Nu sitter jag här i köket och väntar att morgontidningen ska ramla ned i brevlåda, men den verkar vara sen idag.
Varför kommer den inte som den brukar, och andra liknande frågor kommer?
Ska allting gå på automatik eller finns det utrymme för en massa alternativ?
Varför går det inte som jag vill?
Nu när jag sitter och väntar, kan då inte tidningen komma, förstår de inte att jag sitter och bara väntar och väntar?
Varför ska det ske just bara mig?
Typiskt att det ska hända mig!
Allting drabbar mig, varför ska det ALLTID vara så?
Har jag gjort någon eller något illa?
Lagen om tji, tji fick du säger den åt mig!
Varför, varför, varför alltid bara, bara mig, jämt och ständigt så kommer något skit till mig!
Inte är det någon annan som får så mycket elände som jag!
Drar jag till mig dåliga saker och skeenden och alltings jävligheter?
Ja det tycks så, och kommer väl att så vara för alltid om jag känner mig rätt?
Där var vi på en av de ömma punkterna, jag vet ju inte vem jag är, trots min ålder och min så kallade duktighet enligt andra!
Hur ska jag veta vem jag är, jag har ingen självkänsla, hur ska jag hitta den?
Jag ska alltså intressera mig mer för mig själv, och ta reda på vem jag är vad jag vill, och vart jag är på väg!
Jag ska även fundera på hur jag tänker och vad jag tänker och konsekvent prova och ifrågasätta om det jag tänker är rimligt!
Konsekvenserna av att inte vara konsekvent är ju alla dessa konsekvenser som hopar sig likt ett radband!
Så om jag nu börjar fundera så kommer jag inte så mycket längre än förut, så min första åtgärd blir att skaffa mig en bra sponsor/medmänniska eller mentor eller varför inte prata med en präst eller diakon, ja, det finns flera val!
Men oavsett vilket jag väljer så vet jag nu att jag inte klarar det ensam, jag ska ha hjälp av någon som vet eller har varit med om samma eller liknande saker och gått igenom det och kommit ut på andra sidan som en HEL människa!
Om jag nu gör det som steg ett och accepterar det så finns goda grundförutsättningar för mitt eget tillfrisknande.
Men jag ska realistiskt ta med i beaktning att det kommer att ta tid, men det är väl investerad tid.
Tiden kommer att utvisa att det kommer att ge god vinst, först för min egen del, sen även för min omgivning, och oavsett vad jag tidigare tänkt så håller min omgivning av mig!
Jag är nog inte så ensam som jag vill tro, för om jag tittar mig runtomkring så kommer jag fram till att det finns många som vill dig väl och finns därute!
För att det ska lyckas så ska jag inse att jag inte är en så fantastiskt perfekt som jag har trott, eller var det mitt Hybris/högmod som gjorde att jag inte kunde sätta mig på samma nivå som andra?
För att ett samarbete ska fungera så ska det alltid ske på lika nivå och lika villkor, det finns inga kompromisser! Inte i något annat fall heller för den delen!
Vi antar att vi nu har hittat en samtalspartner och att vi känner ett stort förtroende för den, hur går vi då tillväga med sanningen om oss själva?
Kommer vi då att ge ut nästan allt eller bara vissa fragment eller bara vissa utvalda delar? Mitt svar om du utelämnar bara en procent så kommer det att fattas bara en procent. En procent till att du kommer att lyckas, och har du fler saker så adderas det bara på samtidigt som din ångest byggs på med kvadraten (Utelämnat x Utelämnat = Din Ångest) av ditt utelämnade svar!
Så om du nu ska göra en inventering av dig själv så gör den noggrant och från första början riktigt ordentligt och grundligt, sen kan man bygga på efterhand som minnet kommer i fas med ens egna berättelser.
Det var en hel del detta så jag kommer till sist idag att bara säga så här;
-” Du är och kommer alltid att vara ansvarig för dina tankar, handlingar och ord och det du känner och upplever!
Du kan aldrig lasta eller beskylla någon för dina tillkortakommanden!
Så om du har tid och lust så kommer morgondagens tema att vara detsamma som idag, att vänta eller att Agera mera, och göra det här och nu!
Vid tangenterna satt även idag
Coachmaster
Kent.
Ha det fint och var vän med dig själv, sedan med andra!
fredag 18 december 2009
onsdag 16 december 2009
Ibland kan det vara svårt att
Ibland kan det vara svårt att veta vad jag ska göra idag.
Så hur ska jag nu veta vad som är viktigt för mig?
Ska jag alltid använda en almanacka och föra in mina kommande göromål eller ska jag använda datorn till detta, kanske kan jag använda båda?
Just nu har jag inte ens det minsta lilla hum om vad dagen ska innehålla, vet faktiskt inte ens vad jag vill!
Men som alltid så löser sig problemet fortare än kvickt, jag tog mig en titt ut i hallen, vad står där? Jo en av dagens uppgifter, tvätten, härligt dagens program är ordnat fixat och helt klart!
Först tvätten en stund, sen städning en stund och så kommer det att hålla på ungefär fram till lunch, jo jag får nog ihop den här dagen också!
Är det ett allvarligt problem att inte ha något att göra, ja, jag anser det, med viss modifikation.
Att inte ha tillträde till arbetsmarknaden är svårt, helst för de som har jobbat hela sitt liv och skött sig i minsta detalj. Visst har de tillträde, det har kommit jobbcoacher på arbetsförmedlingen för att stärka den enskilde individen, visst det är bra, men om nu alla blir stärkta! Kommer då inte deras styrka gentemot varandra att bli densamma som innan? Jag bara undrar, vilken fantastisk ide det hade varit om det verkligen hade genererat an massa ny jobb så att de som verkligen vill jobba och arbeta kunde få göra det och få känna att de fått självkänsla, men så blev det visst inte?
Varför ska människor hela tiden utsätta andra för att de inte får vara med, vad har de som har blivit utan jobb gjort för fel? Att de har blivit av med arbetet är en sak, men de flesta som jag känner tappar också självkänsla och själförtroende och självbild.
Hur bygger man/vi upp den igen? Går det bara som att öppna en dörr och sen stiger man in i ett nytt rum och då är allt fixat klappat och klart? Nej, verkligen inte, att riva går på relativt kort tid, men att bygga upp tar mycket tid och massor av inre resurser i anspråk.
Klarar man det själv? Alla kan om de får rätt vägledning och stöd och hjälp, där borde arbetsförmedlingen lägga mera krut anser jag, varför hyr de inte in föreläsare och har s.k. vitaminkickar så att de arbetssökande kan få lite tips, inspiration!
Men vad vet jag, som inte ens vet vad jag ska göra idag!
Nej jag överlåter det nog till dem som vet hur det ska vara!
Men jag vet med mig att varje människa behöver en sysselsättning om det så vore bara en stund, men det håller de flesta i schack och medför att de får bibehålla sin självkänsla!
Självkänsla är något som de flesta har men om de nu har tappat den, hur återfinner man den och bygger upp den?
Det kan se lite olika ut men den ska anpassas för varje individ utifrån den egna viljan och ambitionen och kraften.
Med andra ord den ska matchas, vilken innebär att du får det du behöver och får det tillgodosett på ett för dig anpassat sätt.
Du ska för det första tala om vad du vill och vad du kan och vad du har för mål med ditt liv. Utifrån detta så bygger man på med olika saker som, självbild, självkänsla och framför allt
Motivation som stärker dit jag (ego) och gör att du kan ta tag i saken med rätt inställning och en för dig bra gnista.
Att sen skriva ett bra CV och ett bra personligt brev och ansökan kommer inte på första plats, nej du ska börja med dig själv i alla lägen.
Därefter ska du ringa in dina kvalifikationer och din kunskap och sätta ned den på papper och verkligen tala om vilken bra medarbetare du är och att du kan tillföra just DET på din eventuellt nya arbetsplats!
Samtidigt ska du förvissa dig om att din nya arbetsplats verkligen behöver just dig och att de missar en resurs om de inte tar dig.
Så då är det väl bara att sätta igång och ordna ett arbete som passar dig?
Nej, det är inte så enkelt heller, det behövs också något som kallas timing, och vad är då det?
I ditt fall så är det att du verkligen anstränger dig att göra din ansökan till det där lite extra som arbetsgivaren vill ha och som skiljer ut dig från den övriga gråa massan, då har du fått en bra start! Samtidigt ska du ha in din ansökan i god tid och inte komma i sista minuten, det gör att du inte har den timing som de så gärna vill se hos just DIG! Men låt oss hoppas att du har din ansökan i god tid och att du har fått till det där Extra som behövs, då kommer du snart att bli kallad till en intervju.
Hur förbereder du dig då? Det finns en massa tips om vad man kan göra, att man tittar på nätet efter de vanligaste ställda frågorna som arbetsgivare använder. Men vad hjälper det när din självkänsla och självbild är under isen efter att du ständigt har fått ett avslag på alla dina ansökningar.
Hur reparerar du dig inför detta och hur kommer en arbetsgivare att se på dig om du inte kan profilera dig?
De kommer inte att ta dig, de letar efter en person som verkligen vet vad han/hon vill och kan påvisa det med hela sin personlighet.
Så jag vill verkligen ta tillfället i akt och verkligen låta dig tänka igenom din situation och få dig att tänka på dig som en vinnare!
Du ska bara vara dig själv och inte komma med det som är dina styrkor och du behöver också veta dina negativa sidor, varför ska du veta dem då undrar du, jo för om du vet dina sämre sidor så kan du åtgärda dem och då blir dina mindre bra sidor din styrka i fortsättningen.
Om du bara fokuserar på dina bra sidor då har du dessa att tillgå, men om du nu förvandlar dina negativa sidor till något positivt då har du ännu mera positiva sidor att komma med eller hur?! När man bygger upp sina negativa sidor och får kontroll över dem och vänder dem till något positiv så ökar självbilden och med den så ökar din självkänsla och då kommer ditt utgångsläge att vara bra mycket starkare!
Så mitt råd till dig är ”Fokusera på dina dåliga sidor och lyft fram dem i ljuset och transformera dem till ytterligare bra sidor”!
Dåliga sidor som är och kommer att bli din styrka och dina tidigare starka sidor tillsammans gör att du är vad du vill bli en ”VINNARE”.
Vid tangenterna satt även idag
Coachmaster
Kent.
Morgondagen kommer för varje sekund närmare,
vi tar en dag i taget och gör vårt
bästa även idag!
Så hur ska jag nu veta vad som är viktigt för mig?
Ska jag alltid använda en almanacka och föra in mina kommande göromål eller ska jag använda datorn till detta, kanske kan jag använda båda?
Just nu har jag inte ens det minsta lilla hum om vad dagen ska innehålla, vet faktiskt inte ens vad jag vill!
Men som alltid så löser sig problemet fortare än kvickt, jag tog mig en titt ut i hallen, vad står där? Jo en av dagens uppgifter, tvätten, härligt dagens program är ordnat fixat och helt klart!
Först tvätten en stund, sen städning en stund och så kommer det att hålla på ungefär fram till lunch, jo jag får nog ihop den här dagen också!
Är det ett allvarligt problem att inte ha något att göra, ja, jag anser det, med viss modifikation.
Att inte ha tillträde till arbetsmarknaden är svårt, helst för de som har jobbat hela sitt liv och skött sig i minsta detalj. Visst har de tillträde, det har kommit jobbcoacher på arbetsförmedlingen för att stärka den enskilde individen, visst det är bra, men om nu alla blir stärkta! Kommer då inte deras styrka gentemot varandra att bli densamma som innan? Jag bara undrar, vilken fantastisk ide det hade varit om det verkligen hade genererat an massa ny jobb så att de som verkligen vill jobba och arbeta kunde få göra det och få känna att de fått självkänsla, men så blev det visst inte?
Varför ska människor hela tiden utsätta andra för att de inte får vara med, vad har de som har blivit utan jobb gjort för fel? Att de har blivit av med arbetet är en sak, men de flesta som jag känner tappar också självkänsla och själförtroende och självbild.
Hur bygger man/vi upp den igen? Går det bara som att öppna en dörr och sen stiger man in i ett nytt rum och då är allt fixat klappat och klart? Nej, verkligen inte, att riva går på relativt kort tid, men att bygga upp tar mycket tid och massor av inre resurser i anspråk.
Klarar man det själv? Alla kan om de får rätt vägledning och stöd och hjälp, där borde arbetsförmedlingen lägga mera krut anser jag, varför hyr de inte in föreläsare och har s.k. vitaminkickar så att de arbetssökande kan få lite tips, inspiration!
Men vad vet jag, som inte ens vet vad jag ska göra idag!
Nej jag överlåter det nog till dem som vet hur det ska vara!
Men jag vet med mig att varje människa behöver en sysselsättning om det så vore bara en stund, men det håller de flesta i schack och medför att de får bibehålla sin självkänsla!
Självkänsla är något som de flesta har men om de nu har tappat den, hur återfinner man den och bygger upp den?
Det kan se lite olika ut men den ska anpassas för varje individ utifrån den egna viljan och ambitionen och kraften.
Med andra ord den ska matchas, vilken innebär att du får det du behöver och får det tillgodosett på ett för dig anpassat sätt.
Du ska för det första tala om vad du vill och vad du kan och vad du har för mål med ditt liv. Utifrån detta så bygger man på med olika saker som, självbild, självkänsla och framför allt
Motivation som stärker dit jag (ego) och gör att du kan ta tag i saken med rätt inställning och en för dig bra gnista.
Att sen skriva ett bra CV och ett bra personligt brev och ansökan kommer inte på första plats, nej du ska börja med dig själv i alla lägen.
Därefter ska du ringa in dina kvalifikationer och din kunskap och sätta ned den på papper och verkligen tala om vilken bra medarbetare du är och att du kan tillföra just DET på din eventuellt nya arbetsplats!
Samtidigt ska du förvissa dig om att din nya arbetsplats verkligen behöver just dig och att de missar en resurs om de inte tar dig.
Så då är det väl bara att sätta igång och ordna ett arbete som passar dig?
Nej, det är inte så enkelt heller, det behövs också något som kallas timing, och vad är då det?
I ditt fall så är det att du verkligen anstränger dig att göra din ansökan till det där lite extra som arbetsgivaren vill ha och som skiljer ut dig från den övriga gråa massan, då har du fått en bra start! Samtidigt ska du ha in din ansökan i god tid och inte komma i sista minuten, det gör att du inte har den timing som de så gärna vill se hos just DIG! Men låt oss hoppas att du har din ansökan i god tid och att du har fått till det där Extra som behövs, då kommer du snart att bli kallad till en intervju.
Hur förbereder du dig då? Det finns en massa tips om vad man kan göra, att man tittar på nätet efter de vanligaste ställda frågorna som arbetsgivare använder. Men vad hjälper det när din självkänsla och självbild är under isen efter att du ständigt har fått ett avslag på alla dina ansökningar.
Hur reparerar du dig inför detta och hur kommer en arbetsgivare att se på dig om du inte kan profilera dig?
De kommer inte att ta dig, de letar efter en person som verkligen vet vad han/hon vill och kan påvisa det med hela sin personlighet.
Så jag vill verkligen ta tillfället i akt och verkligen låta dig tänka igenom din situation och få dig att tänka på dig som en vinnare!
Du ska bara vara dig själv och inte komma med det som är dina styrkor och du behöver också veta dina negativa sidor, varför ska du veta dem då undrar du, jo för om du vet dina sämre sidor så kan du åtgärda dem och då blir dina mindre bra sidor din styrka i fortsättningen.
Om du bara fokuserar på dina bra sidor då har du dessa att tillgå, men om du nu förvandlar dina negativa sidor till något positivt då har du ännu mera positiva sidor att komma med eller hur?! När man bygger upp sina negativa sidor och får kontroll över dem och vänder dem till något positiv så ökar självbilden och med den så ökar din självkänsla och då kommer ditt utgångsläge att vara bra mycket starkare!
Så mitt råd till dig är ”Fokusera på dina dåliga sidor och lyft fram dem i ljuset och transformera dem till ytterligare bra sidor”!
Dåliga sidor som är och kommer att bli din styrka och dina tidigare starka sidor tillsammans gör att du är vad du vill bli en ”VINNARE”.
Vid tangenterna satt även idag
Coachmaster
Kent.
Morgondagen kommer för varje sekund närmare,
vi tar en dag i taget och gör vårt
bästa även idag!
tisdag 15 december 2009
När som snön faller...
När som snön faller…
Idag så snöar det, det är vackert och varje snöflinga i sig är unik.
Är det något som påminner dig om dig själv?
Bra, även du är unik i varje detalj som människa och individ och ingen kan ersätta dig och ingen kommer att ersätta dig, du är och kommer alltid att vara unik i ditt slag!
Du är en som en snöflinga, unik och enastående i ditt liv!
När snöflingan sakta singlar genom luften, när den så sakta närmar sig marken så har snöflingans liv startat och den är en evighetsprocess som startade för länge sedan!
Hur menar jag då? Jo, snöflingan har sitt ursprung i vatten och vatten har och kommer alltid att finnas på jorden så länge det finns liv här, alltså vatten är dess fingeravtryck.
Du har ditt avtryck som är din personlighet och ditt unika fingeravtryck och det är alltid bara ditt!
Varje individ har satt sin personliga prägel på sitt liv, även du har satt din prägel på ditt liv, oavsett hur ditt liv ser ut.
Snöflingan som sådan har inget agg gentemot någon annan snöflinga och kommer aldrig att strida för sin rätt, den accepterar sin roll som för mig och kanske för dig. Gör din dag lite ljusare och mindre grå och får dig att glömma livets vedermödor en stund när du betraktar den som så stilla och vackert singlar ned mot marken och passar så totalt in i ett för oss omöjligt pussel, den bara finns där och till sist så upplöser den sig och återgår till sitt naturliga element och ursprung, vatten.
Hur länge den kommer att ligga där bland alla andra snöflingor vet ingen, men vi vet att den en dag kommer att försvinna och att den en dag kommer tillbaka i någon skepnad, men inte i vilken.
Känns det konstigt att fundera så här? Kanske det gör för vissa av oss, men är det fel att filosofera så här? Har du en annan uppfattning så är det din unika uppfattning du har och den behöver aldrig komma i kollision med vad någon annan tycker/tänker eller känner.
Du har din fria vilja att tänka och känna vad du vill och eftersom du är unik så är dina tankar unika och bara dina.
Har du lust och vilja och kraft så kan du dela med dig av dem eller så får du bära dem själv, men kom ihåg att ensam är inte stark och att dela med sig gör att fler kan glädjas åt dina tankar och funderingar. Hur du sen klär dina ord och smyckar dina meningar är av underordnad betydelse, huvudsaken att du gör det för din skull och att du inte gör någon illa med berått mod och vilja.
Godhet föder godhet och skratt smittar av sig, liksom även våld föder våld. Så le mot din nästa och dansa genom livet som en singlande snöflinga och ta din plats. Gör det som du ska göra och dela med dig av dina erfarenheter, så kommer livet att se bra annorlunda ut för dig/mig och alla i vår omgivning.
Så fortsätt att le och smält som en snöflinga av någon som ler tillbaka mot dig, du kanske finner en vän för livet? Vem vet?
Coachmaster
Kent
Satt även idag vid tangenterna
och jag återkommer snart igen.
Vad som kommer nästa gång är
I skrivande stund ej funnet,
Men den som söker han finner!
Idag så snöar det, det är vackert och varje snöflinga i sig är unik.
Är det något som påminner dig om dig själv?
Bra, även du är unik i varje detalj som människa och individ och ingen kan ersätta dig och ingen kommer att ersätta dig, du är och kommer alltid att vara unik i ditt slag!
Du är en som en snöflinga, unik och enastående i ditt liv!
När snöflingan sakta singlar genom luften, när den så sakta närmar sig marken så har snöflingans liv startat och den är en evighetsprocess som startade för länge sedan!
Hur menar jag då? Jo, snöflingan har sitt ursprung i vatten och vatten har och kommer alltid att finnas på jorden så länge det finns liv här, alltså vatten är dess fingeravtryck.
Du har ditt avtryck som är din personlighet och ditt unika fingeravtryck och det är alltid bara ditt!
Varje individ har satt sin personliga prägel på sitt liv, även du har satt din prägel på ditt liv, oavsett hur ditt liv ser ut.
Snöflingan som sådan har inget agg gentemot någon annan snöflinga och kommer aldrig att strida för sin rätt, den accepterar sin roll som för mig och kanske för dig. Gör din dag lite ljusare och mindre grå och får dig att glömma livets vedermödor en stund när du betraktar den som så stilla och vackert singlar ned mot marken och passar så totalt in i ett för oss omöjligt pussel, den bara finns där och till sist så upplöser den sig och återgår till sitt naturliga element och ursprung, vatten.
Hur länge den kommer att ligga där bland alla andra snöflingor vet ingen, men vi vet att den en dag kommer att försvinna och att den en dag kommer tillbaka i någon skepnad, men inte i vilken.
Känns det konstigt att fundera så här? Kanske det gör för vissa av oss, men är det fel att filosofera så här? Har du en annan uppfattning så är det din unika uppfattning du har och den behöver aldrig komma i kollision med vad någon annan tycker/tänker eller känner.
Du har din fria vilja att tänka och känna vad du vill och eftersom du är unik så är dina tankar unika och bara dina.
Har du lust och vilja och kraft så kan du dela med dig av dem eller så får du bära dem själv, men kom ihåg att ensam är inte stark och att dela med sig gör att fler kan glädjas åt dina tankar och funderingar. Hur du sen klär dina ord och smyckar dina meningar är av underordnad betydelse, huvudsaken att du gör det för din skull och att du inte gör någon illa med berått mod och vilja.
Godhet föder godhet och skratt smittar av sig, liksom även våld föder våld. Så le mot din nästa och dansa genom livet som en singlande snöflinga och ta din plats. Gör det som du ska göra och dela med dig av dina erfarenheter, så kommer livet att se bra annorlunda ut för dig/mig och alla i vår omgivning.
Så fortsätt att le och smält som en snöflinga av någon som ler tillbaka mot dig, du kanske finner en vän för livet? Vem vet?
Coachmaster
Kent
Satt även idag vid tangenterna
och jag återkommer snart igen.
Vad som kommer nästa gång är
I skrivande stund ej funnet,
Men den som söker han finner!
måndag 14 december 2009
Godmorgon på er och hoppas...
God morgon på er och hoppas att ni mår bra!
Att ge någon en hälsning i dessa tider är som att få en present varje dag och kanske då av en okänd person, kan det bli bättre?
Att någon för dig okänd ger dig av sitt innersta och önskar dig en fin och trevlig dag, känns för mig helt underbart, hur känner du?
Sen finns det de människor som jag och kanske du också upplever som sura och alltigenom trista och inbundna, de som bara ser så sammanbitna och instängda ut.
Varför finns det så olika människor och varför reagerar jag på dem med en inre affekt?
Har de kanske inte rätt att vara SÅ SOM DE VILL? Har de rätt att sprida sitt missnöje runt omkring sig och infektera min dag till att bli lidande av deras dåliga mående?
Hur kommer det sig att jag fokuserar på dem och inte på alla dem som faktiskt är glada och gemytliga och ler emot mig?
Frågorna kan hopa sig i mängder om jag nu vill det, men om jag istället skulle låta bli att fokusera på dessa som inte har den rätta inställningen enligt mig, hur skulle det då bli?
Varför kan jag inte släppa dessa sura människors beteenden och låta det bero, jo för jag behöver se att jag duger och att människor behandlar mig med respekt!
OM jag nu är så beroende av alla människors uppträdande och deras attityder och inställningar, hur kommer det sig då att jag vill se detta runt omkring mig?
Att jag har så stort inflytande och att jag själv lider av att inte alla behandlar mig på det sätt som de bör behandla en storhet som mig eller är det så att jag har en släng av hybris!
Hybris, vad är det för konstigt och märkvärdigt ord som han nu svänger sig med? Varför ska han göra sig så märkvärdig med sådana ord?
Hybris är ett annat ord för högmod, och högmodet detta fall utkristalliserar sig som att alla ska behandla mig med respekt och se vilken förträfflig människa jag är och att de då ska behandla mig därefter, för att jag inte ska må dåligt av deras beteenden!
Är det så? OM nu fallet är så borde jag kanske föregå med gott exempel och bara vara trevlig och glatt leende mot alla jag möter, känd eller okänd, men det kan jag inte, för att någon har behandlat mig illa och då kan jag Bara föra det vidare!
Men om det nu är så, om jag vänder på det hela och bara fokuserar på dem som ler och ser glad ut och låter dessa glada trivsamma människor vara mina förebilder.
Då kommer det att generera glada leenden och trivsamma människor och då för jag det vidare till ALLA andra som jag möter och de i sin tur vidare, då betyder det att alla kommer att vara glada, eller finns det fler varianter? Vad tror du och vad vet du om detta fenomen?
Oj, vad det blev frågeställningar och förhoppningsvis ett och annat svar som besvarades!
Men som sagt, om vi ler och ser glad ut så kommer det att sprida sig som ringar på vattnet, och kan vi då samtidigt lova varandra att inte ta allt som vi ser och uppfattar hos andra som ett rent personligt påhopp, då finns det hopp om en fridsam tid!
Jag ska fråga en sista sak idag. Vi leker med tanken att du har endast tio kronor, du tappar en, vilken fokusering tar du?” Grämer du dig för den tappade kronan eller grämer du dig för att du endast har nio kronor kvar? Är du glad för de nio som du har kvar eller är du glad för den som du har tappat och förstår att någon kommer att hitta den. Den personen kommer då att bli glad eftersom den personen i sin tur också har tappat en krona och nu har fått den åter? Oavsett vilken person du än är så kommer du alltid att få leenden och du kommer alltid att se och uppleva människor som gör dig illa berörd! Vad ligger då på ditt ansvar gentemot dig själv, och har du alltid rätt attityd gentemot andra människor eller har du en objektiv/subjektiv syn på dig själv? Har du någon gång fått Feedback angående ditt eget jag och dina beteenden?
Vågar du fråga någon hur de uppfattar dig och varför de gör det? Kommer du att kunna ta den eventuella kritik då får? Kommer du att säga och reagera med sura miner och otrevligt sätt? Eller kommer du då att tänka på varför vissa människor har ett visst beteende och de då uppvisar ett för dig icke godkänt leende och humör?
Många frågor och en del svar men som oftast så hänger allt i luften, och du som läser detta undra varför är det så? Jo av den enkla anledningen, att du själv ska fundera och känna på vissa saker som rör och berör dig som människa!
Coachmaster
Kent satt även idag vid tangenterna.
Morgondagen kommer närmare och närmare,
Det betyder att din väntan på nästa tema blir kortare och kortare!
Temat för morgondagen är??
Att ge någon en hälsning i dessa tider är som att få en present varje dag och kanske då av en okänd person, kan det bli bättre?
Att någon för dig okänd ger dig av sitt innersta och önskar dig en fin och trevlig dag, känns för mig helt underbart, hur känner du?
Sen finns det de människor som jag och kanske du också upplever som sura och alltigenom trista och inbundna, de som bara ser så sammanbitna och instängda ut.
Varför finns det så olika människor och varför reagerar jag på dem med en inre affekt?
Har de kanske inte rätt att vara SÅ SOM DE VILL? Har de rätt att sprida sitt missnöje runt omkring sig och infektera min dag till att bli lidande av deras dåliga mående?
Hur kommer det sig att jag fokuserar på dem och inte på alla dem som faktiskt är glada och gemytliga och ler emot mig?
Frågorna kan hopa sig i mängder om jag nu vill det, men om jag istället skulle låta bli att fokusera på dessa som inte har den rätta inställningen enligt mig, hur skulle det då bli?
Varför kan jag inte släppa dessa sura människors beteenden och låta det bero, jo för jag behöver se att jag duger och att människor behandlar mig med respekt!
OM jag nu är så beroende av alla människors uppträdande och deras attityder och inställningar, hur kommer det sig då att jag vill se detta runt omkring mig?
Att jag har så stort inflytande och att jag själv lider av att inte alla behandlar mig på det sätt som de bör behandla en storhet som mig eller är det så att jag har en släng av hybris!
Hybris, vad är det för konstigt och märkvärdigt ord som han nu svänger sig med? Varför ska han göra sig så märkvärdig med sådana ord?
Hybris är ett annat ord för högmod, och högmodet detta fall utkristalliserar sig som att alla ska behandla mig med respekt och se vilken förträfflig människa jag är och att de då ska behandla mig därefter, för att jag inte ska må dåligt av deras beteenden!
Är det så? OM nu fallet är så borde jag kanske föregå med gott exempel och bara vara trevlig och glatt leende mot alla jag möter, känd eller okänd, men det kan jag inte, för att någon har behandlat mig illa och då kan jag Bara föra det vidare!
Men om det nu är så, om jag vänder på det hela och bara fokuserar på dem som ler och ser glad ut och låter dessa glada trivsamma människor vara mina förebilder.
Då kommer det att generera glada leenden och trivsamma människor och då för jag det vidare till ALLA andra som jag möter och de i sin tur vidare, då betyder det att alla kommer att vara glada, eller finns det fler varianter? Vad tror du och vad vet du om detta fenomen?
Oj, vad det blev frågeställningar och förhoppningsvis ett och annat svar som besvarades!
Men som sagt, om vi ler och ser glad ut så kommer det att sprida sig som ringar på vattnet, och kan vi då samtidigt lova varandra att inte ta allt som vi ser och uppfattar hos andra som ett rent personligt påhopp, då finns det hopp om en fridsam tid!
Jag ska fråga en sista sak idag. Vi leker med tanken att du har endast tio kronor, du tappar en, vilken fokusering tar du?” Grämer du dig för den tappade kronan eller grämer du dig för att du endast har nio kronor kvar? Är du glad för de nio som du har kvar eller är du glad för den som du har tappat och förstår att någon kommer att hitta den. Den personen kommer då att bli glad eftersom den personen i sin tur också har tappat en krona och nu har fått den åter? Oavsett vilken person du än är så kommer du alltid att få leenden och du kommer alltid att se och uppleva människor som gör dig illa berörd! Vad ligger då på ditt ansvar gentemot dig själv, och har du alltid rätt attityd gentemot andra människor eller har du en objektiv/subjektiv syn på dig själv? Har du någon gång fått Feedback angående ditt eget jag och dina beteenden?
Vågar du fråga någon hur de uppfattar dig och varför de gör det? Kommer du att kunna ta den eventuella kritik då får? Kommer du att säga och reagera med sura miner och otrevligt sätt? Eller kommer du då att tänka på varför vissa människor har ett visst beteende och de då uppvisar ett för dig icke godkänt leende och humör?
Många frågor och en del svar men som oftast så hänger allt i luften, och du som läser detta undra varför är det så? Jo av den enkla anledningen, att du själv ska fundera och känna på vissa saker som rör och berör dig som människa!
Coachmaster
Kent satt även idag vid tangenterna.
Morgondagen kommer närmare och närmare,
Det betyder att din väntan på nästa tema blir kortare och kortare!
Temat för morgondagen är??
lördag 12 december 2009
Orka /prestera?
Igår så orkade jag inte!
Att alltid prestera är det viktigt och kan det bidra till att du känner dig olustig och ångestfylld? Prestation betyder att åstadkomma något, men att säga ifrån betyder att jag inte kan göra allt som jag (ev.) lovat.
Så för din egen skull och ditt välbefinnande så gör alltid det som känns bäst för dig.
Igår så hade jag för avsikt att skriva om ett visst tema, men jag kände att jag var så trött och så ofokuserad att jag bara inte orkade, det är helt ok att känna så! Jag behöver inte ha eller få ångest eller ont i magen för det!
Att inte orka är att sätta upp en gräns för sig själv, hit men inte längre är ett tydligt bevis på självkänsla och medvetenhet.
Gränser är ju inte lätt att bevaka, det fodras att jag hela tiden är på topp och som jag sa, att jag har en medvetenhet som är vaken och alert! Gränsen är inte alltid som en solid stenmur, den rör sig hela tiden genom att jag alltid är i en ständig rörelse, jag är progressiv och på gång i nuet eller varför inte, framåt om du hellre vill ha det ordet?!
Vad jag än är så vill jag inte vara passiv och bara se på eller vara i ett medhörningstillstånd, jag vill agera och vara med utan att jag ska behöva styra, jag vill helt enkelt bara vara med!
Om jag vill vara med så är det upp till mig att vara med och då tar jag och kliver in och deltar, jag kan inte delta och stå en bit bort, jag ska i det läget vara synlig och vara inom höravstånd inför den eller de jag villa agera tillsammans med!
Först då finns jag för den andra eller de andra, och som jag än en gång säger, valet är hela tiden ditt och ingen annans!
Du kanske minns och undrar om du inte har hört mig säga detta förut, och du har helt rätt, men då i en annan tappning och ordalydelse.
Men du kanske säger, jag känner att jag inte får vara med i detta som jag vill vara med i, hur gör jag då? För det första har du talat om i tydliga ordalag om att du vill vara med?
Har du tydliggjort vad du vill bidra med?
Har de andra tydligt talat om att de inte vill ha dig med?
Är din känsla objektiv, av att du inte får vara med?
Är du inte bara lite rädd att inte duga och inte kunna prestera tillräckligt bra?
Har du eller någon satt upp ett eller fler kriterier för hur du ska bidra och har du har dem helt klart för dig om de nu finns?
Vi antar att du nu är med och att du har bidragit med ditt material, oavsett vad det nu är så är det ditt material och det ska du vara nöjd med! Jag kan lova dig att de andra som du agerar tillsammans med är som du,
”Helt nöjda med ditt resultat”.
Lika nöjda med deras eget resultat också, då finns det en massa människor som är helt nöjda och belåtna!
Det finns hopp för alla oavsett om man vill tro det rent initialt eller inte!
Men som jag sa
”Du får inget gratis och du ska agera tillsammans med andra”!
Du har uppnått en gemenskap med andra, eller som jag nu kommer att uttrycka mig, Du har presterat!
Med detta resultat så anser jag att vi kan känna oss helt nöjda för idag.
Vid tangenterna idag satt som vanligt
Coachmaster
Kent.
Om morgondagen vet jag inget, men jag har en förhoppning om den och vad det då handlar om, vet jag inte nu!
Att alltid prestera är det viktigt och kan det bidra till att du känner dig olustig och ångestfylld? Prestation betyder att åstadkomma något, men att säga ifrån betyder att jag inte kan göra allt som jag (ev.) lovat.
Så för din egen skull och ditt välbefinnande så gör alltid det som känns bäst för dig.
Igår så hade jag för avsikt att skriva om ett visst tema, men jag kände att jag var så trött och så ofokuserad att jag bara inte orkade, det är helt ok att känna så! Jag behöver inte ha eller få ångest eller ont i magen för det!
Att inte orka är att sätta upp en gräns för sig själv, hit men inte längre är ett tydligt bevis på självkänsla och medvetenhet.
Gränser är ju inte lätt att bevaka, det fodras att jag hela tiden är på topp och som jag sa, att jag har en medvetenhet som är vaken och alert! Gränsen är inte alltid som en solid stenmur, den rör sig hela tiden genom att jag alltid är i en ständig rörelse, jag är progressiv och på gång i nuet eller varför inte, framåt om du hellre vill ha det ordet?!
Vad jag än är så vill jag inte vara passiv och bara se på eller vara i ett medhörningstillstånd, jag vill agera och vara med utan att jag ska behöva styra, jag vill helt enkelt bara vara med!
Om jag vill vara med så är det upp till mig att vara med och då tar jag och kliver in och deltar, jag kan inte delta och stå en bit bort, jag ska i det läget vara synlig och vara inom höravstånd inför den eller de jag villa agera tillsammans med!
Först då finns jag för den andra eller de andra, och som jag än en gång säger, valet är hela tiden ditt och ingen annans!
Du kanske minns och undrar om du inte har hört mig säga detta förut, och du har helt rätt, men då i en annan tappning och ordalydelse.
Men du kanske säger, jag känner att jag inte får vara med i detta som jag vill vara med i, hur gör jag då? För det första har du talat om i tydliga ordalag om att du vill vara med?
Har du tydliggjort vad du vill bidra med?
Har de andra tydligt talat om att de inte vill ha dig med?
Är din känsla objektiv, av att du inte får vara med?
Är du inte bara lite rädd att inte duga och inte kunna prestera tillräckligt bra?
Har du eller någon satt upp ett eller fler kriterier för hur du ska bidra och har du har dem helt klart för dig om de nu finns?
Vi antar att du nu är med och att du har bidragit med ditt material, oavsett vad det nu är så är det ditt material och det ska du vara nöjd med! Jag kan lova dig att de andra som du agerar tillsammans med är som du,
”Helt nöjda med ditt resultat”.
Lika nöjda med deras eget resultat också, då finns det en massa människor som är helt nöjda och belåtna!
Det finns hopp för alla oavsett om man vill tro det rent initialt eller inte!
Men som jag sa
”Du får inget gratis och du ska agera tillsammans med andra”!
Du har uppnått en gemenskap med andra, eller som jag nu kommer att uttrycka mig, Du har presterat!
Med detta resultat så anser jag att vi kan känna oss helt nöjda för idag.
Vid tangenterna idag satt som vanligt
Coachmaster
Kent.
Om morgondagen vet jag inget, men jag har en förhoppning om den och vad det då handlar om, vet jag inte nu!
Orka /prestera?
Igår så orkade jag inte!
Att alltid prestera är det viktigt och kan det bidra till att du känner dig olustig och ångestfylld? Prestation betyder att åstadkomma något, men att säga ifrån betyder att jag inte kan göra allt som jag (ev.) lovat.
Så för din egen skull och ditt välbefinnande så gör alltid det som känns bäst för dig.
Igår så hade jag för avsikt att skriva om ett visst tema, men jag kände att jag var så trött och så ofokuserad att jag bara inte orkade, det är helt ok att känna så! Jag behöver inte ha eller få ångest eller ont i magen för det!
Att inte orka är att sätta upp en gräns för sig själv, hit men inte längre är ett tydligt bevis på självkänsla och medvetenhet.
Gränser är ju inte lätt att bevaka, det fodras att jag hela tiden är på topp och som jag sa, att jag har en medvetenhet som är vaken och alert! Gränsen är inte alltid som en solid stenmur, den rör sig hela tiden genom att jag alltid är i en ständig rörelse, jag är progressiv och på gång i nuet eller varför inte, framåt om du hellre vill ha det ordet?!
Vad jag än är så vill jag inte vara passiv och bara se på eller vara i ett medhörningstillstånd, jag vill agera och vara med utan att jag ska behöva styra, jag vill helt enkelt bara vara med!
Om jag vill vara med så är det upp till mig att vara med och då tar jag och kliver in och deltar, jag kan inte delta och stå en bit bort, jag ska i det läget vara synlig och vara inom höravstånd inför den eller de jag villa agera tillsammans med!
Först då finns jag för den andra eller de andra, och som jag än en gång säger, valet är hela tiden ditt och ingen annans!
Du kanske minns och undrar om du inte har hört mig säga detta förut, och du har helt rätt, men då i en annan tappning och ordalydelse.
Men du kanske säger, jag känner att jag inte får vara med i detta som jag vill vara med i, hur gör jag då? För det första har du talat om i tydliga ordalag om att du vill vara med?
Har du tydliggjort vad du vill bidra med?
Har de andra tydligt talat om att de inte vill ha dig med?
Är din känsla objektiv, av att du inte får vara med?
Är du inte bara lite rädd att inte duga och inte kunna prestera tillräckligt bra?
Har du eller någon satt upp ett eller fler kriterier för hur du ska bidra och har du har dem helt klart för dig om de nu finns?
Vi antar att du nu är med och att du har bidragit med ditt material, oavsett vad det nu är så är det ditt material och det ska du vara nöjd med! Jag kan lova dig att de andra som du agerar tillsammans med är som du,
”Helt nöjda med ditt resultat”.
Lika nöjda med deras eget resultat också, då finns det en massa människor som är helt nöjda och belåtna!
Det finns hopp för alla oavsett om man vill tro det rent initialt eller inte!
Men som jag sa
”Du får inget gratis och du ska agera tillsammans med andra”!
Du har uppnått en gemenskap med andra, eller som jag nu kommer att uttrycka mig, Du har presterat!
Med detta resultat så anser jag att vi kan känna oss helt nöjda för idag.
Vid tangenterna idag satt som vanligt
Coachmaster
Kent.
Om morgondagen vet jag inget, men jag har en förhoppning om den och vad det då handlar om, vet jag inte nu!
Att alltid prestera är det viktigt och kan det bidra till att du känner dig olustig och ångestfylld? Prestation betyder att åstadkomma något, men att säga ifrån betyder att jag inte kan göra allt som jag (ev.) lovat.
Så för din egen skull och ditt välbefinnande så gör alltid det som känns bäst för dig.
Igår så hade jag för avsikt att skriva om ett visst tema, men jag kände att jag var så trött och så ofokuserad att jag bara inte orkade, det är helt ok att känna så! Jag behöver inte ha eller få ångest eller ont i magen för det!
Att inte orka är att sätta upp en gräns för sig själv, hit men inte längre är ett tydligt bevis på självkänsla och medvetenhet.
Gränser är ju inte lätt att bevaka, det fodras att jag hela tiden är på topp och som jag sa, att jag har en medvetenhet som är vaken och alert! Gränsen är inte alltid som en solid stenmur, den rör sig hela tiden genom att jag alltid är i en ständig rörelse, jag är progressiv och på gång i nuet eller varför inte, framåt om du hellre vill ha det ordet?!
Vad jag än är så vill jag inte vara passiv och bara se på eller vara i ett medhörningstillstånd, jag vill agera och vara med utan att jag ska behöva styra, jag vill helt enkelt bara vara med!
Om jag vill vara med så är det upp till mig att vara med och då tar jag och kliver in och deltar, jag kan inte delta och stå en bit bort, jag ska i det läget vara synlig och vara inom höravstånd inför den eller de jag villa agera tillsammans med!
Först då finns jag för den andra eller de andra, och som jag än en gång säger, valet är hela tiden ditt och ingen annans!
Du kanske minns och undrar om du inte har hört mig säga detta förut, och du har helt rätt, men då i en annan tappning och ordalydelse.
Men du kanske säger, jag känner att jag inte får vara med i detta som jag vill vara med i, hur gör jag då? För det första har du talat om i tydliga ordalag om att du vill vara med?
Har du tydliggjort vad du vill bidra med?
Har de andra tydligt talat om att de inte vill ha dig med?
Är din känsla objektiv, av att du inte får vara med?
Är du inte bara lite rädd att inte duga och inte kunna prestera tillräckligt bra?
Har du eller någon satt upp ett eller fler kriterier för hur du ska bidra och har du har dem helt klart för dig om de nu finns?
Vi antar att du nu är med och att du har bidragit med ditt material, oavsett vad det nu är så är det ditt material och det ska du vara nöjd med! Jag kan lova dig att de andra som du agerar tillsammans med är som du,
”Helt nöjda med ditt resultat”.
Lika nöjda med deras eget resultat också, då finns det en massa människor som är helt nöjda och belåtna!
Det finns hopp för alla oavsett om man vill tro det rent initialt eller inte!
Men som jag sa
”Du får inget gratis och du ska agera tillsammans med andra”!
Du har uppnått en gemenskap med andra, eller som jag nu kommer att uttrycka mig, Du har presterat!
Med detta resultat så anser jag att vi kan känna oss helt nöjda för idag.
Vid tangenterna idag satt som vanligt
Coachmaster
Kent.
Om morgondagen vet jag inget, men jag har en förhoppning om den och vad det då handlar om, vet jag inte nu!
torsdag 10 december 2009
Växa...
Växa är att öka och samtidigt komma till insikt!
Eller kan det vara att öka i vikt och bli längre?
Kan det vara dessa två konstaterande tillsammans som är att växa?
Är det det ena men absolut inte det andra? Är det inget av de två olika? Vad är då att växa? Är det sånt som jag kan bli medveten om eller kan bara en extern se det i förhållande till mig, osv. ?
För att få ned det på en vanlig nivå så är det bäst att vi bestämmer oss för vad som är att växa och vad jag anser och vad andra och vad du bestämmer är våra enskilda val!
Bara det att du bestämmer dig är att våga ta ett beslut och det i sig är en del av att växa! Så nu förstår du att det ligger på dig vad du har för värdegrund för att växa och förstå.
Om du nu i framtiden vill och kan och vågar ta alla beslut själv, blir du vuxen eller blir du bara en som alltid tar alla beslut? För vi ska komma ihåg hur jag än gör så finns det Alltid andra som vill vara med och bestämma, en form av medbestämmande. Kan det vara att växa när vi gör det tillsammans? Kan det vara så att då kommer det in en ny komponent, Lyhördhet? Ja visst är det så, och vad det innebär tar vi vid ett annat tillfälle.
Så åter till vår tillväxt, hur kan vi växa för framtiden, vad ska vi tänka på i detta hänseende? Framtiden skapar vi genom att vi hela tiden går i nuet och alla nu som kommer och passerar blir till framtiden som vi hela tiden är i fas med om vi är i nuet. Krångla till det är jag bra på, hoppas du förstod, om inte läs igen, för jag har bestämt mig att jag inte tänker ändra mig! Jag kan vara fastlåst i mina antaganden och det är också det att ha växt, men är det en bra egenskap att inte vilja ändra sig? Knappast om nu argumentet eller min vilja inte förstår eller vill förstå detta då är jag inte ett dugg smidig i min relation med andra, hur ska jag då göra?
Nu kommer vi till Lyhördheten som vi snuddade vid för en stund sedan, och det betyder i detta sammanhang att jag lyssnar och tar in vad andra har för argumentation. Att jag då kan förstå vad de menar och vill. Samt att jag är anpassningsbar till detta! Det var inte så svårt att inse att så ska det vara, att vi är fler som får vara med och att det då kommer till ett gemensamt ansvar och ett gemensamt beslut för allas vårt bästa.
Vi har nu skapat ett kollektivt växande och tar vi då ned allt detta till individnivå då är det att växa som enskild person.
NU vet vi lite mer om hur det kan vara att växa. Vi har endast skrapat på ytan lite grann i detta enligt mig en av de härligaste bitarna som människa. Växa och växa till den som jag är och kan bli om jag bara får rätt sorts uppbackning och stöd.
Som allt stöd så kommer det bäst till sin rätt om det är personligt anpassad till just Dig, det är då du kan ta till dig all näring i detta och verkligen växa och bli DIG själv.
Vem är då jag och vad vill jag då bli?
Svaret på den frågan kommer imorgon att få en del svar, kanske inte alla, men några små bitar och infallsvinklar ska vi tillsammans titta på och bilda oss en uppfattning om.
Coachmaster
Kent
styrde även idag
tangenterna.
Eller kan det vara att öka i vikt och bli längre?
Kan det vara dessa två konstaterande tillsammans som är att växa?
Är det det ena men absolut inte det andra? Är det inget av de två olika? Vad är då att växa? Är det sånt som jag kan bli medveten om eller kan bara en extern se det i förhållande till mig, osv. ?
För att få ned det på en vanlig nivå så är det bäst att vi bestämmer oss för vad som är att växa och vad jag anser och vad andra och vad du bestämmer är våra enskilda val!
Bara det att du bestämmer dig är att våga ta ett beslut och det i sig är en del av att växa! Så nu förstår du att det ligger på dig vad du har för värdegrund för att växa och förstå.
Om du nu i framtiden vill och kan och vågar ta alla beslut själv, blir du vuxen eller blir du bara en som alltid tar alla beslut? För vi ska komma ihåg hur jag än gör så finns det Alltid andra som vill vara med och bestämma, en form av medbestämmande. Kan det vara att växa när vi gör det tillsammans? Kan det vara så att då kommer det in en ny komponent, Lyhördhet? Ja visst är det så, och vad det innebär tar vi vid ett annat tillfälle.
Så åter till vår tillväxt, hur kan vi växa för framtiden, vad ska vi tänka på i detta hänseende? Framtiden skapar vi genom att vi hela tiden går i nuet och alla nu som kommer och passerar blir till framtiden som vi hela tiden är i fas med om vi är i nuet. Krångla till det är jag bra på, hoppas du förstod, om inte läs igen, för jag har bestämt mig att jag inte tänker ändra mig! Jag kan vara fastlåst i mina antaganden och det är också det att ha växt, men är det en bra egenskap att inte vilja ändra sig? Knappast om nu argumentet eller min vilja inte förstår eller vill förstå detta då är jag inte ett dugg smidig i min relation med andra, hur ska jag då göra?
Nu kommer vi till Lyhördheten som vi snuddade vid för en stund sedan, och det betyder i detta sammanhang att jag lyssnar och tar in vad andra har för argumentation. Att jag då kan förstå vad de menar och vill. Samt att jag är anpassningsbar till detta! Det var inte så svårt att inse att så ska det vara, att vi är fler som får vara med och att det då kommer till ett gemensamt ansvar och ett gemensamt beslut för allas vårt bästa.
Vi har nu skapat ett kollektivt växande och tar vi då ned allt detta till individnivå då är det att växa som enskild person.
NU vet vi lite mer om hur det kan vara att växa. Vi har endast skrapat på ytan lite grann i detta enligt mig en av de härligaste bitarna som människa. Växa och växa till den som jag är och kan bli om jag bara får rätt sorts uppbackning och stöd.
Som allt stöd så kommer det bäst till sin rätt om det är personligt anpassad till just Dig, det är då du kan ta till dig all näring i detta och verkligen växa och bli DIG själv.
Vem är då jag och vad vill jag då bli?
Svaret på den frågan kommer imorgon att få en del svar, kanske inte alla, men några små bitar och infallsvinklar ska vi tillsammans titta på och bilda oss en uppfattning om.
Coachmaster
Kent
styrde även idag
tangenterna.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)