I en lång kö av

När jag kom var det redan en lång kö http://coatch-missbruk.com/"> men de var inte en kö som skulle till mig.
Nej det är en allmän uppmaning till folk att gå och vaccinera sig mot svininfluensan.
Så jag hade begett mig dit för att se om det var en kö, det var en kö ca 220 meter eller något mera,då kände jag att jag orkar inte stå så länge i en kö och bara vänta och vara social med alla andra- nej om jag nu ska vara försiktig och inte blanda mig med en massa folk, men jag ska så i kö och vänta med en massa okända som i sämsta fall redan bär och eventuellt är bärare av influensan, jag veknade och åkte hem igen.
Valet jag gjorde var kanske inte det bästa i nu rådande situation, men valet är mitt och jag står för det, jag hoppas att jag kan stå för alla mina val nu och i framtiden, det är min förhoppning och ambition att göra det.

Men i varje ögonblick och i varje människas liv så pågår ständigt en massa beslut och val och valmöjligheter, hur många av dessa val är kloka val och vem bestämmer om ett val är klokt idag eller var klokt då det fattades eller fattades det ett illa beslut om att kunna besluta i ett val om valmöjligheter , kanske det var ett beslut som inte ens blev taget?!

Nu våndas jag i ett val, valet om vad jag nu ska fortsätta med om jag nu ska fortsätta-beslutsångest är ju detta-det tar jag som första val, har ingen valmöjlighet som ens är rimlig i något annat hänseende, så det blir nu Beslutsångest!
Beslutsångest ,består av två delar, nämligen orden beslut och ångest, vilket är då det värdeladdade ordet och delen i detta ord? Om jag nu väljer beslut så har jag i många tidigare fall som jag skrev om haft problem, problem och problem, men har i alla fall haft svårt att ta vissa beslut. Men nu har jag bestämt mig för ordet beslut som kan vara svårt att få till, svårt att bestämma sig om jag vill, kan, vågar, orkar, eller bara helt enkelt har lust till att engagera mig i detta med att ta ett beslut, men alla dessa våndor som det lätt föder kan då ge mig Ångest, vad består då ångesten av för delar, och kan jag nu bryta ner allt i små små bitar till vems nöje är det, jo mitt eget , ett ett snabbt och resolut beslut om vad jag kan och vill här och nu!
Så då går det att ta snabba beslut då, även för mig! ja visst kan jag det, ibland.
Nu tappade jag ångesten och fick nästan ännu mer ångest än jag hade rent initialt-men nu ska jag inte förhala detta mera, utan nu kommer jag till skott och talar, skriver om ångest,vad det nu är för företeelse som vi alla kan drabbas av någon gång eller dagligen eller då och då.
Jag vet med mig att vi alla bär på en grundångest som vi kan hantera och då brukar jag säga att den är runt 37 grader celsius och då kan jag hantera den och leva med den utan att den irriterar mig på något sätt. Det känns skönt att veta tycker jag, att så är det för mig.
Detta är ju inte en vetenskaplig spalt, bara vanlig ordsörja som jag häller ur mig, och kanske att någon läser detta, vad vet jag?

Tillbaka till Ångesten igen, vad hade jag kommit fram till, jo att den var hanterbar, men om den blir några tiondelar till eller till och med någon grad mer, vad händer och sker då?
Jo för egen del så hamnar jag i ett tillstånd där allt, då menar jag allt, blir svårare och svårare, allt blir ännu mera komplicerat och svårtillgängligt och ännu mera svårbeslutat, jag kan inte ta ett enda beslut då och det har inte jag beslutat, det bara inte går att genomföra! Men det är långt till Panikångesten som jag inte har någon erfarenhet av rent praktiskt i mig själv, men jag har sett och upplevt folk med detta helvete, ett tillstånd som kan vara väldigt intensivt och även väldigt kort och tvärtom lång ibland, det finns ingen regel eller inget undantag i detta, eller finns det?
Vad jag vet är att dessa tillstånd som vanlig ångest och panikångest inte är permanenta och inte ens livshotande och farliga, men ack så illa man kan må av detta syndrom.

Hur kom jag in på detta med ångest och sjukdomar, jo jag skulle ta vaccinsputa men efter att jag såg kön så tog jag ett snabbt beslut, att inte stå i denna kö,lokaltidningen skriver nu på morgonen att de uppskattar kön till 2500 personer och det tar tid att ge alla dessa en pruta och skulle då jag ha stått där så hade jag förmodligen inte ens kommit fram till dörren innan de hann stänga för kvällen-typiskt mig att hamna i detta eller vad det nu något självpåtaget som jag tog och gjorde till mitt lilla dagliga äventyr i träsket som kan bestå av ångest och beslutsvånda!
Men nu har jag tagit ett definitivt beslut, att avsluta här och nu.
Ha en dag till i Ditt liv.

Dela med dig av din ödmjukhet, din kärlek och Din dag.

Vid pennan även denna dag
coachkent.