Att vänta...

Nu sitter jag här i köket och väntar att morgontidningen ska ramla ned i brevlåda, men den verkar vara sen idag.
Varför kommer den inte som den brukar, och andra liknande frågor kommer?

Ska allting gå på automatik eller finns det utrymme för en massa alternativ?
Varför går det inte som jag vill?
Nu när jag sitter och väntar, kan då inte tidningen komma, förstår de inte att jag sitter och bara väntar och väntar?
Varför ska det ske just bara mig?
Typiskt att det ska hända mig!
Allting drabbar mig, varför ska det ALLTID vara så?
Har jag gjort någon eller något illa?
Lagen om tji, tji fick du säger den åt mig!
Varför, varför, varför alltid bara, bara mig, jämt och ständigt så kommer något skit till mig!
Inte är det någon annan som får så mycket elände som jag!
Drar jag till mig dåliga saker och skeenden och alltings jävligheter?
Ja det tycks så, och kommer väl att så vara för alltid om jag känner mig rätt?

Där var vi på en av de ömma punkterna, jag vet ju inte vem jag är, trots min ålder och min så kallade duktighet enligt andra!
Hur ska jag veta vem jag är, jag har ingen självkänsla, hur ska jag hitta den?
Jag ska alltså intressera mig mer för mig själv, och ta reda på vem jag är vad jag vill, och vart jag är på väg!
Jag ska även fundera på hur jag tänker och vad jag tänker och konsekvent prova och ifrågasätta om det jag tänker är rimligt!
Konsekvenserna av att inte vara konsekvent är ju alla dessa konsekvenser som hopar sig likt ett radband!
Så om jag nu börjar fundera så kommer jag inte så mycket längre än förut, så min första åtgärd blir att skaffa mig en bra sponsor/medmänniska eller mentor eller varför inte prata med en präst eller diakon, ja, det finns flera val!
Men oavsett vilket jag väljer så vet jag nu att jag inte klarar det ensam, jag ska ha hjälp av någon som vet eller har varit med om samma eller liknande saker och gått igenom det och kommit ut på andra sidan som en HEL människa!
Om jag nu gör det som steg ett och accepterar det så finns goda grundförutsättningar för mitt eget tillfrisknande.
Men jag ska realistiskt ta med i beaktning att det kommer att ta tid, men det är väl investerad tid.
Tiden kommer att utvisa att det kommer att ge god vinst, först för min egen del, sen även för min omgivning, och oavsett vad jag tidigare tänkt så håller min omgivning av mig!
Jag är nog inte så ensam som jag vill tro, för om jag tittar mig runtomkring så kommer jag fram till att det finns många som vill dig väl och finns därute!
För att det ska lyckas så ska jag inse att jag inte är en så fantastiskt perfekt som jag har trott, eller var det mitt Hybris/högmod som gjorde att jag inte kunde sätta mig på samma nivå som andra?
För att ett samarbete ska fungera så ska det alltid ske på lika nivå och lika villkor, det finns inga kompromisser! Inte i något annat fall heller för den delen!

Vi antar att vi nu har hittat en samtalspartner och att vi känner ett stort förtroende för den, hur går vi då tillväga med sanningen om oss själva?
Kommer vi då att ge ut nästan allt eller bara vissa fragment eller bara vissa utvalda delar? Mitt svar om du utelämnar bara en procent så kommer det att fattas bara en procent. En procent till att du kommer att lyckas, och har du fler saker så adderas det bara på samtidigt som din ångest byggs på med kvadraten (Utelämnat x Utelämnat = Din Ångest) av ditt utelämnade svar!
Så om du nu ska göra en inventering av dig själv så gör den noggrant och från första början riktigt ordentligt och grundligt, sen kan man bygga på efterhand som minnet kommer i fas med ens egna berättelser.
Det var en hel del detta så jag kommer till sist idag att bara säga så här;
-” Du är och kommer alltid att vara ansvarig för dina tankar, handlingar och ord och det du känner och upplever!
Du kan aldrig lasta eller beskylla någon för dina tillkortakommanden!

Så om du har tid och lust så kommer morgondagens tema att vara detsamma som idag, att vänta eller att Agera mera, och göra det här och nu!

Vid tangenterna satt även idag
Coachmaster
Kent.
Ha det fint och var vän med dig själv, sedan med andra!