Om solen lyser idag...

Om solen lyser idag...

Att solen lyser är viktigt för mig, jag blir på bra humör och jag gillar när det är ljust ute.
Mörker är så kompakt och så ogenomträngande så jag blir så deppig och ledsen, fram med med ljus.
I dessa tider av förberedelser inför julen så tänds det mycket ljus,härligt vackert är det!
Men som i de flesta fall så finns det baksidor eller mörka sidor på allt, om jag har fel så hör av er!
Men jag ska inte gräva ned mig i mörker, nej som jag nyss sa så gillar jag ljuset, då vore det
bra om jag höll mig till det och inget annat.
Men som många med mig som har jag svårt att bara vara i ett skeende och bara göra en sak.
Även om jag vet att så ska jag göra, men likväl gör jag det inte! Varför gör jag så? Jag har ett
svar, men jag tänker inte trumpeta ut det så här direkt, jag håller på det en stund (se tidigare blogg om hur lång tiden för en stund/strax kan vara) när eller om jag kommer att tala om det?
Om jag har något som jag är osäker på oavsett om det är något personligt eller inte, har du
som jag svårt ge ut det till andra eller kan du direkt ge dina vänner/anhöriga allt som du i stort sätt kan få ur dig?
Vissa saker är betydligt lättare att tala om, de som har ett personligt engagemang och som samtidigt berör
på djupet kan jag ha det svårare att ge till andra! I alla fall direkt efter jag fick insyn eller vetskap om
det, då vill jag hellre vänta och låta viss del eller allt mogna en stund först. Sådan är jag, någon som
känner igen sig? Du behöver inte känna igen dig i något eller behöver inte ens låtsas att du gör det,
du gör vad du önskar för din skull och inte för min skull, du är dig själv närmast och kommer alltid att
vara det, låt det vara så. Men du kan ha fler som är nära, att ha vänner som kan och vet det mesta
öppnar möjligheten att du får visa dem vem du verkligen är och då kan du bjuda på dig själv,
och samtidigt blir du spontant öppen. Även en form av grundrädsla försvinner och du känner
dig mera säker och tillfreds med dig själv, och då får du förmodligen även uppskattade leenden
från dina vänner,
Finns det något som värmer mer än ett leende som du får, nej det är så direkt och du kan inte
misstolka det, du förstår i exakt den stunden vad det är fråga om! Leende guldbruna ögon finns
det visst en dansbands låt som heter och var populär för några år sen, eller den kanske är inne även nu,
vissa låtar är ju odödliga och kan bara inte bli gamla och helt lagda åt sidan.
Jag tänker då på Love Hurts med Nazareth och samtidigt på A whiter shade of pale med Procul Harum,
jag höll nu på att tala om hur glad jag blev av att tänka på musik, så jag skrev nästan en svordom med ett
glatt budskap, och varför skriver jag inte den då? Jo jag vill som de flesta visa en viss fasad och stil,
mognad och liknande, varför kan jag fråga mig själv, svaret är som alltid, jag är inte 100% ärlig mot
mig själv, och då följaktligen inte det mot min omgivning, för om jag vore både spontan och öppenhjärtig
och ärlig så skulle jag ha sagt/skrivit ordet "helvete så härlig musik! Så nu blev det en omskrivning med
en massa ord bara för att hålla en viss distans och fasad. Men som Jerikos murar så rämnar allt en dag,
jag inte bygger in mig med säkerhetssystem och gör viss form av backup på allt jag har och allt jag
kommer att gör i framtiden, vi har idag en så stor rädsla för detta med Internet och att allt vi ska och
gör här ska skyddas med olika typer av säkerhet, brandväggar, antivirus, och så vidare till en extrem
kunskap som de flesta datoranvändare ska ha för att skydda sig själv, varför är det så? Har vissa
element i samhället inget annat för sig än att sabotera för varandra eller lider vissa av att de bara ska
förstöra och gör allt för att de rent maniskt ska och går in för det!
Jag vill inte ens försöka förstå varför en del så innerligt helhjärtat vill förstöra och göra andra människor illa,
de måste visst njuta av detta som de ställer till? Men om jag nu hela tiden ska vara rädd för att de ska förstöra så
kan jag inte fullt ut åtnjuta detta med att kunna skicka ut sina egna åsikter på nätet, förr så skulle jag ha brevpapper och
kuvert och frimärke för att nå min mottagare, idag så finns ni därute. Men förmodligen så är stor del av er hemma,
och jag kommer hem till er med mina funderingar och mina tankar om livet och vissa företeelser runt detta . Jag tänker
på förr, det var inte så länge sen Internet och detta med datorn kom, de flesta kanske tror eller har ingen uppfattning
om att allt detta är relativt nytt och har inte ens funnits en generation ännu (generation är ca 30 år). Jag vet inte exakt
men jag tror att det var runt 50 talet som transistorn kom, och en av de första datorerna byggdes, om jag minns rätt
var den stor som ett hus och hade med dagens mått ingen kapacitet alls. Men innan själva Internet kom så var vi säkert
inne på 80-talet, men jag låter det vara osagt, men för den som vill så ta gärna reda på det via tex. Google. Sökmotor
kallas det för, ett verkligen konstigt ord, alltså något som söker åt dig, ungefär som en jakthund, du säger åt hunden att
söka, så söker den! Men samtidigt som det är sårbart så har det enorma fördelar också, så dessa får vi inte glömma bort,
men det som jag mest saknar är den personliga kontakten som jag får vid den rent direkta kontakten med mina
medmänniskor. Jag kan ta ett exempel, att gå i affären är ju som det alltid har varit varorna finns där i lokalen och jag
får leta efter dem. När jag förr kom till kassan så möttes jag av en handlare oavsett om det var en man eller kvinna
nästan alltid med ett leende och man pratade lite om allt möjligt i korta ordalag, men idag är det ofta så att man knappt får ögonkontakt med den i kassan och sen ska kortet dras eller stoppas i och sen ska jag bekräfta att köpet godkänns. Jag
tycker det är heltråkigt att gå till affären idag!
Jag minns ett tv-program som hette Mosevision, det var en massa sketcher och jag minns flera inslag, men tänker ta opp ett.
Jo det var så här att det var ett transportband där det satt patienter på, de skulle åka till doktorn så de satt snällt och väntade, finns det något snällare en väntande patienter till doktorn? Jo i alla fall, så satt de där och åkte in till doktorn på det löpande bandet, och doktorn sa
-"Goddag mitt namn är doktor Blom, hur står det till här då? Tack, nästa, och så fortsatte det hela tiden. Nu minns jag inte om
texten var exakt så, men andemeningen var så. Utifrån detta sista lilla om tid så får du nu dra dina egna slutsatser om detta med dator, tid, mörker, ljus och allting övrigt som du har läst i min lilla text.
Ha en fin dag med dig själv och dela med dig av livet till dig själv, sen kan du dela den med någon annan,

Cochmaster
Kent satt även idag vid
tangenterna.
I morgon kommer det att handla
om att förbereda sig inför olika
saker och företeelser.