) ingrediensen i denna soppa är Vrede, och vad den är behöver jag inte gå in på , det hörs på namnet vad den är och vad den gör och vad konsekvenserna blir.
Frosseri som femte(5) synden och även där avslöjar namnet väldigt tydligt vad som är dess innebörd och helhet.
Sjätte(6) platsen innehas av Avund, vem och vilka var jag avundsjuk mot och varför var jag det och vad leder det till och vad ledde det till i mitt fall?
Som avslutning på dessa sju synder så kommer Lättjan(7) till sist och varför kommer den alltid sist, beror det på att den inte kommer av sig själv utan vi får plocka fram den om den ska vara med, först då kommer den fram som ytterligare ett stort dilemma och ett totalt ord som bara inte kan missförstås, att jag skulle ha någon som helst avund mot min nästa av vad han/hon har ,äger eller gör med sitt liv.
Jag ska forma mitt liv utan att ta till dessa Dödssynder, och det är endast då som jag kan forma mitt liv, annars så blir mitt liv endast en kopia av någon annans liv. Vem vill vara en kopia i hela sitt liv?, inte jag i alla fall, nej jag vill och har en ambition att vara mig själv i alla lägen, men visst jag drabbas ju som många gör av olika åkommor som dessa sju dödssynder eller i bästa fall av någon eller några!
Varför går jag inte in grundligare i dessa sju dödssynder,jo av den enkla anledningen att om nu någon är intresserad av dessa så går det bra att läsa om dem i olika former av litteratur och jag började min bana att söka på Internet, så det är bara ett tips i all välmening, och detta tips är lätt att ta till sig, men hade det nu handlat om vad dödssynderna hade gjort eller gör med någon av er som läser detta då hade det varit betydligt svårare att ta åt sig av detta råd!Rådet hade då blivit så personligt att du direkt skulle ha känt avstånd mot i detta fall mig för det kan göra ont att närma sitt inre som då kanske gör uppror i form av någon av de nyss uppräknade Dödssynderna, så enkelt kan det vara att få ta del av sitt eget tillkorta kommande.
Men nu skulle jag vilja bygga en bro till alla er som läser och har börjat fundera och även till er som verkligen tog avstånd från mig nu på grund av obehagliga sanningar, men livet kommer och ska alltid innehålla sanningen om Dig själv, så får du berätta den för andra i din omgivning.
Nu ska jag se om jag kan hitta material till att bygga broar med, och broar byggs som vi alla vet av kärlek till att mötas på andra sidan brosspannet, vi möts där imorgon.
Tangentstyrare
Coachmaster
Vi går nu mot en tid full av förväntningar och förhoppningar om att den här julen ska bli ännu bättre och ännu mindre av stress och att vara och bli helt slut innan kulmen nås på julen som vi alla längtar efter, vi ska vila, ta det lugnt och ha det trevligt och få allt det där som vi så gärna vill ha.
Men ibland och även för mig så har julen varit för jävlig och ett trauma att bara gå igenom, förra julen var helt fördjä-lig och hemsk.
Ska jag berätta om en av livets baksidor här och nu? Okey jag gör det med viss skepsis och
vånda, det kan vara nyttigt att höra hur livet kan te sig och bli ett rent helvete, inte bara för mig utan för många med mig, men upprinnelsen kan vara väldigt olika.
För mig ligger det till på följande vis, jag hade som (man) jag brukar säga "allt men vad jag inte tog någon notis om var hur jag behandlade min omgivning, hur den reagerade på mig, jag tog ingen notis om detta, men jag insåg det snart att när jag inte ens kunde komma in i mitt eget hem längre, då var allt förbi och det är upprinnelsen till min julvånda och mitt rena helvete som utspelade sig som en "Mardröm" en mardröm som jag inte ens ville eller kunde vakna ur, den var bara där, helt obeveklig och som gjorde mig både ledsen, deprimerad, och totalt utslagen.
Jag stod alltså där utan att kunna använda min nyckel och kände att detta bara var helt fel, fel av den som hade gjort så mot mig, jag var helt utan skuld tyckte jag då!
Men efter en tid så insåg jag att jag även hade skuld till detta dilemma som jag nu hade hamnat i på grund av Oärlighet, och ett totalt Högmod som alltid spelar mig ett spratt med de nycker och konstiga infallsvinklar så då kommer som en ursäkt för mitt dåliga hanterande av mina vardagssituationer.
Detta med att inte ens komma in i sitt eget hem leder mig till att se på mig som en som har velat stänga ute mig själv, från mig själv, jag har alltså inte vågat eller kunnat inse att min tillkortakomanden inte har med andra att göra utan alltid med mig själv. Om det nu finns något som jag har skapat så är det otillräckligt, och negativa tankar och ett spridanda av allmänt dåligt humör och leverne, kort och gott en del av de sju(7) dödssynderna. Vilka är då de sju(7) dödssynderna nu igen, kommer knappt ihåg att detfanns något som kallades det, för det första så kommer alltså som jag hade i åtanke detta med mitt Högmod, att de kommer först beror på att det leder till egenrättfärdighet, som leder till svårigheter för mig och oss som människor.
Girigheten kommer då sakta in på plats två(2) i detta gäng av synder, och vad säger då detta om denna synd, jo att vi ville ha hela tiden men vi var för lata att skaffa oss det på egen hand, så vill försökte genom olika olämpliga metoder att skaffa oss det som vi var ute efter.
Som stark trea(3) kommer Lusta , att hänge sig åt lusten att inte ha någon lust eller attbara ha lust med äventyr till det andra könet och hänge sig åt det.
Fjärde(4) ingrediensen i denna soppa är Vrede, och vad den är behöver jag inte gå in på , det hörs på namnet vad den är och vad den gör och vad konsekvenserna blir.
Frosseri som femte(5) synden och även där avslöjar namnet väldigt tydligt vad som är dess innebörd och helhet.
Sjätte(6) platsen innehas av Avund, vem och vilka var jag avundsjuk mot och varför var jag det och vad leder det till och vad ledde det till i mitt fall?
Som avslutning på dessa sju synder så kommer Lättjan(7) till sist och varför kommer den alltid sist, beror det på att den inte kommer av sig själv utan vi får plocka fram den om den ska vara med, först då kommer den fram som ytterligare ett stort dilemma och ett totalt ord som bara inte kan missförstås, att jag skulle ha någon som helst avund mot min nästa av vad han/hon har ,äger eller gör med sitt liv.
Jag ska forma mitt liv utan att ta till dessa Dödssynder, och det är endast då som jag kan forma mitt liv, annars så blir mitt liv endast en kopia av någon annans liv. Vem vill vara en kopia i hela sitt liv?, inte jag i alla fall, nej jag vill och har en ambition att vara mig själv i alla lägen, men visst jag drabbas ju som många gör av olika åkommor som dessa sju dödssynder eller i bästa fall av någon eller några!
Varför går jag inte in grundligare i dessa sju dödssynder,jo av den enkla anledningen att om nu någon är intresserad av dessa så går det bra att läsa om dem i olika former av litteratur och jag började min bana att söka på Internet, så det är bara ett tips i all välmening, och detta tips är lätt att ta till sig, men hade det nu handlat om vad dödssynderna hade gjort eller gör med någon av er som läser detta då hade det varit betydligt svårare att ta åt sig av detta råd!Rådet hade då blivit så personligt att du direkt skulle ha känt avstånd mot i detta fall mig för det kan göra ont att närma sitt inre som då kanske gör uppror i form av någon av de nyss uppräknade Dödssynderna, så enkelt kan det vara att få ta del av sitt eget tillkorta kommande.
Men nu skulle jag vilja bygga en bro till alla er som läser och har börjat fundera och även till er som verkligen tog avstånd från mig nu på grund av obehagliga sanningar, men livet kommer och ska alltid innehålla sanningen om Dig själv, så får du berätta den för andra i din omgivning.
Nu ska jag se om jag kan hitta material till att bygga broar med, och broar byggs som vi alla vet av kärlek till att mötas på andra sidan brosspannet, vi möts där imorgon.
Tangentstyrare
Coachmaster
fredag 27 november 2009
torsdag 26 november 2009
I en lång kö av
När jag kom var det redan en lång kö http://coatch-missbruk.com/"> men de var inte en kö som skulle till mig.
Nej det är en allmän uppmaning till folk att gå och vaccinera sig mot svininfluensan.
Så jag hade begett mig dit för att se om det var en kö, det var en kö ca 220 meter eller något mera,då kände jag att jag orkar inte stå så länge i en kö och bara vänta och vara social med alla andra- nej om jag nu ska vara försiktig och inte blanda mig med en massa folk, men jag ska så i kö och vänta med en massa okända som i sämsta fall redan bär och eventuellt är bärare av influensan, jag veknade och åkte hem igen.
Valet jag gjorde var kanske inte det bästa i nu rådande situation, men valet är mitt och jag står för det, jag hoppas att jag kan stå för alla mina val nu och i framtiden, det är min förhoppning och ambition att göra det.
Men i varje ögonblick och i varje människas liv så pågår ständigt en massa beslut och val och valmöjligheter, hur många av dessa val är kloka val och vem bestämmer om ett val är klokt idag eller var klokt då det fattades eller fattades det ett illa beslut om att kunna besluta i ett val om valmöjligheter , kanske det var ett beslut som inte ens blev taget?!
Nu våndas jag i ett val, valet om vad jag nu ska fortsätta med om jag nu ska fortsätta-beslutsångest är ju detta-det tar jag som första val, har ingen valmöjlighet som ens är rimlig i något annat hänseende, så det blir nu Beslutsångest!
Beslutsångest ,består av två delar, nämligen orden beslut och ångest, vilket är då det värdeladdade ordet och delen i detta ord? Om jag nu väljer beslut så har jag i många tidigare fall som jag skrev om haft problem, problem och problem, men har i alla fall haft svårt att ta vissa beslut. Men nu har jag bestämt mig för ordet beslut som kan vara svårt att få till, svårt att bestämma sig om jag vill, kan, vågar, orkar, eller bara helt enkelt har lust till att engagera mig i detta med att ta ett beslut, men alla dessa våndor som det lätt föder kan då ge mig Ångest, vad består då ångesten av för delar, och kan jag nu bryta ner allt i små små bitar till vems nöje är det, jo mitt eget , ett ett snabbt och resolut beslut om vad jag kan och vill här och nu!
Så då går det att ta snabba beslut då, även för mig! ja visst kan jag det, ibland.
Nu tappade jag ångesten och fick nästan ännu mer ångest än jag hade rent initialt-men nu ska jag inte förhala detta mera, utan nu kommer jag till skott och talar, skriver om ångest,vad det nu är för företeelse som vi alla kan drabbas av någon gång eller dagligen eller då och då.
Jag vet med mig att vi alla bär på en grundångest som vi kan hantera och då brukar jag säga att den är runt 37 grader celsius och då kan jag hantera den och leva med den utan att den irriterar mig på något sätt. Det känns skönt att veta tycker jag, att så är det för mig.
Detta är ju inte en vetenskaplig spalt, bara vanlig ordsörja som jag häller ur mig, och kanske att någon läser detta, vad vet jag?
Tillbaka till Ångesten igen, vad hade jag kommit fram till, jo att den var hanterbar, men om den blir några tiondelar till eller till och med någon grad mer, vad händer och sker då?
Jo för egen del så hamnar jag i ett tillstånd där allt, då menar jag allt, blir svårare och svårare, allt blir ännu mera komplicerat och svårtillgängligt och ännu mera svårbeslutat, jag kan inte ta ett enda beslut då och det har inte jag beslutat, det bara inte går att genomföra! Men det är långt till Panikångesten som jag inte har någon erfarenhet av rent praktiskt i mig själv, men jag har sett och upplevt folk med detta helvete, ett tillstånd som kan vara väldigt intensivt och även väldigt kort och tvärtom lång ibland, det finns ingen regel eller inget undantag i detta, eller finns det?
Vad jag vet är att dessa tillstånd som vanlig ångest och panikångest inte är permanenta och inte ens livshotande och farliga, men ack så illa man kan må av detta syndrom.
Hur kom jag in på detta med ångest och sjukdomar, jo jag skulle ta vaccinsputa men efter att jag såg kön så tog jag ett snabbt beslut, att inte stå i denna kö,lokaltidningen skriver nu på morgonen att de uppskattar kön till 2500 personer och det tar tid att ge alla dessa en pruta och skulle då jag ha stått där så hade jag förmodligen inte ens kommit fram till dörren innan de hann stänga för kvällen-typiskt mig att hamna i detta eller vad det nu något självpåtaget som jag tog och gjorde till mitt lilla dagliga äventyr i träsket som kan bestå av ångest och beslutsvånda!
Men nu har jag tagit ett definitivt beslut, att avsluta här och nu.
Ha en dag till i Ditt liv.
Dela med dig av din ödmjukhet, din kärlek och Din dag.
Vid pennan även denna dag
coachkent.
Nej det är en allmän uppmaning till folk att gå och vaccinera sig mot svininfluensan.
Så jag hade begett mig dit för att se om det var en kö, det var en kö ca 220 meter eller något mera,då kände jag att jag orkar inte stå så länge i en kö och bara vänta och vara social med alla andra- nej om jag nu ska vara försiktig och inte blanda mig med en massa folk, men jag ska så i kö och vänta med en massa okända som i sämsta fall redan bär och eventuellt är bärare av influensan, jag veknade och åkte hem igen.
Valet jag gjorde var kanske inte det bästa i nu rådande situation, men valet är mitt och jag står för det, jag hoppas att jag kan stå för alla mina val nu och i framtiden, det är min förhoppning och ambition att göra det.
Men i varje ögonblick och i varje människas liv så pågår ständigt en massa beslut och val och valmöjligheter, hur många av dessa val är kloka val och vem bestämmer om ett val är klokt idag eller var klokt då det fattades eller fattades det ett illa beslut om att kunna besluta i ett val om valmöjligheter , kanske det var ett beslut som inte ens blev taget?!
Nu våndas jag i ett val, valet om vad jag nu ska fortsätta med om jag nu ska fortsätta-beslutsångest är ju detta-det tar jag som första val, har ingen valmöjlighet som ens är rimlig i något annat hänseende, så det blir nu Beslutsångest!
Beslutsångest ,består av två delar, nämligen orden beslut och ångest, vilket är då det värdeladdade ordet och delen i detta ord? Om jag nu väljer beslut så har jag i många tidigare fall som jag skrev om haft problem, problem och problem, men har i alla fall haft svårt att ta vissa beslut. Men nu har jag bestämt mig för ordet beslut som kan vara svårt att få till, svårt att bestämma sig om jag vill, kan, vågar, orkar, eller bara helt enkelt har lust till att engagera mig i detta med att ta ett beslut, men alla dessa våndor som det lätt föder kan då ge mig Ångest, vad består då ångesten av för delar, och kan jag nu bryta ner allt i små små bitar till vems nöje är det, jo mitt eget , ett ett snabbt och resolut beslut om vad jag kan och vill här och nu!
Så då går det att ta snabba beslut då, även för mig! ja visst kan jag det, ibland.
Nu tappade jag ångesten och fick nästan ännu mer ångest än jag hade rent initialt-men nu ska jag inte förhala detta mera, utan nu kommer jag till skott och talar, skriver om ångest,vad det nu är för företeelse som vi alla kan drabbas av någon gång eller dagligen eller då och då.
Jag vet med mig att vi alla bär på en grundångest som vi kan hantera och då brukar jag säga att den är runt 37 grader celsius och då kan jag hantera den och leva med den utan att den irriterar mig på något sätt. Det känns skönt att veta tycker jag, att så är det för mig.
Detta är ju inte en vetenskaplig spalt, bara vanlig ordsörja som jag häller ur mig, och kanske att någon läser detta, vad vet jag?
Tillbaka till Ångesten igen, vad hade jag kommit fram till, jo att den var hanterbar, men om den blir några tiondelar till eller till och med någon grad mer, vad händer och sker då?
Jo för egen del så hamnar jag i ett tillstånd där allt, då menar jag allt, blir svårare och svårare, allt blir ännu mera komplicerat och svårtillgängligt och ännu mera svårbeslutat, jag kan inte ta ett enda beslut då och det har inte jag beslutat, det bara inte går att genomföra! Men det är långt till Panikångesten som jag inte har någon erfarenhet av rent praktiskt i mig själv, men jag har sett och upplevt folk med detta helvete, ett tillstånd som kan vara väldigt intensivt och även väldigt kort och tvärtom lång ibland, det finns ingen regel eller inget undantag i detta, eller finns det?
Vad jag vet är att dessa tillstånd som vanlig ångest och panikångest inte är permanenta och inte ens livshotande och farliga, men ack så illa man kan må av detta syndrom.
Hur kom jag in på detta med ångest och sjukdomar, jo jag skulle ta vaccinsputa men efter att jag såg kön så tog jag ett snabbt beslut, att inte stå i denna kö,lokaltidningen skriver nu på morgonen att de uppskattar kön till 2500 personer och det tar tid att ge alla dessa en pruta och skulle då jag ha stått där så hade jag förmodligen inte ens kommit fram till dörren innan de hann stänga för kvällen-typiskt mig att hamna i detta eller vad det nu något självpåtaget som jag tog och gjorde till mitt lilla dagliga äventyr i träsket som kan bestå av ångest och beslutsvånda!
Men nu har jag tagit ett definitivt beslut, att avsluta här och nu.
Ha en dag till i Ditt liv.
Dela med dig av din ödmjukhet, din kärlek och Din dag.
Vid pennan även denna dag
coachkent.
न्य दाग एल्लेर helvetets portar
Godmorgon vore en passande vokabulär så här på morgonkvisten- men f n det är ingen som säger något- varför-det är bara jag här just nu- de andra borde vara i drömmarnas land nu.
Men jag sitter här och kan inte sova- jag vill men kan inte förmå mg att göra de- jag vill göra detta som jag nu gör!
Ja ja vet- man ska inte gå emot sina känslor man ska lyssna och vara lyhörd och samtidigt öppen för att ta del av omvärldens tips o råd- men jag vill inte nu- jag vill bara vara här i min lilla bubbla som bara består av mig och dessa tangenter som kan forma precis allt.
Vill jag ha allt? Vet inte vad det skulle innebära, någon som vet kan skriva och tala om det för mig!
Vad nu allt är om jag hade allt så skulle jag inte ha tid med något för då skulle jag vara upptagen av allt och då skulle jag inte ens kunna ta del av allt så det faller på sin egen orimlighet, så jag får stå mitt kast och vara nöjd ändå.
Jag är nöjd, ibland i flera minuter och sen kan det gå dagar då jag inte ens reflekterar över ordet- lägg det på tungan och smaka på det n-ö-j-d det smakar inget vidare tycker jag- ordet skulle ha mera av ett gott och fint årgångsvin över sig, då skulle det smaka bra, hittar just nu inget bra ord att ersätta det med så jag får vara nöjd!
Ord ska smaka som vällagad mat, ha en härlig arom som sprider sig genom rummet och verkligen lockar och få min hunger att stiga tills jag inte längre kan stå emot.
När jag efter en stund har skådat min mat och detta med uppläggningen på min tallrik då undrar jag, vad tog doften vägen någonstans? Här finns inget som lockar mig en sekund längre,det ser ut som om någon har utfodrat mig med något odefinierbart och inte f n är det mat-men till min stora häpnad-det smakar ljuvligt och då undrar ni förstås-var är jag på för något ställe när jag får detta på tallrik?
Jo tro det den som vill-hemma i mitt egna kök-vem har då gjort maten kan man undra-ja det har jag själv gjort, men nu prtar vi inte mer om detta med mat, vi återkommer till detta delikata ämne an annan dag, ska vi säga så ?!
Men var var titeln på dagens blog? Jo - Helvetets portar- då frågar sig säkert många varför denna titel som följriktigt bygger opp en stämning av något svårt och något ruskigt och något som vi knappast skulle vilja befatta oss med- nej det är enkelt att förklara detta med titeln på dagens text!
Ska han inte skriva den nu då -varför håller han mig på halster och gör sig omöjlig-jo för att även du ska se att du som jag är maktlös inför andra människors görande och att man stilla får se på och vänta tills jag/du får det vi ville,om vi nu ska komma först och alltid vara medelpunkten i världen- nej jag är bara medelpunkten i mitt inre. Mitt inre sa att detta med att skriva idag skulle vara svårt och då skulle Helvetets portar öppna sig- men som vanligt så hade jag fel- men imorgon är en annan dag i mitt liv, likväl i ditt liv, så ha en känslofylld dag med olika känslor om allt och inget- allt/inget är lika viktigt, men du glöm inte ödmjukheten, dela med dig av din ödmjukhet, din kärlek och din dag.
Vid pennan även denna dag
coachkent.
Men jag sitter här och kan inte sova- jag vill men kan inte förmå mg att göra de- jag vill göra detta som jag nu gör!
Ja ja vet- man ska inte gå emot sina känslor man ska lyssna och vara lyhörd och samtidigt öppen för att ta del av omvärldens tips o råd- men jag vill inte nu- jag vill bara vara här i min lilla bubbla som bara består av mig och dessa tangenter som kan forma precis allt.
Vill jag ha allt? Vet inte vad det skulle innebära, någon som vet kan skriva och tala om det för mig!
Vad nu allt är om jag hade allt så skulle jag inte ha tid med något för då skulle jag vara upptagen av allt och då skulle jag inte ens kunna ta del av allt så det faller på sin egen orimlighet, så jag får stå mitt kast och vara nöjd ändå.
Jag är nöjd, ibland i flera minuter och sen kan det gå dagar då jag inte ens reflekterar över ordet- lägg det på tungan och smaka på det n-ö-j-d det smakar inget vidare tycker jag- ordet skulle ha mera av ett gott och fint årgångsvin över sig, då skulle det smaka bra, hittar just nu inget bra ord att ersätta det med så jag får vara nöjd!
Ord ska smaka som vällagad mat, ha en härlig arom som sprider sig genom rummet och verkligen lockar och få min hunger att stiga tills jag inte längre kan stå emot.
När jag efter en stund har skådat min mat och detta med uppläggningen på min tallrik då undrar jag, vad tog doften vägen någonstans? Här finns inget som lockar mig en sekund längre,det ser ut som om någon har utfodrat mig med något odefinierbart och inte f n är det mat-men till min stora häpnad-det smakar ljuvligt och då undrar ni förstås-var är jag på för något ställe när jag får detta på tallrik?
Jo tro det den som vill-hemma i mitt egna kök-vem har då gjort maten kan man undra-ja det har jag själv gjort, men nu prtar vi inte mer om detta med mat, vi återkommer till detta delikata ämne an annan dag, ska vi säga så ?!
Men var var titeln på dagens blog? Jo - Helvetets portar- då frågar sig säkert många varför denna titel som följriktigt bygger opp en stämning av något svårt och något ruskigt och något som vi knappast skulle vilja befatta oss med- nej det är enkelt att förklara detta med titeln på dagens text!
Ska han inte skriva den nu då -varför håller han mig på halster och gör sig omöjlig-jo för att även du ska se att du som jag är maktlös inför andra människors görande och att man stilla får se på och vänta tills jag/du får det vi ville,om vi nu ska komma först och alltid vara medelpunkten i världen- nej jag är bara medelpunkten i mitt inre. Mitt inre sa att detta med att skriva idag skulle vara svårt och då skulle Helvetets portar öppna sig- men som vanligt så hade jag fel- men imorgon är en annan dag i mitt liv, likväl i ditt liv, så ha en känslofylld dag med olika känslor om allt och inget- allt/inget är lika viktigt, men du glöm inte ödmjukheten, dela med dig av din ödmjukhet, din kärlek och din dag.
Vid pennan även denna dag
coachkent.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)