Om att vara närvarande i...

Om att vara närvarande i …

Närvarokontroll är ett ord som jag förknippar med skolan och militärtjänsten.
Om de har dessa kontrollsystem idag kan jag inte svara på, jag har helt andra saker att försöka vara närvarande i.
I en så enkel och trivial sak som, livet. De flesta tror sig vara helt och fullt närvarande i sitt dagliga liv, men de har ofta fel och kan inte komma på var de har sin fokus någonstans.
Var har jag själv min fokus? Jag har ett par saker som jag är väldigt fokuserad på, det är maten, vädret, och det är ju intressant att det stundar en stor helg som verkligen har fokus på detta med mat.
Julen som är rent fantastisk med alla sina kulinariska rätter, allt ifrån skinka till grönkål samt alla sorter av sill. Finns det någon helg som är så 100 % inriktad och totalt fokuserad som julen? Jag tror inte det.
Tänk på alla dofter som sprider sig runt om i hus och stugor och i alla kök, ljuvliga doftdimmor som lägger sig över allting och får det att vattnas i munnen på oss.
Nog väntar en härlig tid oss nu, men min fokus är på helt annan plats, de som saknar hem, de hemlösa som inte har den här möjligheten till gemenskap, inte mat som de kan laga eller bli bjuden på!
Den här tiden är för dessa människor helt för djävligt hemsk och hänsynslös. För de som är drabbade så är det årets värsta tidpunkt, de kan i bästa fall få en liten julkänsla på något härbärge eller soppkök.
Men vissa hemlösa väljer att inte gå dit, de vill inte förnedra sig och känna sig så totalt utlämnade, de vill ha kvar sin personliga stolthet, och jag förstår dem. Samhället borde i alla fall en gång om året uppsöka dem som är och har hamnat i detta helvete, vad skulle de göra för dessa då? Jo för det första så borde de lyssna på dem, kanske förstå att det bakom den hemlösa så finns det oftast en tragedi, som de flesta av oss skulle anse och tycka var rent kaotiskt hemsk. Men hur ofta pratar vi med dem som har och lever i detta helvete? Det är bra om vi gör det, men oavsett om vi gör det eller inte så är det i alla fall för sällan vi gör det, så ut och prata med någon, jag lovar dig att du inte kommer att ångra dig, om du ger så kommer du att få dubbelt tillbaka, men ett viktigt ord som kan vara bra att ha med sig är, ”Var naturlig och inte på några höga hästar”.
Om vi alla befinner oss på samma och likvärdiga nivå då skulle samhället vara mycket mera behagligt och varmt, betänk att du själv kan drabbas, hur kan jag säga så? Av den enkla anledningen att du precis som jag har fokus satt på helt andra saker.
Vad är det jag egentligen säger idag, ta hand om varandra och bry er om varandra så kommer livet att bli känslomässigt bättre.
Vad vissa av oss ser är ju saker och saker som ska ges och tas emot, vissa saker ges för att de är ett mode ett s.k. ”Måste” i dagen samhälle.
För en del av oss får självbild och självkänsla för vad vi har och kan uppvisa, vissa faller helt för detta med att vara sakpersonifierad och ett med saken!
Men vi som inte faller för detta var ligger vår fokus på? Jag har snuddat vid det några gånger i dagens text, att bry sig om någon rent känslomässigt, att se människan bakom, är några av mina kriterier i detta med jul och den hysteri som många drabbas av eller försätter sig i. För egen del så infinner sig ett lugn som jag gärna skulle vilja ge till er alla som springer omkring och ska ” bara köpa den och den och den, sen ska jag ta det lugnt” en mentalitet som finns tydligt beskriven i en bok som de flesta har läst, Alfons Åberg, och ett av Alfons saker innan han kan göra något är ”Ska bara …” så det är välbekant för många, men som jag inledde dagen med, ”Hur många har fokus på sitt handlande och på sitt varande i nuet? Inte vet jag, men jag tror att det är fler som borde har mera koll på var de befinner sig i livet vare sig det är fysiskt eller rent mentalt.

Ha en fin dag och ta det lugnt och fint.

Vid tangenterna satt idag
Coachmaster
Kent.